torsdag 18 april 2013

Stora barn


Det är ett märkligt faktum att mina gossar kan vara hemma själva en kväll när maken och jag är på galej. Att de två stora tar hand om sin lillebror. Ser till att de alla får mat, att lillebror kommer i säng i tid och blir läst för. Att sedan Mellan går och lägger sig när det är dags för honom. Och när jag kommer hem puttrar tevattnet på spisen och en trött Äldste sitter där och väntar in sin mor för ett parti Othello och lite prat.

Jag var så trött att jag fick storstryk måste jag erkänna.
Men mysigt är det med stora barn även att det är förunderligt hur de kunde bli stora mina bebisar.

10 kommentarer:

  1. Jag minns hur märklig känslan var när barnen klarade sig själva, om vi också behövde fara bort några timmar. Du/ni har fina härliga pojkar!:)

    SvaraRadera
  2. Det är både mysigt och lite läbbigt. Känslorna blandar sig. I ditt fall är det bra. Du har även en liten kvar. Nu blev jag sugen på ett parti Othello.
    Ha en mysig helg
    Kram Bosse

    SvaraRadera
  3. Man känner sig allt lite stolt när man inser att man har fostrat barnen att bli förnuftiga, omtänksamma och företagsamma. Det var ju målet att de skulle kunna klara sig själva i livet, men innerst inne känner man ändå att de alltid är ens små barn. Du kan vara stolt över dina pojkar.

    SvaraRadera
  4. Åh, vad mysigt!
    Var ålder har sin charm tänker jag som har två barn ännu lite äldre än dina. Den där sena koppen kvällsté då man dryftar tonårsfunderingar är guld värd. Samtidigt låg de i vaggan nyss och bara plirade med sina vackra små ögon och fyrade av sina skeva små leenden... <3

    SvaraRadera
  5. Ja och det konstiga är ju att om dom blivit så stora så måste man ju själv blivit lite äldre?! Och visst hade man gärna varit en liten fluga på väggen och tittat på dom lite i smyg när dom är hemma själva.. :)
    Kram Linda

    SvaraRadera
  6. Ja, så är det och man slutar aldrig att förundras ju äldre de blir! Härligt när barn växer upp i trygghet!
    Kram Helen

    SvaraRadera
  7. Vilka duktiga killar! Ja, när de varit sådär duktiga så får man liksom offra sig på ett parti, hur trött man än är...
    Fina pojkar!

    Kraam
    Petronella

    SvaraRadera
  8. Jag slås ofta över hur ansvarsfulla och godhjärtade dina söner verkar vara. Förstår att det förstås är en massa bus också, men ändå. Att de tar hand om varandra på det här sättet. Undrar vad hemligheten bakom sådan barnuppfostran är :-)

    SvaraRadera
  9. Och förresten, jag hade så gärna deltagit i din tävling men är också upptagen just den dagen... :-/

    SvaraRadera
  10. det var rediga killar det, som man kunde förväntat m sådana rediga föräldrar. ser fram emot dagen mina barn är så stora, samtidigt som jag gosar o pussar så mkt jag kan nu när de fortfarande är tillräckligt små... varje tid har sin glans. bäst att njuta hela tiden. /Magda

    SvaraRadera

Hej!
Vad roligt att du vill lämna ett litet spår på min blogg!