söndag 20 mars 2016

Jordkällarbutikens premiär

Vet ni vad?
Jag har öppnat min Jordkällarbutik på allvar nu.
Torsdagar 16-19 och lördagar 11-14

Igår var själva premiären.
Vädret var inte det bästa, såtillvida man inte uppskattar blöta lovikavantar ifrån himlen.


Äldste serverade dock tålmodigt kokkaffe med dopp till alla besökare.


Och lite ägg fick han sålt också, det är ju snart påsk.


Så lite påskgodis, praliner, syrliga remmar och påskkyssar salufördes också.


Så även nybakat surdegsbröd.


Och tänk blommor fick jag också.

Har du vägarna förbi någon torsdag eller lördag hoppas jag att du svänger in och gör ett besök i Jordkällarbutiken.
Ja, åker du förbi vid någon annan tidpunkt tycker jag att du ska testa ändå. Den är nämligen sällan riktigt stängd.

fredag 26 februari 2016

Till fjälls



Då de båda äldsta for med kyrkan på sportlovsläger och min kära syster och föräldrar hyrt en stuga med fler sovplatser än de hade bruk för så for maken, Yngste och jag till fjälls.

Nu åker vi här som skottspolar, upp och ned, vilar ibland, umgås och linkar runt på överanvända muskler.

Härligt är det!

måndag 22 februari 2016

När en dörr stängs...



Det är som så här att jag har blivit uppsagd ifrån mitt lönearbete.
Det var därför som livet kändes upp och ned häromdagen.
Allt blev klart idag och vi skrev på.

Uppsägningen tarvar inte vidare fördjupning men jag vill bara konstatera att när en dörr stängs så öppnas oftast ett fönster.
Klyschigt?
Absolut!
Men inte desto mindre sant för det.

Då situationen är som den är tänkte jag att det var dags att ta ett steg framåt i den andra delen av mitt yrkesliv. Sagt och gjort så packade jag en påse med varuprover och tog med till en delikatessbutik här i närheten. Jag gick in och talade med den trevliga föreståndarinnan, som jag är vagt bekant med sedan tidigare, och när jag lade fram mitt ärende visade det sig att underbara Charlotte på Tarpan, där jag stått på marknad, redan varit där och talat för mina produkter. Grovjobbet var så att säga redan gjort. Nu ska de båda ägarinnorna bara smaka och komma fram till vad de tycker och jag, jag sitter här hemma som på nålar och håller tummarna.

Tack och lov för hopp och glädjeämnen!

måndag 15 februari 2016

Upp och ned


Just som jag tyckte det börjat bli lite stabilitet i mitt arbetsliv.
Så är det inte det längre.
Känner mig lite upp och ned just nu,
lite tom 
och lite....
Ja, jag vet inte riktigt vad.

tisdag 9 februari 2016

Mest lästa

Utan att överdriva kan man väl säga att dagens mest lästa inlägg på bloggen inte direkt är det senaste!

Hoppas att ni som testbakat receptet blivit nöjda.
Här tog förra bakets bullar slut i helgen så det fick bli ett till idag.
Och Grannflickan, som inte längre är vår grannflicka eftersom vi flyttat, meddelade igår att hon skulle komma hit och äta semlor.



Det fick således bli ett bak till idag.
För man kan ju inte ha en fettisdag utan semlor.

måndag 8 februari 2016

Drömmar om nattliga simturer

Om det ska vara på det här viset att vintern bara kom på snabbvisit. 
Att våra drömmar om frusen mark och vitgnistrande grenar bara ska slaska bort detta år.
Då vill jag faktiskt inte vara med!

Vår infart är numer bara djupa leriga spår. Och på jobbparkeringen står skinande rena bilar på rad bredvid min lortgris. Det är som ingen mening att tvätta den då den ju ska hem till geggan igen redan samma dag.


Nej, i brist på riktig härlig vinter så drömmer jag mig hellre tillbaka till nattpromenader i skogen i ljusa sommarnatten och fullmånens sken.


När vi gick till skogssjön och gled ned i det svala men inte kalla vattnet efter en dags måleriarbete.
Då vi simmade rakt över sjön, rakt genom näckrosor.
Stilla så stilla att vattnet bara fick porla runt våra kroppar.


Då vi badade och busade och efter härlig simtur åter tog oss hem och kröp i kojs framåt småtimmarna med en alldeles lagom temperatur i kroppen.

Det vill jag drömma om när jag inte har riktig vinter utan mer av gyttjebrottning var gång jag ska hem eller bort.

Nattliga simturer i skogssjön under månens sken....

Smygnjuter


Det står en rosbukett så vacker och maffig på bordet i salongen.
Den är inte min utan en uppvaktning till maken i efterskott ifrån kära vänner.
Trots att den inte är min så njuter jag av den,
 i smyg.
Det får man väl?