Picknick

En picknick stod på önskelistan denna dag. Och visst är det ljuvligt med lov och ledighet. Dagar utan så många måsten, dagar med utrymme för att njuta. Vi packade således ryggsäcken, eller ryggsäckarna, då Yngste ville ha en egen, och traskade iväg till Berget. Berget det är i vårt flacka landskap högsta punkten på en rullstensås, inte så förskräckligt hög men trevlig ändå, och solig.

Där satt vi och njöt vårt fika i fulla drag. Kaffe och bullar, och så clementiner och lite choklad. Dagens tidning var med så medan pojkarna gick på tussilagojakt, vilken sedan utvecklades till diverse aktiviteter satt jag där på höjden och njöt ytterligare, av deras lek, solen, mitt kaffe och så tidningen förstås.

Mellan gjorde mig sällskap efter ett tag. Låg där i mitt knä, helt stilla, vilsamt, länge. När så Yngste fick trängande behov vilket nödgade oss till hemgång, ville Mellan ligga kvar där i solen. Naturligtvis fick han det. Han har alltid tyckt om att sova ute den gossen. När han med råge vuxit ur sin vagn, som pyttis, fick jag bädda med filtar i en trädgårdssoffa som stod ute även på vintern, för hans middagslurar. Det var kanske något av det han återupplevde idag. Skönt hade han det i vilket fall. Och har han inte gått därifrån, så ligger han väl där och har det gott ännu.