Sovaöverkalas

En bit in i skogen tände de elden. Grillpinnar täljdes och det busades så där som det gör när elva- och tolvåringar släpps lite lösa. De hämtade brickor fyllda med korv och bröd, ketchup och senap och kannor fulla med jordgubbssaft. Sedan kalasades det där bak i skogen så att det hördes över nejderna.

När fötter och knän blivit våta och magarna mätta kom hela glada ungskocken indråsandes i vår hall. I virrvarret hängdes kläder upp, strumpor byttes och tår värmdes allt medan ett högljudt, glatt pladder helt intog och övertog ljudutrymmet. 

De har hunnit med en del spel och lekar, film och popcorn, kuddkrig och hot om godnattpussar ifrån husets mamma. En och annan tand blev också borstad. Nu ligger jag i min säng och hör rösterna när spökhistorier berättas och när spökhistorier upplevs, och jag njuter av det, av dem och av att Mellan just nu har precis det kalas han drömt om.

Imorgon ska jag väcka dem med  amerikanska pannkakor till frukost.