Variation i huvudstaden

Har återigen varit i huvudstaden.

På utbildning i läsförståelsens vikt för att klara det framförvarande livet. Mycket, mycket intressant!

Föreläsaren menade att om ett barn inte kommer in i bokslukaråldern är riskerna oerhört mycket större att när han/hon kommer upp i högstadiet börjar "glömma" läxor, undviker lärarens blick etc, etc och efter hand börjar skolka. Man får ju ändå inte ut något av det som lärs ut, man förstår helt enkelt inte. Detta beteende tenderar att föra med sig ofullständiga betyg, svårigheter att få jobb, att på ett bra sätt kunna göra alla de val vi måste ta ställning till i livet och så vidare. Läsförståelsen är grunden för att ta in all övrig kunskap.

 Ganska logiskt och ganska tänkvärt.

Många av de ungdomar som vi jobbar med har inte tagit sig igenom denna fas men hoppfullt nog så är det inte kört. Det går att komma in i bokslukaråldern även senare i livet. Vi fick massa bra boktips på lite mer lättlästa böcker som inte är barnböcker utan riktar sig till ungdomar. Väldigt bra enligt mig, som komplement till Jens Lapidius eländiga böcker som varenda ungdom i vår målgrupp verkar läsa vare sig de behärskar språket och förstår eller ej.

Vidare poängterade föreläsaren högläsning, denna underbara sysselsättning, den rekommenderades att idka i olika sammanhang och i alla åldrar.

Och till det säger jag bara:

Ja, tack! Fram för högläsning!

Finns det något mysigare än att hitta en bok, som alla i familjen får ut något av, som "Någons hjälte", "Prostens barnbarn", "Edward Tulains fantastiska resa" etc och sedan i härlig gemenskap, läsa högt ur den?

När själva utbildningen var över var tanken att mor min, på sin väg från Småland, skulle plocka upp mig på Södermalm. Dock föll det sig så att jag blev färdig tidigare än beräknat och då av en händelse råkade hamna i Gudrun Sjödéns butik på Götgatan. Det är tur att jag inte får tid över oförhappandes allt för ofta, för det skulle bli alltför dyrt.

När jag betalat mina fynd ringde jag min mor. Hon lät lite stressad, så där som man kan låta i Stockholmstrafiken, och lite uppgiven då GPSens instruktioner inte alls stämde överens med de, pga reparationsarbete, omdragna vägarna. När hon med desperat ton meddelade att hon nu bara tänkte följa framförvarande bil i hopp om att den skulle till samma ställe som hon, alltså hämta upp mig, blev jag lite lätt oroad eftersom jag insåg att den taktiken krävde en tämligen stor portion tur för att lyckas.

Tack och lov var hon i realiteten inte riktigt så desperat utan vi hittade en mellanväg och möttes vid slussen istället för att sedan få en mycket trevlig hemresa i kär gemenskap.