Jag bloggar nu åter på min telefon och därför kommer alls bilder dessvärre sist i inläggen. Men ni får försöka minnas vad jag skrivit om tills bilderna dyker upp.
Jag tror det var 16 år sedan jag besökte detta etablissemang senast. Då var det juli och två timmars köer till åkattraktionerna. Nu var det april och 15 - 45 minuters köer. Betydligt mer hanterbart. Att det var så kallt att både mössa och vantar, i och för sig tunna sådana, behövdes bekom inte det minsta. Det som dock bekom var att längdgränsen på 132 cm precis förhindrade Yngste ifrån den Berg och Dalbana han åtrådde allra mest. I synnerhet efter att han blivit nekad den. Det lade lite sordin på de andra åken även att han kämpade hårt för att inte visa det.
Så kunde vi ju inte ha det! Fadern instruerade honom hur man bäst skulle sträcka på sig och ett nytt försök gjordes, han blev återigen nekad.
Då togs ett gammalt beprövat knep fram. Servetter i skorna! Många servetter. Och tänk då gick det. Han kom igenom! Två gånger i följd åkte vi i ren lycka och efter det var allt annat mycket roligare, det också.
Åkattraktioner, parad, fyrverkeri- och ljusshow säga vad man vill om Disney men de vet vad de håller på med och de gör det bra och överdådigt.
Alla var nöjda, smutsiga och mycket trötta när vi återkom till vår lägenhet. I vilken vi strax ska äta frukost. Så snart maken och Yngste kommer tillbaka ifrån bageriet.
Hahah! Det är bra med påhittiga föräldrar. Kram
SvaraRaderaJa, vad gör man inte? Bra påhitt!
SvaraRaderaKram:)