Vår lilla samfällighetsförening heter "Glupen" vilket, i min mening är ett oerhört fult namn. Men då betydelsen gjordes mig känd kunde jag mer acceptera namnet, trots dess totala brist på inneboende skönhet.
"Glup är en tidvis vattenfylld sänka med underjordiska till- och utlopp. Glupar är speciellt vanliga i Uppland." (Wikipedia)
Det är nu nämligen så att vår trädgård verkar vara just denna Glups själva centrum, belägen i sänkans sänka så att säga. Detta brukar vanligen innebära kortare perioder, några dagar, av översvämning vid snösmältning. Nu har vi, som stora delar av Sverige, haft härligt vårväder i flera dagar, snön smälter och fåglarna kvittrar och vi får swimingpool, denna gång dock längre tid än vanligt då tjälen stadigt håller sitt grepp om jorden.
Nattens bistra 12 minusgrader resulterade dessutom i att vår översvämning nu har frusit till is. En is som sträcker sig från ena sidan av vår trädgård till den andra, rakt över vår infart. Livsfarligt! Eller åtminstone glashalt! I mitt tycke då jag försiktigt hasande, med lätt böjda knän förflyttat mig mellan ytterdörren och bilen. Fantastiskt roligt! I barnens tycke, de var istället ute, helt frivilligt, i arla morgonstund och slog kana för glatta livet. Skillnaden i inställningen kan väl inte tolkas på annat vis än med ålderns hjälp kan jag tro, man vill ju inte gärna bryta sig, vilket jag inte med all möda kan minnas att jag någonsin funderade över innan 30-årsåldern infann sig.
Vissa fördelar har detta fenomen dock, får jag väl motvilligt medge. För många år sedan lärde sig Mellan att åka skridskor på en precis likadan frusen översvämning, direkt utanför dörren. Nära och behändigt, om man nu ska se på eländet på ett mer positivt sätt. Vi får väl se vad gossarna hittar på att nyttja isen till i eftermiddag, roligt lär de i alla fall ha, de som inte oroar sig för brutna ben.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Hej!
Vad roligt att du vill lämna ett litet spår på min blogg!