Vägen till mitt hjärta kan vara tämligen kort, det var den idag.
På blomsteraffären hittade Yngste en liten avbruten ljungkvist och i kassakön viskade han: ´"Mamma, jag vill ha den inslagen som en blomma". Varpå jag viskade tillbaka att: "Det går nog inte, för så gör de bara med blommor som man köper".
Dock hörde den unga damen, som tog betalt, tydligen vår dämpade konversation för när det blev vår tur vände hon sig först till Yngste och frågade: "Får jag låna din blomma en liten stund?"
Det fick hon, varpå hon rev av en pytteliten bit inslagningspapper och virade in ljungkvisten i den, precis som en riktig, stor bukett, fast väldigt liten. Gissa vem som var lycklig, eller kanske bättre, gissa vilka!
Jag bekänner härmed att jag är ytterst lättköpt. Den odiskutabelt snabbaste vägen till mitt hjärta är att göra något fint för, eller säga något vackert om mina barn.
Den som gör detta anser jag helt enkelt, ofrånkomligen och helt reflexmässigt vara en sympatisk människa.
Den som gör detta anser jag helt enkelt, ofrånkomligen och helt reflexmässigt vara en sympatisk människa.
Så himla fint! Önskar att fler kunde vara som henne och göra livet lite finare för folk omkring sig=)
SvaraRaderaJa, det skulle definitivt göra världen bättre. :)
SvaraRadera