tisdag 4 november 2014

Hej



Hej på er!
Vi lever och har hälsan. Flytten går dessvärre kontinuerligt. Nackdelen med att bara flytta tre kilometer. Vi sover dock i nya huset sedan i torsdags och Yngste fick vakna här på sin födelsedag.

När jag sitter i min säng och betraktar den sprakande kaminen kan jag nästan tänka bort kartongerna som omger mig och mina snickarbyxor som hänger här bredvid och åter pockar på min uppmärksamhet.

Ta hand om er!

torsdag 18 september 2014

Anrika körsbär

I afton bjuder jag dessvärre på riktigt gryniga mobilbilder till min berättelse, så jag hoppas att du ska finna berättelsen intressant nog för att ha överseende med bildkvalitén.


Jag har berättat om mina körsbärsträd förut men jag gör det igen. 
Min morfar dog när jag var åtta år. Något år innan hade han planterat ett körsbärsträd vilket var min mormor väldigt kärt. Det var lite högtidligt när det stod i full blom, en sådan där sak jag gärna beskådade och om inte det gick så ringdes vi och talade om det i varje fall. Och många var de sommarkvällar då vi stod där, mormor och jag, hållandes i varsin gren medan vi åt körsbär och mormor berättade om morfar.


När så maken och jag köpte vårt hus för tretton år sedan hade mormors träd slagit två små skott. Och de dyrgriparna fick jag med mormors förhoppning att åtminstone ett av dem skulle överleva. Jag tog hem dem, grävde omsorgsfullt ned dem och vårdade dem efter bästa förmåga. Den bristande förmågan till trots så tog sig båda träden över all förväntan. De utvecklades dock inte till träd utan mer till buskar men med viss beskärning har de ändå artat sig med tiden. Och vi har kunnat njuta bär i överflöd de senaste åren. Vi har kunnat stå där, hållandes i varsin gren, kalasandes på de goda bären och tala om livet, om vår härkomst och om gammelmormor som nu inte heller finns kvar hos oss längre.


Trots min glädje över vårt nyköpta hus har dessa träd vållat mig en viss sorg.
Det har känts svårt att lämna dem och samtidigt ännu svårare, för att inte säga omöjligt att ta med dem. Men så i våras hittade jag något i hallonsnåret. 
Ett skott av körsbär, två meter ifrån mormorsträden!

I afton har vi grävt upp detta skott och förflyttat det till vår blivande trädgård för att där tillsammans med de nuvarande ägarna lite högtidligt gräva ned det med ny jord och mycket vatten på en riktigt bra och näringsrik plats i den stora trädgården.

Nu hoppas jag så starkt att detta lilla skott ska ta sig lika bra som de förra två.
Att vi ska få morfar- och mormorskörsbär att njuta av även i framtiden.

onsdag 17 september 2014

Livets olika delar



Att få sitta bredvid en son medan han somnar. Hålla handen på hans rygg för att det känns bra. Ta sig den stunden trots att han snart är åtta. Det är kvalité.

Nu ska jag gå ner och dricka te med två andra söner och få lyssna på hur Äldste haft det på körskolan idag. 

Livet innehåller så många olika delar som tillsammans blir så vackra.

onsdag 10 september 2014

Ett litet köksbord



I vårt nya hus är köket inte så stort. Än. Och vårt befintliga, stora härliga ekbord får i och för sig plats men då får inte vi plats runt omkring det. Detta har vållat oss en del huvudbry för det ju onekligen trevligt att kunna sitta tillsammans runt ett köksbord.

Så var mor, Äldste och jag på hantverksmarknad härförleden och på vägen hem passerar vi en kuriosabutik. Äldste utbrast i en önskan om att vi skulle stanna och svaga som vi är för gossen så gjorde vi det.

Varorna höll genomgående en hög standard och det fanns mycket fint. Bland annat ett kvadratiskt bord, på dryga metern, i valnöt och med benen i mitten, under själva bordet vilket gör att fler får plats runt, den något nätta storleken till trots. Det var med andra ord idealiskt för vårt nya kök.

Men jag antog att ett i princip felfritt valnötsbord ifrån 1800-talet kostar en hel del så jag nöjde mig med att beundra det. Det gjorde inte mamma! Hon gick på om att jag skulle höra mig för om priset och lydig som jag är gjorde jag så.

Det visade sig att mannen som rådde om stället hade öppet sista helgen för säsongen och desperat ville sälja så mycket som möjligt då hans bodar inte rymde allt som var i hans ägor. 1500kr kom vi överens om vilket jag är förskräckligt nöjd med. Och har det nu hållt i 200 år så ska det nog hålla längre än ett IKEA-bord för samma peng tror jag. 

Nu ser jag fram emot att vi, våra barn och andras barn kommer att trängas runt vårt lilla valnötsbord och lyssna till vedspisens hemtrevliga knaster medan vi äter och babblar och bubblar. Snart så!

måndag 8 september 2014

Äppelknyckarstråt

Mor min och jag har varit på äppelknyckarstråt idag. Nej, fullt så allvarligt var det inte, men nästan. Åtminstone kändes det så i början. Maken hade fått löfte av en bekant att vi kunde plocka äpplen, så många vi ville i hennes trädgård. Mor och jag for lätt på måfå genom skogen efter GPS:ns direktiv för att så hamna på rätt lilla väg. Dock var de boende i området precis lika duktiga som vi är på att numrera våra hus. Det vill säga numren var ytterst sparsamt och sporadiskt uppsatta.


Vi fann dock vad vi trodde var rätt hus och mor min skickade in mig för att förhöra mig om det var som vi trodde. Det var det och vi fick smyga om knuten med våra lådor och plocka precis så mycket vi ville. Härliga äpplen som mamma tog hem för att göra mos av. Och i sin moderskärlek gör hon mos även till mig för att min sommar och höst varit och är lite för fullspäckad. 
Vad skulle jag göra utan min mamma?


Några äpplen fick dock följa med mig hem och av dem kokte vi kräm.
Äppelkräm med prinskorv serverad i karotter. 
Det är allt riktig mormorskvällsmat det.

söndag 7 september 2014

Kronärtskockor, en av höstens ljuvligheter

Det är ren och skär fröjd att gå i butikernas grönsaksdiskar och botanisera så här års. Grönsakerna är som bäst, smakar som mest och är som vackrast nu. Priser och ursprungsland går inte heller att klaga på. 

Idag föll valet på Kronärtskockor. Så ljuvligt gott. Och så enkelt!


Jag fick god hjälp av Yngste med att skära av stjälken och så stoppade vi i dem i stora saftgrytan, i rejält saltat, kokande vatten.


Efter 30 minuter var de klara och middagen så gott som serverad.
Vi la bara till smör och salt att doppa bladen i och så ett gott surdegsbröd till.
När det vankas blommor i det här huset är det då ingen som är krusesam! Nej, då äts det så det står härliga till.

lördag 6 september 2014

Ronjaloppet - mitt livs första

Det här med att springa har väl aldrig varit min grej och därmed har inte det här med diverse lopp heller varit det. Men nu så har jag deltagit i mitt livs första. 


Det var TRIS, tjejers rätt i samhället, som anordnade Ronjaloppet mot kvinnlig könsstympning och det var i ett KD-lag jag deltog. Och när så många bra faktorer sammanföll så kunde jag bevisligen inte stå emot.


Vi hade väl lite olika löparvana och lite olika målsättningar men alla deltog vi entusiastiskt i uppvärmningen. 


Och därefter flög de med högre löparambitioner iväg och vi två med promenadambitioner såg bara deras ryggar och hästsvansar snabbt försvinna. Själva promenerade vi raskt de fem kilometerna, men inte raskare än att vi kunde prata om allt mellan himmel och jord under tiden. Efter ett tag insåg jag,  av alla mötandes överrumplade reaktioner, att lantisen i mig glatt hälsat på dem alla , så som man gör på landet, att man troligen inte gör så i stan, inte ens på promenad. Men de flesta hälsade lite förvirrat tillbaka i alla fall, några till och med bytte några ord med oss.


Väl i mål väntade våra kamrater samt mycket bra information om kampen mot kvinnlig könsstympning. Jag hoppas att loppet drog någon uppmärksamhet till detta och på något vis kan bidra i kampen.

Efter så mycket motion var vi därefter helt enkelt tvungna att gå på konditori och fylla på med lite godsaker, samt naturligtvis prata ännu mer. 

Att oavbrutet få prata så här mycket med trevliga väninnor gör att jag nog inte är fullt lika stark motståndare till att delta i fler lopp framöver, fortsatt promenerandes.

torsdag 4 september 2014

Ambivalens med positiv övervikt



Huset är sålt och vi njuter lätt vemodiga men samtidigt mycket nöjda och glada av det lilla andrum som uppstod till dess vi ska börja packa på allvar. Vi njuter av trädgården och alla de minnen som döljs här och var i till synnes alldagliga ting.
Vi njuter av solen och den välsignade eftermiddagsvärmen att äta mellanmål och göra läxor i.

Vi ägnar oss lite sentimentalt åt att påminna oss allt engagemang vi lagt ner i vårt hus kombinerat med spirande, sprittande planer för vårt nya. Vi klappar oss lätt på axeln för att det vi säljer är så fint och vi försöker tygla den entusiasm som kliar i fingrarna för att ta tag i det nya.

Ambivalens med positiv övervikt!

torsdag 14 augusti 2014

Ute till försäljning

Mysig uteplats på framsidan!

Ja, nu var det då dags!

Allrum

Vi har målat och fejat klart allt det där som nästan var klart. Allt det där som vi vant oss vid att det inte var just riktigt klart.

Vardagsrum

Vi har lytt stylistens råd och plockat bort alla mattor fast jag tycker golven ser så nakna ut utan dem.

Köket

Vårt hem, som vi trivs så bra i ska nu bli boning åt någon annan och jag hoppas att de kommer att få det lika bra här som vi har haft. Att andra barn kommer att leka i rummen, gunga i gungan, klättra i träden och ränna i skogen.

SMEG 90cm bred

Att någon annan kommer att ha lika stor glädje av den breda spisen och den stora ugnen.

Badrum

Visst kommer vi sakna vårt hus lite grann, åka förbi ibland och minnas, men mest tänka tillbaka på det med ljusa minnen. Det vi kommer att sakna är flera av våra härliga grannar men tack och lov flyttar vi ju inte särskilt långt bort så vi har ju alla möjligheter att fortsätta umgås.

måndag 28 juli 2014

Besöksdag

I och med den förestående flytten är det mest så här jag tillbringar min semester. Makens klocka väcker oss obönhörligt 07:00 och så sätter vi igång med att fixa allt det där som nästan är klart i vårt hus ända till dess vi stupar i säng vid 23-tiden. Det blir för övrigt ett väldigt fint hus. Ett hus jag hoppas att någon kommer att vilja bo och trivas i många år framöver.


Men, vi har inte bara fixat och donat. Äldste är på Sjövärnskårens sommarskola.


Vilken han sökte till i februari och kom in.


Och häromdagen var det besöksdag. Vi blev upphämtade i militärbåtar av olika valörer och utkörda i skärgården.


Där en ung, mycket stilig man mötte oss. Det var nästan lite svårt att ta in att det var min nyblivne 15-åring som uppträdde så korrekt i uniform.


Strax efter att vi funnit honom var det uppställning. De fick exercera en stund innan befälet var nöjd med rätningen.


Och därefter marscherade de iväg, ställde ånyo upp och så höll majoren ett tal till oss anhöriga där han utlovade att ungdomarna skulle kliva upp 06:00 även efter hemkomst, göra fys samt ställa upp för inspektion av rummet. Tydligen var yttre städning inga som helst problem att frammana det heller.


Och trots att jag var lite skeptisk vid de orden väcktes ett litet hopp när sonen visade sin ytterst välbäddade säng samt skåpet där strikt struktur rådde. Det är kanske daglig inspektion som gör susen.


När så programpunkterna var avklarade serverades vi lunch och därefter kunde Äldste i lugn och ro visa oss runt ön och berätta det som han tyckte var intressant.


Efter några timmar så var besökstiden ute och vi beordrades att fara hem. Man kan väl säga att jag hade önskat ett mer innerligt farväl än vad den uniformsklädde önskade. Det blev något mellanting. Hemfärden skedde i en G-båt, en färd som var löjligt rolig måste jag erkänna. Vi flög över vågorna och skummet yrde och skratten kvillrade.

Om en dryg vecka åker vi tillbaka och hämtar hem gossen efter hans treveckors bortavaro.

måndag 14 juli 2014

Födelsedag mitt i fixet



Vi har gjort lite uppehåll i vårt målande och fixande för att fira älskade Äldste som fyllt 15 år.


Tänk att det är 15 år sedan han kom till världen, en förskräckligt varm sommar. Tänk att jag förunnats ynnesten att vara mor i 15 år.


I vanlig ordning samlades släkten för att fira denna tilldragelse. 


Och i vanlig ordning var solen på sitt bästa humör. Gossen fick en äggalåda som rymmer 200 ägg så nu kan han fara på fler marknader.


Mina fina pojkar, min stolthet.


Att leka tyckte han inte lämpade sig på ett 15-årskalas så det fick bli en promenad istället. En hel liter smultron jann vi bärga på den färden.











onsdag 9 juli 2014

Tillväxt



Kottarna lever och mår bra. Faktum är att de växer så mycket att vi ser skillnad ifrån dag till annan. Två små hanar är det och de är fantastiskt söta!

Den laktosfria mjölk vi köpte hem dissar de totalt, vatten ska det vara. Och ägg, massor av ägg. Vi övriga i familjen är satta på ransonering för hönsen hinner inte riktigt med att fylla allas behov till fullo. Melon är en annan favorit som slukas med detsamma det serveras.

Djurbesättningen håller således så smått på att fyllas, även att dessa två ska få försöka ge sig ut i världen på egen hand vad det lider. För det går väl inte att ta med sig kottar när man flyttar?!

tisdag 8 juli 2014

Salt kolasås



Tänk att jag levat i mer än 38 år utan Salt kolasås!!!! En fortsättning utan densamma är numer helt otänkbart.

Att äta den som den är, till glass, till bär, rabarberkompott, chokladkaka... Ja, jag kommer nog att komma på fler kombinationer och under tiden skall jag njuta det lovar jag.

Vill du ha receptet så kommer det här:

Salt kolasås
400 g strösocker
90 ml vatten
200 g smör
2,5 dl vispgrädde
1 msk flingsalt

Blanda socker och vatten i tjockbottnad gryta. 
Sätt på medelstark värme och rör tills sockret löst upp sig. Höj därefter temperaturen och sluta rör!
När sockerblandningen antagit mörk bärnstensfärg är det dags att ta kastrullen av värmen. 
Lägg i smöret. Då smöret smält, tillsätt grädde och rör för glatta livet tills smeten är jämn då är det dags att tillsätta saltet och att röra lite till.
Häll på glasburk och förvara i kylen. Ät till allt som tänkas kan!

måndag 7 juli 2014

Kottebarn

Make och gossar var in till stan igår. På en parkering såg de två små igelkottungar som gång på gång var illa ute då de försökte ta sig in igenom en svängdörr. Det är svårt för små igelkottungar att ta sig igenom svängdörrar och då livet för dem nog inte skulle bli enklare på andra sidan genomfördes en initial räddningsaktion bort ifrån dörrarna.


Efter lite googlande beslöts att en temporär adoption skulle genomföras. Tydligen lämnar inte mamman ungarna så länge som en halvtimme, då söker sig istället ungarna iväg för att leta och så går det som oftast inte så bra.


De fick således följa med ut på landet. Här knatar de nu lite yrt omkring, äter ägg och larver och dricker vatten. De har fått en morgonrengöring med pensel och ljummet vatten och gonade därefter in sig ordentligt i famnen invirade i en handduk.


Kommunens stand-in för den ickebefintliga viltvårdaren verkar inte vara så intresserad så vi fortsätter väl vår spädkottsvård.

lördag 5 juli 2014

Flytta



Äldste har länge letat efter ett nytt hus åt oss. Ett hus med större trädgård och bättre möjligheter att ha fler djur. Övriga familjemedlemmar har inte varit fullt lika entusiastiska över hus i olika delar av landet som han varit. Men så för två månader sedan fann han ovanstående, blott sju minuter ifrån vårt nuvarande hem. I kommunen så pappa blir glad, bra kommunikation så att Mellan blir glad och en vedspis i köket så att mamma blir glad. 

Vi åkte och tittade var det låg och blev inbjudna av paret som sålde. Och vad ska man säga, huset charmade oss alla. Vi for hem, diskuterade saken och beslutade oss för att lägga utgångsbudet. En dryg vecka och två välbesökta visningar senare drog budgivningen igång. Det blev en långdragen historia och efter ytterligare två veckor hoppade vi av då priset blev oss för högt.

Det var sorgligt i familjen. Vi hade ju ägnat tre veckor åt att mentalt flytta in och nu blev det inget. Vi tröstade oss med att vi på intet sätt bor dåligt. Men ändå...

I onsdags, för en och en halv vecka sedan, spankulerade Äldste och jag omkring i trädgården om aftonen varpå han frågade om jag fortfarande var ledsen över huset. Jag svarade lite jakande och så samtalade vi om det och att det kanske fanns något lika bra men kanske inte.

Dagen efter for jag till Barcelona och dagen efter det ringde mäklaren. Det visade sig att köparna var av den synnerligen krångliga sorten och när de vid ett impulsinfall mailade mäklaren och meddelade att de drog sig ur, efter två veckors klagande, för att bara någon halvtimme senare ångra sig igen tog säljarna tillfället i akt och meddelade att de inte längre ville sälja till dessa. Istället ville de sälja till oss.

Fjärilarna for omkring som galningar i min mage! Jag kom hem på söndagen for till Kalmar på måndagen och spenderade tisdag och onsdag i Vaxholm men på onsdagskvällen var det dags. Vi träffade säljarna och mäklaren och kom överens om ett pris vi alla var nöjda med. I torsdags skrev vi på alla papper och i oktober ska vi flytta in!!!

Det känns lite overkligt men alldeles underbart! Förutom i händerna då de nu jobbar hårt med att få i ordning vårt nuvarande hus för försäljning.

Vi ska alltså flytta! Och det till ett riktigt drömhus.

onsdag 2 juli 2014

EPA



Vi har ännu en bilägare i familjen numer. En mycket stolt gosse köpte sin hett efterlängtade EPA här om dagen för väl förvärvade äggpengar.

Han sitter i den och bara njuter och en liten sväng på travbanan i natten har det också blivit samt soundcheck av det inte allt för snålt tilltagna högtalarsystemet.

Nu tror jag bestämt att han längtar några veckor framåt i tiden, till sin 15-årsdag och till förarbevis.

lördag 28 juni 2014

Barcelona



En avdelning på jobbet klarade i maj ett mycket högt uppsatt mål. Som belöning för detta fick de en resa till Barcelona.


Som HR fick jag följa med.


Därför spankulerar jag nu på Barcelonas gator tillsammans med trevlig kollegor.


Går på Picassomuseet


Och fascineras av hans lekfullhet. (Ser ni bilen mitt bland de grekiska motiven?) äter gott, njuter av värmen och längtar efter de mina.




onsdag 25 juni 2014

Buteljera



Idag var det så dags att buteljera min flädersaft. Det blev många rara flaskor och jag njuter så av att skafferiet börjar fyllas på så smått igen. 

Därefter har vi njutit av saften och den begynnande värmen, spelat lite spel på altanen och så åter packat en väska åt mor.