Gulddag

Igår var en sådan där gulddag som riktigt är en lisa för själen.

Morgonen inleddes med en lååång härlig frukost för mor, far och Yngste, där vi bara satt och myste, pratade och övade på att tända ljus med tändsticka. Efter ett tag brakade Bonus upp ur bingen och förenade sig med oss, det var bara vi fyra då både Mellan och Äldste spenderat natten på annat håll.

 

När sista slurken kaffe var slut började förberedelser inför dagens födelsedagsfest. En kär vän till mig hade fyllt år i veckan. Förberedelser i detta fall innebar lite pyssel vilket ju alltid är trevligt.

En skokartong, överbliven kökstapet, en faslig massa lim, silkespapper samt lite smått och gott från höstens skördar och bakverk och så var presenten ordnad.

 

När det sedan var dags att fara ville två av hönorna absolut inte följa de övriga fems så föredömliga exempel och förflytta sig in i hönsgården. Nej då, de sprang, och hemmavarande herrar sprang efter och försökte mota, fösa och locka. Dock helt utan resultat! Det var en lustig jakt, som jag roat följde genom köksfönstret. Tro det eller ej men hönor är väldigt snabba när de sätter den sidan till. Slutligen verkade det som att orken började tryta och de tog sin tillflykt till den enorma granen framför vårt hus, de är nämligen inte bara duktiga på att springa utan även på att klättra i träd. Men i den grenen mötte de sin överman, Yngste är nämligen en ännu styvare klättrare. Snabbt svingade han sig upp, hönorna klättrade ännu högre, Yngste efter och så höll det på tills hönorna balanserade ut så långt på en gren att den inte bar honom. Då satte han sig lugnt tillrätta, lutad mot stammen och väntade. De egensinniga hönorna verkade slutligen tröttna på leken, de är inte särskilt uthålliga, och tog sig en liten flygtur ner till marken där maken stod redo och fångade in dem.

Resten av dagen var en ren njutning. Goda vänner och nya bekanta på födelsedagsfesten och gott fika med fantastisk utsikt och härlig gemenskap. När det sedan bar hemåt och vi skulle plocka upp Mellan hos några andra fina vänner föll det sig så att flera familjer slöt upp, var och en med införskaffade pizzor, så blev det ytterligare en riktigt härlig gemenskap, lite spontant och okomplicerat. Tänk så bra man kan ha det!