Morteln

Jag är i besittning av en mortel, en vacker, praktisk och gammal mortel. En mortel med en historia.

När min mormor, som föddes 1915, var liten flicka inne i djupaste Smålandsskogarna, fanns där en gammal skomakare i socknen. Det var en ensam man vars fru dött medan deras dotter var liten. Skomakaren hade fostrat flickan ensam men det var under ganska fattiga förhållanden de levt.

När dottern blev äldre hade skomakaren efter ihärdigt slit lyckats samla ihop tillräckligt mycket pengar för att det skulle räcka till en Amerikabiljett. En! Han sände iväg sin flicka till en förhoppning om ett bättre liv och blev själv helt ensam kvar i den lilla stugan i skogen. Ett mycket osjälviskt beslut fattat i kärlek.

Nu föll det sig så lyckligt att skomakarens förhoppningar för dottern faktiskt slog in. Hon fann en make därborta på andra sidan och de fick i sin tur en liten dotter, maken var välbesutten, så välbesutten att den nya lilla familjen kunde åka till Sverige varje sommar och hälsa på fadern vilket på intet sätt hörde till det vanliga bruket för utvandrare. Och när de var i det gamla hemlandet så skulle den lilla flickan få träffa jämnåriga. Följaktligen bjöds det, en söndagseftermiddag varje sommar, på söndagsskolefest i trädgården vid skomakarstugan. Det är här min mormor kommer in i bilden. Hon var en av de jämnåriga, och det var något väldigt stort och högtidligt att få gå på kalas hos Amerikanerna, något alla barnen såg fram emot och det bjöds på en mängd godsaker som inte vanligen fanns tillgängliga annars. Mormor berättade att stämningen mellan skomakaren och hans dotter var mjuk och att den lilla flickan inte kunde så mycket svenska.

Åren gick, mormor blev vuxen och gifte sig, Amerikanerna kom troget på besök till skomakaren, skomakaren blev äldre och dog slutligen. Att hans bohag skulle fraktas till Amerika var uteslutet så det blev auktion på kvarlåtenskapen. Min morfar var där och kom hem med både det ena och det andra och bland annat en mortel. Just morteln väckte ett visst uppseende för ingen hade väl sett en så stor mortel förut och hos en ensam karl! Vad skulle han ha skaffat sig den för? Det måste ju vara dottern! Morteln var ju naturligtvis från Amerika, där var ju det mesta större!

Morteln fick därefter heta Morsemorteln efter Amerikanerna, den blev välanvänd av min mormor, den var ju så stor och rejäl! Och sedan fick jag ta över den, jag använder den ofta och flitigt och visst tillför det en dimension i matlagningen, när man står där och mortlar, och tänker på historien, på människorna och på var och ens roll i varandras liv.

Allt runt omkring en mortel.