onsdag 12 mars 2014

Han kunde ju inte veta



Det var alldeles säkert en bra plan. Han tog sin stora lastbil med släp och gripskopa och for ut på den lilla grusvägen en bra bit in i skogen för att lasta flis en onsdagsnatt. 

Han kunde ju inte veta att ännu längre in i skogen, längs den lilla grusvägen, pågick en dammiddag för att fira att ännu ett år lagts till handlingarna. Han kunde ju inte veta att damerna bestämde sig för att fara hemåt runt elvasnåret. Men han måste blivit lite överrumplad då det mitt i natten på den lilla grusvägen i skogen bildades en bilkö. Att det skulle välla ut en hoper klackade, uppklädda damer där mitt i natten var nog inte vad han förväntat sig när han tog sin lastbil och begav sig.

Damerna fick ge sig till tåls med att bilköa en stund i natten till dess han håvade in sin skopa, fällde in stödbenen och for ned till vägens slut. Tätt följd av en bilkö med damfyllda bilar. Vid vägens mynning stannade han till och bilarna kunde passera ut i korsningen.

Jag vet inte om minnet av de glada vinkningarna muntrade upp honom när han hade besvär med att vända ekipaget åter för att avsluta sitt nattliga värv. Men jag hoppas.

4 kommentarer:

  1. Vilken trevlig överraskning, ja, inte kan jag tro annat än att det var just det för honom! Tänka sig att hamna på en slags efterfest sådär oväntat, det är fint som snus det.
    Kram

    SvaraRadera
  2. Där man minst anar kan det hända saker ibland och jag är säker på att det livade upp honom i hans överlevnadsvärv. Mera damfyllda bilar i nattliga skogar!:)

    SvaraRadera
  3. Tror säkert han uppskattade alla glada vinkningar. Undrar bara om någon tror på honom när han berättar vad som hände där mitt i natten. Kram

    SvaraRadera
  4. Oavsett hur han kommer att minnas kvällen lär han minnas den :)
    Och damerna också!

    SvaraRadera

Hej!
Vad roligt att du vill lämna ett litet spår på min blogg!