fredag 7 mars 2014

Smidigheten brast


Torsdagsplanen var klar, allt skulle gå smidigt trots att maken skulle vara borta, barn skulle hämtas och simskola skulle besökas. Ärtsoppa och pannkakssmet stod klara och väntade. Det skulle som sagt gå smidigt. Men som vi alla vet så går det inte alltid som man tänkt sig.

Det började med ett missförstånd mig och Äldste emellan vilket resulterade i att jag for hem, han gick till mitt jobb, möttes av ett tomt kontor och fick därefter moloket ta bussen hem. Vi talade mycket i telefon under den resan så vi var på god fot med varandra när vi sedan möttes. 

Yngste hämtades och vi åkte hem för mellanmål med Mellan. En trevlig stund utspann sig och jag hann till och med diska upp och dona lite med tvätten. Så kom Äldste hem och förfasade sig över att bröderna befann sig inomhus i detta vackra väder. Han gjorde sitt bästa för att schasa ut dem och lyckades med den minsta varianten. Då kom mamman. 

Det var bara en kvart kvar till simskoleavfärd och hon ville ha koll på den aktuelle gossen. Äldste övertygade med att det bara var bra om lillebror var färdigklädd och ute vid rätt tid. Mamman gav med sig.

En kvart senare går hon ut och ropar på gossarna helt och absolut utan resultat. Även cyklarna var borta. Det krävs inget geni för att begripa hur vårlyckan griper tag i unga ben, hur lockande det är att bara cykla, cykla i den återerövrade världen. Att känna dofter igen ifrån den vaknande naturen. Att faktiskt få lite värme av solen i det vintriga ansiktet. Jag minns ju själv hur det var de där första dagarna då våren började kännas. Och ändå.

Det blev ingen simskola! Det blev en irriterad mamma som mötte de hemkommande. Dock sansade hon sig efter en stund när de kvillrande berättelserna och samtalen sipprade in i sinnet. En videkvist gjorde sitt till den också. 

Äldste och jag kom överens om att vi nog var kvitt nu så vi grävde ner grollet och så fick det bli ärtsoppa och pannkakor i vilket fall. Det blev en härlig middag fylld av vårplaner som innefattade byggandet av tipi och utesovarnätter. 

Därefter tog vi tidig sänggång för att ta igen kvällen innan och för att det är så mysigt att gå och lägga sig med Yngste. Läsa, be aftonbln, småprata och så somna.

3 kommentarer:

  1. Haha, vilken äventyrlig dag! :)

    SvaraRadera
  2. Det är inte alltid lätt att vara människa. Varken vuxen eller barn med benen fulla av vår.

    SvaraRadera
  3. Härligt med videkvistar och barns spontanitet. Även om man kan bli smått "galen" på den där spontaniteten så är den ibland precis vad vi behöver i våra välordnade liv ;)
    Önskar er en finfin helg! Christina

    SvaraRadera

Hej!
Vad roligt att du vill lämna ett litet spår på min blogg!