Konst

Då dagen lovade regn bestämdes att lämpligt museum skulle besökas. Valet stod mellan Louvren och Mona Lisa som man bör se, eller Marmottan och Monets verk. Louvren fick flest röster.

Vi tråcklade oss in till denna gigantiska byggnad, maken börjar för övrigt anta en parisisk körstil. Han kör på utan att stressa upp sig, hamnar mitt i korsningar utan att svetten längre bryter fram, tutar glatt när andra tutar vare sig det är till honom eller inte samt har utvecklat fickparkerandets konst enormt.

När vi väl kommit till vårt mål fanns dock inga parkeringsplatser så långt ögat kumde nå, i någon riktning. Maken släppte av oss på motsatta sidan an Seine och vi vandrade fascinerade över bron vars räcken var helt täckta med hänglås.

Hänglås med namnen på par som satt dit dem och sedan slängt nyckeln i floden, allt för att bevisa sin eviga samhörighet. Ett brudpar var där på bron och förevigade denna handling. Vackert alltihop tycker jag.

Louvren visade sig dock snöpligt vara stängt. Damen vi frågade förklarade den uppenbara självklarheten för oss att alla museer har stängt på tisdagar. Tja, hos oss är det ju måndagar, någon dag måste de väl ha stängt antar jag. Snopet var det i varje fall. Vi fick istället roa oss med att se på bergsklättrarna som polera glaspyramiderna.

Efter en liten dipp i humöret i kombination med viss rådvillhet googlade vi, mot bättre vetande då alla museer är stängda på tisdagar, Marmottan. Och hör och häpna, det var öppet, även på tisdagar! Det visade sig att det ju var ett litet privat museum, följaktligen helt oväsentligt att nämna för de stora statliga drakarna.

Ett fint besök på detta lilla charmiga museum blev det trots allt. Ett museum som innehåller delar av Monets egen samling samt hans yngste sons hela samling vilken naturligtvis bestod av många Monettavlor. Det var absolut förbjudet att ta kort där men vackert var det! Ni får tro mig på mitt ord.

Eftermiddagen fick fortsätta i konstens spår. Vi styrde kosan mot Montmartre där pojkarna spankulerade runt bland konstnärerna. De hade blivit lovade att få sitt porträtt målat och nu gällde det att välja rätt konstnär. Efter många varv, mycket tänkande och diskuterande valde så Yngste en och Mellan och Äldste en annan. De två stora ville vara på samma bild vilket gick att ordna.

Därefter blev det sittning, länge tyckte Yngste, men de gjorde det bra alla tre trots att det började regna under tiden. Nöjda med resultatet blev de också. Nu ska vi hem och rama in porträtten på världens finaste gossar. Platsen för upphängning, den är redan utsedd och bestämd.

Om jag skulle bo i en stad så är Paris definitivt ett hett alternativ och då gärna i Montemartre. Jag tycker om det stället! Men jag är nog för mycket lantis för en stad, vilken som. Men kanske en liten månad, någon gång i livet.