Glaskringlor

Smålänning som jag är så ligger kringlor mig varmt om hjärtat. (Detta börjar allt mer likna en bakblogg, men jag är nog snart tillbaka i den vanliga, ostrukturerade blandningen av inlägg.) Kringlor blir enligt min mening allra godast om de görs på sur grädde, därför tog jag häromdagen tre deciliter frisk och nyköpt grädde, hällde upp i en liten skål och lät den stå i rumstemperatur i nästan två dygn för att få den rätta smaken. Själva processen för kringlor är nästan lite magisk då degen, som är helt sockerbefriad, är något av det äckligaste som finns men knådad, rullad i socker och gräddad, är en ljuvlig kaka.

Maken som, till familjens bagares förtret, ofta smiter emellan med handen och norpar deg, testade detta härförleden när jag och mellan stod och trillade kringlor. Mellan blev först lite irriterad men det förbyttes snabbt till helhjärtad skadeglädje då maken ovetande om vilken deg det var han just stoppat i munnen, spottande och fräsande rusade in på badrummet och där sköljde munnen och borstade tänderna en lång stund innan han åter kunde delta i gemenskapen. Degtjyvandet har sedan dess blivit aningen mer försiktigt och brukar nu föregås av en fråga om vad det är vi bakar samt om det är möjligt att få smaka.

Om det önskas bakas kringlor, den sura grädden till trots, så följer här receptet, och det går utmärkt att dela både i två och tre delar om det anses vara ett alltför stort bak.

Glaskringlor

900 g vetemjöl (ca 15 dl)
375 g smör
3 msk jäst (vilket ungefär motsvarar ett paket)
Blanda ihop med händerna till en deg,
tillsätt därefter

3 dl sur grädde
och låt vila svalt en stund

Rulla ut en degklump till en smal längd, forma till en kringla och vänd runt ordentligt i strösocker
Grädda i 5-6 minuter i 225-250 grader