Filosofiska betraktelser på tåg

Detta inlägg blir helt och totalt bildlöst. Jag får försöka skriva så målande jag kan istället.

Jag sitter och tittar ut genom ett fönster någonstans i västra Sverige. Ut på böljande åkrar med runda, och av solens hjälp gyllenglänsande, halmbalar. En rödmålad lada med stor grön dubbeldörr högst upp på körbron står i änden av en åker och bredvid en pampig vit mangårdsbyggnad. Det var nog en rik gård när huset byggdes, nu verkar de inte ha råd med målarfärg, eller så har de bara något annat än att måla för sig.

Anledningen till att jag sitter här och betraktar en vacker omgivning är att jag sitter i ett tåg som har fått problem och därmed står ohjälpligt stilla allt emellanåt. De gör en omstart på systemen, säger de, detta verkar behövas göras ungefär var fyrtionde minut. Jag kommer att missa min anslutning. Men jag är glad för att de stannar där utsikten är vacker.

Dagen har åter spenderats i Göteborg med nya anställningsintervjuer. Ett spännande och utmanande jobb, att få möjlighet att ge rätt jobb till rätt person. Ibland är det dock så svårt att välja, eller snarare svårt att välja bort, när det finns flera som skulle göra jobbet bra, och som så gärna vill, vill väldigt mycket. Då önskar jag att jag hade fler tjänster som skulle tillsättas.

På min chefs inrådan tog jag denna gång tåget istället för flyget då han menade att det är bekvämare, det går bättre att jobba under resan och slutligen det tar ungefär samma tid i anspråk

.

Han hade rätt på punkt ett, det är bekvämt, då priset mellan första och andra klass skilde 24 respektive 52 kronor, slog jag till och sitter mycket riktigt bekvämt i första klass. Internet ingår dessutom i priset, annars kostar det 99:-, så där gjorde jag ju en ren vinst båda riktningarna.

Punkt två stämmer också, det går utmärkt att arbeta på tåget. Helt oavbruten har jag gått igenom alla detaljer i ett Hängavtal, en hel massa ansökningar, min mailbox mm . Men på grund av att punkt tre inte stämmer, nu är det ju så att min chef inte kunde ha en aning om att detta tåg ideligen kräver omstarter så det lägger jag honom inte till last, så har jag betat av allt arbete jag hade med mig. Nu återstår inget övrigt för min färd än att blogga och läsa andra trevliga bloggar så klart. Sämre kan man ju i och för sig ha. Det kunde vara svinkallt, jag kunde haft ståplats, tåget kunde stannat bredvid en bergvägg, ja det finns mycket som kunde varit sämre.

Det finns dock en väsentlig sak som kunde varit bättre. Jag kunde ha varit med min familj! Om de varit här eller jag varit där spelar ingen större roll, bara vi fått vara tillsammans. Det är det värsta med tjänsteresor. Samtidigt som det är vid sådana här tillfällen jag får möjlighet att reflektera över hur bra jag har det i mitt liv. Jag har en man som älskar mig och som jag älskar tillbaka. Jag har välsignats med tre underbara, sinsemellan oerhört olika, söner, stoltare mor är nog svårt att finna. Och jag har ett intressant, utmanande och utvecklande jobb och samtidigt privilegiet att kunna vara hemma när barnen kommer från skolan och att få njuta av deras närhet, inte alltid deras sällskap, men vi finns där, nära varandra på eftermiddagar och kvällar.

Att det blev så bra!

Nu rullar dessutom tåget igen om än långsammare än Snabbtåg normalt ska färdas spåret fram, men det rullar, och åt rätt håll, så jag är på väg hemåt.

(För övrigt anser jag det förunderligt att Bloggers rättstavningsprogram inte innehåller ord som Blogg, Bloggar, Blogga etc)