Harmonins raka motsats

I går kväll, när maken tittade på datorn, brast han ut i ett veritabelt gapflabb, det var min blogg han var inne på, och inlägget "Kvällsharmoni". Hans reaktion på detta berodde på att gårkvällen var ungefär så långt ifrån harmoni som det går att komma.

Det började med pingis och slutade med brand.

Historien där emellan är följande: Pojkarna lyckades vid pingisspel förstöra två bollar och som "alla" vet så brinner de på ett väldigt roligt sätt. De frågade så fint om de fick elda upp dem, och fick noggranna säkerhetsföreskrift er vilka de höll sig till. Så länge det handlade om pingisbollarna. Dock var ju det roliga allt för snabbt över och helt utan min vetskap gick de på jakt efter nya eldfängda mål. Första stoppet blev piltavlan. Om man lindar papper runt pilspetsen och tänder på för att sedan skjuta prick med blir det tydligen väldigt effektfullt. Att sedan tavlan var placerad på garagets bakre vägg var det ingen som ägnade minsta lilla tanke åt.

Vidare fortsatte eskapaderna med att en flera år gammal fackla letades upp. Den brann dåligt!

Men skam den som ger sig. Om facklan doppas i bensin så ändras nog detta faktum. Om sedan bensindunken välts ut två decimeter framför garageporten och när facklan tänds, man blir så rädd av "foffet" att facklan tappas ner i den utspillda bensinen.

Då händer det grejer!

Att sedan modern, som faktiskt trodde hon besatt en tämligen stor portion sinnesnärvaro, reagerar med att stå på verandan och skrika och vifta hjälpte föga upp situationen. Det är då man är tacksam för goda grannar, speciellt goda grannar med pulversläckare och sinnesnärvaro nog att hämta och använda den.

Det enda som blev helförstört var en toarulle, och den förlusten kan vi leva med.

Idag har jag mest ägnat mig åt att vara tacksam för att ingen blev skadad och att huset står kvar. Så det blev väl lite harmoni på slutet i alla fall.

En liten blombukett som tack, en ny pulversläckare fick det också bli idag.

Att bo i ett hus med fem herrar blir sällan långtråkigt kan jag lova.