Ljuvliga natt

Gästerna har gått hem. Barnen sover tidigt efter en rolig och fullspäckad helg med sena kvällar. Maken är sysselsatt med något, kan ha hört något om hockey. Själv tog jag en liten ytte, pytte gnutta till av desserten, Smälta rabarber, och gick ut i den ljumma trädgården.

Och här sitter jag ännu, trots att fågelsången tystnat och mörkret fallit, så förmår jag inte lämna detta mörka paradis, så uppfyllt av dofter ifrån alla vita blommor som pryder såväl fågel, fisk som mitt i mellan. Jag överväger att smyga in efter sovsäcken och spendera hela natten ute.

Hela kroppen fylls nämligen sv en sådan obändlig längtan efter just detta, ljumma kvällar. Dessvärre vet jag att jag skulle få bannor imorgon om jag begick premiär allena. Samma längtan, och vana med för den delen, har gått i arv.

Det blir nog till att nöja sig med att slå upp fönstret på vid gavel och njuta vårnatten vidare där inunder.

Pannkakor och körsbärsblom

Det finns en hage, inte alls långt ifrån oss, där det växer en hel massa körsbärsträd. Det är en salighet att få vara inunder deras kronor när de står i full blom. Något år, gjorde jag pannkakor och tog med dit och sedan dess har detta blivit tradition. 

För ungefär ett år sedan hade jag ganska nyss börjat arbeta i ett arbete med fasta tider och jag var så enormt trött på eftermiddagarna. När körsbärsträden blommade var jag dessutom på resa i Rom och livet var ovanligt och annorlunda emot de tidigare tretton årens leverne. Det blev inga pannkakor under körsbärsträdens blommande kronor förra året.

Så nu u var det helt enkelt dags att återerövra traditionen! Gossarna rörde ihop smeten och jag fick äran att grädda medan de packade korgen. Så slet vi pappan ifrån kontoret och gav oss av.

Man njuter trädkronor bäst liggandes på rygg.

Pannkaksdags! 

Mor bereder och delar ut. På så vis kan filten återanvändas utan mellanvarande tvätt, några gånger i alla fall.

När magarna var mätta plockade fadern fram sitt ess: Sega Jättesåpbubblor!

Tänk vad man kan ha roligt med såpbubblor! 

Och vackra är de. 

De också!

Det skuttades och fångades och smälldes bubblor. 

Vi fascinerades över dess olika former och försökte blåsa de lågtgående över taggiga slånbärssnår.

Så mycket skönhet att mitt hjärta är sprängfyllt. 

Söner och make, lek och kärlek

i Guds underbara natur när den är som allra vackrast, i hänryckningens tid.

Glad Pingst önskar jag er alla!

I morgon ska vi till huvudstaden och delta i Jesusmanifestationen som går av stapeln där. Det är också härligt och  högtidligt, men på ett litet annat vis.

Grannar och Nässelsoppa

Vi bor ju inte helt ödsligt, även att vi bor lite på landet. Vi bor längs en liten grusväg med ett tjugotal hus. De allra flesta av våra grannar är väldigt trevliga. Det är faktiskt svårt att tänka sig bättre grannar i det stora flertalet av hus. Dock finns ju alltid undantag som bekräftar regeln och ett sådant undantag kontaktade oss häromdagen. Nu ska jag inte vara allt för hård, de har många goda sidor också, men de meddelade att de inte vill ha en tupp galandes under sin semester då de ansåg att detta helt skulle ruinera ledigheten. Lagen är hård på detta område. Vi måste dessvärre göra oss av med Äldstes vackra, keliga, egenhändigt framkläckta Yo-Yo. Sorgen är stor. Och förlåtelsen är väldigt avlägsen.

Tack och lov har vi som sagt underbara grannar också. Medkännande människor både vad gäller tuppen och mitt nässelbehov, då hönorna äter upp alla våra, fick jag fritt tillträde till grannens trädgård och deras nässelstånd.

Det blev en riktig lyxmiddag!

Nässelsoppa med pocherat ägg.

Det gick nästan att se hur vitaminer och andra nyttigheter satt i knäet på varandra och trängdes. Och även att det inte tröstade så lenade det nog lite i alla fall i sorgset pojkhjärta.

Ett härligt, nybakat Dinkelbröd till det och festen var fullbordad.

Vetskapen om att en portion kostade tre-fyra kronor tilltalade dessutom min småländska själ. Och med tanke på förra inlägget så är det väl bäst att jag börjar öva. Nej, jag skojar lite. Det blir nog inte så illa. Jag kan lugna alla som oroat sig för min ålderdom att jag haft andra pensionslösningar parallellt med denna, och de förvaltarna sköter sig betydligt bättre.

Pensionsförvaltning

Ni som följt bloggen ett tag, ett år eller mer sisådär, kanske minns att jag ojade mig över min pension för ganska precis ett år sedan. Misstänkte att jag skulle bli en mager gammal dam.

Saken är som sådan att jag arbetade och stretade som kassörska under hela min gymnasietid, avstod en hel massa roligheter varannan helg och alla lov. Men kunde å andra sidan unna mig en hel del andra roligheter för lönen. Lite pension trodde jag nog att jag tjänade ihop också, så jag skulle kunna roa mig även i framtiden. Så var också fallet.

Dock har mina pensionsbesked varit allt annat än betryggande. Trots att jag några år senare bättrade på just denna tjänstepension med ytterligare kassaarbete under min fortsatta studietid. 

I min mening har man gjort ett uselt jobb om ens faktiska profession är att förvalta pengar, i akt och mening att de ska förökas, men det visar sig att man 14 år, efter den sista intjänade kronan, har  förslösat precis hela summan.
Och dessutom tagit betalt för det!
Enligt min erfarenhet av börshandel och oerfarenhet men dock viss kunskap om fondförvaltning så är slutsatsen att detta är uselt jobbat av Fora!

Dock var det ju gentilt att de nöjde sig med blotta 9 riksdaler detta år. Att jag inte blev återbetalningsskyldig trots allt för Foras eminenta förvaltarskap.

Drömmars uppfyllelse

Nu har drömmen gått i uppfyllelse, nästan i alla fall. Jag har druckit kaffe ur termosen, på utemöblerna, i solsken med min älskade mitt emot. Dock utan fridfullt lekande barn att beskåda. 

Men frukost i morgonsol i härligt sällskap är inte pjåkigt det inte. 

Denna dagen har vi varit flitiga som små myror. Två höga och förhoppningsvis hönssäkra odlingsbänkar har fyllts med jord och gödsel. Eller rättare sagt, en har fyllts, och till den andra räckte inte släpkärrelasten jord hela vägen upp.

Vår verksamhet har noga iakttagits. Antagligen för att de snarast skall upptäcka säkerhetsbristerna i den nya odlingen.

Kälkar och sparkar har ännu inte plockats in för sommarförvaringen utan får samsas med vårbestyrens redskap.

Flera gånger under dagen har jag spanat upp i körsbärsträdens kronor. Det är nästan en fråga om timmar nu tills den prakt de bjuder slår ut.

Nu får spaden välförtjänt vila mitt i sipprakten. 

Det kan vara skön omväxling efter all gödseln. 

Om någon undrar så testar jag lite olika funktioner på min kamera, därav bildernas olika utformning.

Carbonara med Sparris

Det hör inte till vanligheterna att jag hittar matinspiration i tidningen Vi i villa. Men i senaste numret gjorde jag det. Och gissa varför? Jo, det var ju sparris med på bilden. En Carbonara med Sparris i. Inte illa tänkte jag. Snabb mat som passar bra en trädgårdsjobbardag, och så med sparris i.

Carbonara med Sparris

ca 6 portioner

280 g bacon, skuret i bitar

1 gul lök, hackad

2 vitlöksklyftor, hackad

Gör i ordning och lägg i en stekgryta

500 g sparris, skuren i bitar

4 ägg

1,5 dl grädde

100 g riven parmesanost

 2 pressade vitlöksklyftor

Salt och svartpeppar

Vispa ihop i en skål och ställ åt sidan

400 g pasta

Koka enligt anvisningen minus någon minut

Fräs på Baconhacket under omrörning tills det har blivit knaprigt

Tillsätt då sparrisen och låt fräsa med 2-3 minuter

Tillsätt den kokta pastan och

Blanda runt

När matens temperatur är under 70 grader tillsätts äggblandningen

Om det är varmare koagulerar ägget och det blir små klumpar vilka inte gör något för smaken men för utseendet.

Blanda ordentligt

Riv över generöst med parmesanost, mortla svartpeppar över och servera.

Om ett bad

Det här med att bada har aldrig varit min grej riktigt. Inte för att jag inte har velat utan snarare för att det har gjort så ont. Saken är nämligen som sådan att jag sedan barnaben lidit ganska ordentligt av eksem. Mer ibland och mindre ibland. Efter att Mellan föddes var det i sanning en merperiod. 

Då jag av min moster brukar få tidningen Land, satt jag en gång och bläddrade i ett nummer och fann en liten, pytteliten notis om att en ny substans, verksam mot just Atopiskt eksem uppfunnits. Jag bokade genast tid på stadens hudmottagning och blev efter en ifrån mig kraftfull övertalningskampanj, den första i länet som fick denna Protopic utskriven. Det hjälpte avsevärt.

Trots detta har bad torkat ut min hud så pass att det smärtar. Sjövatten går bättre än klorvatten men min tub med mjukgörande är aldrig långt bort ifrån mig i sådana stunder. Att bada badkar har varit något jag suktat efter men ändå inte funnit värt priset. Men så fick jag vid en födelsedag tre badmojänger av min kära kusin. Det var inte badbomber utan såg mer ut som stora chokladpraliner, och det var inte så långt ifrån vad det egentligen var. Nämligen kakaosmör med lite mer ingredienser såsom lavendel och rosenknoppar i. De låg länge i sin ask utan att jag vågade försöka mig på att använda dem. Tills en kall vinterdag när promenaden blivit längre än vad som varit avsett och kroppen kallare än behagligt, då tog jag chansen/risken.

Badet blev en ljuvlig upplevelse med doft av lavendel och ingen smärta i mitt skinn. Döm om min förvåning när jag sedan klev upp och fann att huden var mjukare än före badet och så förblev i flera dagar. De andra två badmojängerna användes de också och sedan började sökandet efter fler. Det fanns inte att uppbåda. Maken min har sökt med ljus och lykta helt utan resultat. Och mitt liv återgick till att bli badlöst.

Sisådär ett halvår senare satt en kollega på en fikarast och talade sig varm för att övertyga de andra om det förträffliga i en produkt hon testat och som nu var på extrapris på en webbshop. När jag kom in för att förena mig med dem utbrast hon:

Hanna, har du testat kakaosmör?

Om jag hade! Och om jag ville göra det igen!

Det var denna gång inte gjutet till söta pralinformar med lavendel och rosenknoppar i utan mer i ojämna, lite ruffiga bitar. På förpackningen står det att man kan använda det till allt ifrån att göra sin egen Raw-choklad, Smoothie eller smälta och blanda ned i sin hudkräm. Det står dock inte att man kan ta en liten, liten bit och lägga i hett vatten och på så sätt förvandla sitt bad till den allra härligaste hudvården. Men det går alldeles utmärkt. Och lavendel och rosenknoppar kan man ju tillsätta alldeles efter behag och tillgång.

Om någon blir intresserad så finns länken till kakaosmöret här.