Pave'

En kväll förra sommaren, när vi var på Öland, hade barnen somnat och maken och jag låg i husvagnens andra ända och lyssnade på Sommar i P1. Det var Sebastian Boudet som sommarpratade och han lämnade avtryck i känsla och minne. 

När jag så senast fyllde år, nu i november, fick jag Boudets bok "Den franske bagaren" av maken. Han kom ihåg, han också, och det gjorde mig så glad.  Jag har ägnat många stunder att bläddra i denna härliga bok,med lite fyllda, kuddiga pärmar, och jag lovar, det finns inte ett recept som går snabbare än tre dagar att anrätta. 

En sak jag förstått av läsandet är att jag nog aldrig begripit vilken brist på anka jag lidit under hela mitt liv. Jag har nu blivit varse detta men inte kommit längre i åtgärderna än att försiktigt, så där i förbigående, bliga på anklåren i matbutikens frysdisk.

Ett recept jag kommit mycket längre med är Pave', ett bröd jag bakat flera gånger nu och det är ljuvligt. Ljuvligt och lite mystiskt för trots att det bara är rågmjöl, vetemjöl, vatten, surdeg som består av mjöl och vatten, och så salt i, så smakar det underbart och har ett nästan krämigt inkråm. Det är ett bröd så gott att det är synd och skam att ha pålägg på det då dess inneboende smaker är mig så tillfyllest, med lite smör på.

Och ja, det tar tre dagar att få till men det är det värt. Och så är det roligt att baka ett bröd helt utan jäst tycker jag. Bara för att det går, och för att jag kan.