Tårar på grund av Madicken

Den lilla sjuklingen och jag har underhållit oss ett bra tag med denna fantastska bok. Det är härligt med böcker som både stor och liten har behållning av. Däremot blir jag alltid varse att det inte är samma dimension vi upplever och uppskattar. Fascinerande, varje gång. 

Idag njöt vi länge. Men så brast det och Yngste tappade tålamodet ungefär samtidigt som han sneglade upp på mitt tårdränkta ansikte och konstaterade: "Du är ledsen mamma!" Mitt svar:" Nejdå, jag är bara rörd." tog sedan över all uppmärksamhet och vi fick fundera över betydelsen av ordet "Rörd" en lång stund. Boken var han inte vidare intresserad av mera.

Vad fick då mina tårar att strila? Här följer en liten recension för att förklara min reaktion.

Vi läste hur den, till viss del, egenförvållat fattiga familjen Nilsson orar sig för utmätning då de ännu en gång inte har pengar att betal av lånet med. Hur Tant Nilssn läser i tidningen, att i Stockholm, där kan fattigt folk få pengar medan de lever mot att doktorn får deras kropp, när de är döda, för att skära i. Hon samlar ett inte obetydligt mod och beger sig till Doktor Berglund och återvänder med mer pengar än vad som behövs till avbetalningen och ställer till kalas där Madicken får delta. Vilket hon gör, men när det kommer fram var pengarna härrör ifrån verkar hon vara den enda som begriper Tant Nilssons stora offer, vad som verkligen hänt. Att Tant Nilsson blivit av med något, för henne, mycket värdefullt, en hederlig begravning.

När senare Madicken vinner en, för henne, oerhörd summa pengar, på den lottsedel hon tidigare köpt väljer hon att gå till Doktor Berglund för att köpa tillbaka Tant Nilssons kropp, som i och för sig är tjock och lunsig, men ändå borde få vara bara Tant Nilsonssons. Här öppnar sig en alternativ lösning, Madicken får klart för sig att doktorn inte alls kommer göra något med Tant Nilsson efter hennes död, utan bara alltför väl begripit sig på "fattigdomens hjälplöshet" och försökt lätta lite på den. Trots denna insikt övertygar Madicken doktorn att ta hennes pengar, för att Tant Nilsson ska känna sig säker, och kvitto ska hon också ha på transaktionen.

Det var här tårarna trillade på mig och ännu mer när Madicken kommer till familjen Nilsson och överräcker detta kvitto. Yngste tyckte mest det var störande med dessa tårar. Men så är det med många av Astrid Lindgrens böcker tycker jag, att jag har lite svårt att läsa dem rakt igenom med stadig röst. Förhoppningsvis har jag inte förstört upplevelsen för mina gossar totalt, de kanske förstår mig bättre när de läser för sina egna barn en gång i framtiden.