Farsdag

Vid nattens sena hemkomst, från ett på alla sätt mycket trevligt samkväm med damerna här på vår lilla gata, insåg jag att Mellan och jag tidigare i veckan kommit överens om att far skulle firas med hembakade Ciabatta. Insikten om att dessa ännu inte var bakade slog mig med kraft.

Hastigt övervägde jag befintliga alternativ. De bröd som fanns att tillgå var rågbullar, vilka endast jag tycker om, Skogaholmslimpa, vilket passar dåligt till de Italienska pålägg vi införskaffat. Alternativet att äta endast pålägg utan bröd, tedde sig bäst av tre dock inte tillräkligt bra. Så det var bara att skjuta tröttheten åt sidan, bita i det sura äpplet och plocka fram assistenten.

Visserligen tycker jag väldigt mycket om att baka, men tio minuter i tolv kändes kudden mer lockande än mjölet. Men väl igång så är det ändå något fridfullt i att knåda deg, till och  med mitt i natten. Dessutom passade jag på att ringa min jubilerande far som jag inte lyckats nå under hela hans bemärkelsedag. Han stod i sommarstugan och stekte kött tillsammans med min mor, tio i tolv på natten, då de haft strömavbrott och en hel frys innehåll hade tinat. Så vi kan väl se detta nattliga matberedande som något slags släktdrag.

Degen sattes på kall degvätska, bakades ut och fick jäsa över natten i kylskåpet. Och jag föll i säng vid så pass halv ett. Men utifrån facebookinformation, konstaterade jag i morse, att detta klockslag bara varit barnet, jämfört med det då de granndamer, som valt att inte åka hem efter middagen, träffade sina respektive kuddar.

I morse var det bara att plocka ut de färdigjästa bröden ur kylskåpet, försiktigt skilja dem åt lite grann, vända dem i mjöl och grädda dem.

När den ljuvliga lukten började sprida sig, då det kändes det att det var värt det nattliga bestyret. Jag misstänker att lukten även bidrog till att antalet familjemedlemmar i köket ganska snabbt ökade.

 

De sista paketen slogs in av nyvakna, lite morgonrufsiga pojkar.

Smörgåsarna färdigställdes.

Och brickan dukades.

Sedan var det bara att tåga in till "Far lille far, vem är väl som du, ingen i heeela världen...." som faktiskt ingen till fullo vet melodin på, då den endast framförs en gång om året och då med morgonkraxiga stämmor. Men vad gör väl det? Far blir lika glad oavsett årets melodi och lika firad också.

Under inmundigandet av frukosten, i sängen, med inte helt stillsamma barn och inte helt avslappnade föräldrar, avhandlades frågan:

Om man håller upp en gigantisk spegel framför solen. Kommer då de reflekterade solstrålarna leda till att det blir skugga på andra sidan om solen?

Det var Mellan som initierade frågan men sedan bröt livlig debatt i ämnet ut och vi har nog inte funnit på svar ännu. Troligen blir det ett litet experiment här, med en glödlampa som sol, någon gång framåt dagen.