Efter en lång dag, med svåra ärenden och hög koncentration på socialnämnden, hämtade jag Yngste på dagis. Han var ensam kvar, jag hämtade med andra ord sist, det har han bara varit med om en enda gång förut och han var inte förtjust över situationen när jag äntligen dök upp.
Väl hemma stapplade vi trötta in genom dörren och vidare in i köket där jag möttes av kylskåpspoesi i ordets rätta bemärkelse, även om de vackra orden i detta fall satt på en frys.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Hej!
Vad roligt att du vill lämna ett litet spår på min blogg!