lördag 26 november 2011

Handduksgardiner

Eftersom vi satte in ett fönster till vid köksrenoveringen insåg jag för ett tag sedan att mina julgardiner inte alls passade längre. Då jag är förskräckligt dålig på allt vad sömnad heter, och valde träslöjd så snabbt möjligheten gavs, har jag försökt hitta en färdigsydd kappa att hänga upp. Problemet är dock att mina fönster tillsammans mäter dryga tre meter och alla, och jag menar alla, färdigsydda kappor är två och en halv meter, hur mycket man än drar i dem.




Nu förhåller det sig dock så att jag i mina gömmor har en rulle med handdukar som min morfar vävde strax innan han gick bort. Det är ett urvackert tyg och jag har haft många planer för vad jag ska göra för något vackert av detta. Men varje gång jag tänkt ut något slår rädslan till, rädslan att förstöra detta oersättliga tyg och jag ställer tillbaka rullen på sin plats.

Igår tog en ny plan form i mitt huvud och jag ringde min mor för att få råd. Hon uppmuntrade mig och hävdade med bestämdhet att jag visst klarade detta. Det handlade trots allt bara om att klippa rakt (nog så svårt) samt sy fem sömmar (också nog så svårt med tanke på att de ska vara något så när raka och kråkbosfria). Modet svek mig i går men under natten hade jag samlat på mig tillräckligt för att kliva upp halv sex, medan huset fortfarande andas frid och stillhet och jag fortfarande hinner tänka tankar till punkt utan avbrott. Jag klippte och sydde och när maken klev upp var gardinen klar och det var bara för honom att sätta upp gardinstången.


4 kommentarer:

  1. Det blev jätte fint:-):-)
    Hoppas du hade en fin dag i dag på ditt kaffe-rep med dina "tanter" (vår eviga diskussion som vi kanske aldrig kommer överens om...;-) )

    Ser fram emot i mårrn!

    SvaraRadera
  2. Jättefint! Och nu har du ju ändå längden i tyget kvar, ifall du endag vill använda det till handdukar. Min farfar vävde också, mest linnedukar som nu finns utdelade i släkten. Men han finns inte heller längre. http://siobhain.papper.fi/2011/10/31/grattis/

    SvaraRadera
  3. Tack! Och ja, det var lite så jag tänkte. Det är ju dumt att inte njuta av det vackra man har för att man är så rädd om det.

    SvaraRadera

Hej!
Vad roligt att du vill lämna ett litet spår på min blogg!