lördag 29 september 2012

Det dyrbaraste


 Jag tycker jag har väldigt härliga barn, för det mesta tycker jag det. Och igår tyckte jag det nog lite extra mycket. 


Äldste hade studiedag och på frågan vad han skulle ägna den åt ville han ta sovmorgon och sedan äta lunch och gå på Bondens egen marknad i sällskap med sin mor. Vem säger nej till något sådant?

Vi åt gott och pratade massor. Tänk att barnen är så stora att det verkligen går att samtala på ett givande sätt.


När vi väl kom iväg ifrån de ytterst bekväma stolarna och ut i regnrusket så fann vi både det ena och det andra bland alla trevligheter som stod till buds. Hjortronsylt, Kallpressad rapsolja, tomater av blandat art, potatis, jordärtskockor så nyupptagna att de var alldeles vita, leverpastej och isterband från ett gårdsslakteri och välrensade lingon. Allt lokalt producerat och sålt av producenten själv. Är inte det härligt så säg.


Dagens nöjen var inte slut där. Nej då, väl hemma fick jag sällskapet utbytt och Mellan och jag gjorde oss fina, satte oss i bilen och for mot den kungliga huvudstaden och den lika kungliga operan. Vi var ute i relativt god tid men en olycka på vägen, ingen allvarligt skadad men väl fem bilar som blockerade vägen, stoppade trafiken en god stund. När vi var väl förbi rullade det på bra en stund för att sedan åter bli köigt, denna gång var det vägarbete som var orsaken. 

Vid det laget började stressen över tiden göra sig påmind ganska ordentligt. Några smärre traffikförseelser, som jag inte närmare tänker gå in på här, en ruttomläggning, en felkörning, en rättkörning, några hastiga filbyten, tack till alla vänliga stockholmsbilister, en lyckad parkering, snabba språngmarscher, senare så slank  vi andfådda in genom dörrarna med EN minuts marginal innan föreställningen började. Det är vad jag kallar tajming det!

Att få umgås på tumanhand med två av tre söner under samma dag. Det är underbart och något att bevara i hjärtat. För jag inser, även om jag inte vill, att det kommer en tid när sådant blir mer sällsynt. Och då ska jag ta fram dessa dyrbara stunder och njuta av dem även i efterhand.

5 kommentarer:

  1. Det är verkligen fina stunder, de där man får med ett barn i taget :) Kram!

    SvaraRadera
  2. Härligt att få vara på tumis med sina barn, få vara tysta tillsammans, prata en massa, bara vara rakt upp och ned. Stunder att gömma i sitt hjärta.

    Härligt att ni hann till operan, fastän med andan i halsen!

    SvaraRadera
  3. Vilken superdag! Vilken tur att ni hann fram tills föreställningen började!

    SvaraRadera
  4. Härligt med egentid med barnen enskilt. Det måste vara kul när de är så stora så man slipper fara upp och ner från bordet, torka kladd på barn och bord etc - dvs att man verkligen hinner prata.

    Min dotter är snart fyra år och jag börjar ana lugnare middagar och konversationer - det är så spännande att se hur de utvecklas våra barn - och vad de har att säga oss :)

    SvaraRadera
  5. Vilka härliga och fina barn, som vill följa med på opera och bondens marknad. Bra uppfostran där ;)

    SvaraRadera

Hej!
Vad roligt att du vill lämna ett litet spår på min blogg!