Verandan var täckt av den dunigaste pudersnö. Slät och luftig med blott spår av två par älskade söner som redigt och duktigt tagit sig hem på egen hand med bussens hjälp. Storebror meddelade tidigare per telefon att lillebror varit ovanligt skötsam och ordentlig. Inte ens skogspromenaden ifrån busshållplatsen hade medfört något som helst gnäll.
Dröjde mig kvar en stund ute i kylan, såg på de båda paren spår i snön och log. Kärlek och tacksamhet. Det finns nog ingen bättre lisa för moderssjälen än syskonkärlek.
Jag gick in efter en tändsticksask och tände lyktorna på verandan med tanken att även de som kom efter mig skulle mötas av något vackert och fridfullt. Lågor som flammar i lyktor, omgivna av dunig pudersnö för att förmedla att hemvändarna var välkomna, efterlängtade.
Så vackert, både med snö och syskonkärlek.
SvaraRaderaHa det fint! Christina
Nej, det finns nog inget bättre för moderssjälen och vad mysigt det ser ut!
SvaraRaderaFredagskram
Petronella
För mig som läsare lyser det igenom en genomströmmande familjekärlek i inlägget. Blir varm inombords av att läsa att du njuter av spåren i snön och att du gör det mysigt för dem som kommer efter dig. Fina egenskaper Hanna. Känn dig stolt över både dem och över alla dina gossar i olika storlekar.
SvaraRaderaHärligt med syskon som trivs med varandra. Fint att mötas av tända ljus när man kommer hem. Det är något särskilt med levande ljus i snö tycker jag. Önskar dig en härlig helg. Liza
SvaraRadera