Mörkermys

Igår var det makens tur att vara Mysgeneral. Detta har medfört en viss oro och spänning i familjen under hela förevarande vecka då det innebar en viss osäkerhet inför vad som komma skulle. Och jag måste väl erkänna, jag hjulade inte i förtjusning när jag insåg varthän det barkade, även om jag försökte hålla god min. Klockan åtta på aftonen, när jag hämtat Äldste från kyrkan, skulle alla ikläda sig underställ och varma kläder, chokladen var kokad och ryggsäcken packad och vi skulle ut. 

När allas armar var fulla bar det av, rakt bakåt, bakom huset, ut i geografin.Yngste som av senaste tidens rävbesök, blivit ganska skrämd för just dess djur gick på helspänn och lyssnade, ivrigt försäkrande sig om att någon av föräldrarna, hela tiden, var inom räckhåll för en hand. Vi gick inte särskilt långt, kanske tvåhundra meter, innan vi var framme vid uttänkt plats. Nu steg hågen även hos mig, det var faktiskt riktigt mysigt. 

Ficklampor var bannlysta så med månens hjälp packade vi upp och började tända brasan och den lilla engångsgrillen.

Äldste gjorde det bekvämt för sig och njöt av situationen

Mellan, som har friluftsliv på schemat, tände sin egen eld på scoutmannamässigt vis

Yngste ville naturligtvis göra detsamma men han nöjde sig med att tända den redan glödande grillen, om och om igen. Noga övervakad av sin mor.

Grillad korv och varm choklad kan verkligen smaka kungligt under rätt omständigheter.

Allt var mysigt och bra förutom mina fötter. Dessa kängor har tjänat mig troget i tio vintrar, hållit mig varm vid utelek, men nu har de definitivt gjort sitt. Tur att elden fanns som komplement.

Efterrätt, det blev varm nyponsoppa det, med skorpor och grädde. Men det inmundigade vi inne, i stugvärmen. 

Tilläggas kan, att alls somnade ovaggade och nöjda ganska snart efter att denna bild är tagen.