tisdag 30 augusti 2011

Dagens olika mål


Då var åter en dag i Socialnämnden till ända. Vi försöker komma överens om mål inför 2012 vilket inte är helt enkelt. Ekonomi och verksamhet vill så olika saker och vi ska på något sätt kombinera de två för att få ut maximal nytta för medborgarna. Nytta ja, det är också ett begrepp som vi måste komma överens om vad det ska innehålla. Sedan har vi budgeten som ska hållas, trots att den i vår mening är snålt tilltagen för den verksamhet vi enligt lag är skyldiga att bedriva. Och så ska vi lista ut varför IT-system tenderar att bli så dyra.

Mitt i detta gick vi till en restaurang för att äta ett mål mat. Menyn som presenterades, var väl inte helt i min smak men jag valde, efter moget övervägande, en räksallad. Det jag fick in bestod av en hög med isbergssallad, dränkt i Rodhe Islanddressing och över detta ytterligare en hög, denna med tinade, färdigskalade räkor. För att piffa till det hela fanns på tallriken även tre strimlor paprika, tre klyftor tomat och fyra gurkskivor. Det borde kunna klassas som räksallad, då både räkor och sallad var representerade, dock var det inte den bästa sallad jag smakat, och då jag inte är ett lika stort fan av Rodhe Islanddressing som salladsmakaren verkar vara, förblev jag tämligen omätt.

Senare, åter hemma, lite trött och med ett lätt rörigt huvud var lagamatinspirationen inte helt på topp, ska väl erkännas. Men till min lycka så fanns det i kylen rester från igår att värma. Då hade jag nämligen inspiration, och en massa oanvänd zuccini, så jag testade ett recept från UnderbaraClara, på zuccinibiffar med potatis och sås.
Och det var ett lika gott mål som hon utlovade, både igår och idag. Dock berättade jag inte för någon av hushållets manliga representanter att det var vegetariskt förrän de hunnit ge just omdömmet:
Gott!

måndag 29 augusti 2011

Datorer...suck!

Vi ska få en till familjemedlem till på fredag, en 15-årig gosse som ska bo hos oss tills livet i övrigt ordnar upp sig för honom. Och för att minska hans nervositet inför detta försökte jag idag sätta ihop en liten presentation, bestående av text och bild, av oss och vårt hem. Detta kändes som en förhållandevis enkel uppgift, bilder har jag och text kan jag skriva. Men så var det då detta att få ihop dem på ett presentabelt sätt.

När mellan kom hem från skolan fann han sin mor ganska nära att gå upp i beståndsdelar alternativt hiva ut datorn, då det naturligtvis måste vara den det är fel på när det inte fungerar. Tack och lov så är ett av Mellans stora intressen datorer, hans ringa ålder av nio år till trots. Lugnt föste han bort sin mor, meddelade att processen blev enklare att hantera i PowerPoint och ledde mig sedan snällt och lätt överseende igenom projektet. När vi närmade oss slutet sa han: Kan jag gå nu, det är tråkigt mamma? Motvilligt släppte jag iväg honom och kände att mina egna vingar bar, om än lite svajigt.



Jag har på något sätt trott att mor-sonrelationen skulle vara den omvända men jag har insett att på detta område får jag ödmjukt ta emot den hjälp som finns. Och jag vet att han i smyg gillar situationen även om han suckar lite åt mig!

Nu får vi bara hoppas att presentationen fyller sitt syfte och att Bonus kommer att trivas här.

söndag 28 augusti 2011

2-kaka

Dagen började med matsäckstillverkning för här skulle orienteras! Det är något jag lite halvt ovilligt dragits in i av mina söner, själva orienteringen alltså, matsäck har jag alltid varit positivt inställd till. Men ska sanningen fram så är det riktigt roligt. Dock besvärligt att hälften av tävlingarna tenderar att hamna på söndagförmiddagar, som ju normalt är vikta för kyrkan.

Vädret lämnade lite övrigt att önska, men väl framme var humöret på topp. Äldste och Mellan presterade riktigt bra och så även Yngste, fram till sista kontrollen, då han momentant tappade fokus på terrängen eftersom vi sprang under en vansinigt intressant kraftledning. Han föll och skrapade upp sig så pass att det blev besök i sjukstugan som resultat. Och ett STORT plåster, just detta var han tämligen nöjd med men i övrigt kom det många tårar. Det verkar dock som varm choklad har en god inverkan på skrapsårs smärtnivå.

När vi åter nått hemmets lugna vrå kom farmor och farfar på lite oväntat och trevligt besök och då mängden äpplen fortfarande är ymnig kom den underbara, enkla 2-kakan till pass.


Receptet har jag fått av min moster och det lyder som följer:

2 ägg
2 dl socker
vispas tills det blir pösigt
blanda försiktigt i
2 dl vetemjöl
häll ut i smord form och stick i valfri frukt/bär (i detta fall äpplen)
hyvla över smör eller margarin med hjälp av osthyvel
strö över  pärlsocker eller råsocker eller något annat gott
grädda i
200 grader
i
20 minuter

Ät och njut!
Det gjorde vi vill jag lova.

fredag 26 augusti 2011

Hönor möter skottkärra


Våra hönor är nyfiknare och mer rymningsbenägna än vad jag anser vara bra för dem. För att begränsa detta har vi åtskilliga gånger, på olika sätt, säkrat upp hönsgården. Mönstret är det samma varje gång, det fungerar några dagar och sedan hittar de små rackarna ett nytt sätt att ta sig ut i friheten på. Idag var en sådan dag! När jag kom hem mötes jag av tre lyckliga hönor, när jag blickade bortåt vägen såg jag ytterligare två, som faktiskt på kommandot "Hem!", vaggade mig till mötes.

Sociala som de är kacklade de glatt åt att sällskap kommit hem och följde mig hack i hälarna tills något betydlligt mer spännande dök upp.
En skottkärra!

Först hoppade en upp, sedan en till och så fortsatte det tills nyfikenheten övermannade även den sjätte. Vid hennes skutt blev skottkärran så snedbelastad att den, med buller och bång, valt. Lite elak kände jag mig, men det såg oerhört roligt ut när de flaxande och i panik, kacklande rusade huller om buller åt alla håll som gick att uppbåda, för att hitta säkra gömställen. Dock dröjde det inte allt för länge innan de insåg att den där skramlande tingesten inte förföljde dem utan de åter vågade sig fram. 


Och inte verkar de ha tagit någon större skada av erfarenheten för vår konstanta maktkamp gällande huruvida hönor får vara inomhus eller inte, är återupptagen med samma envishet som vanligt. Våra meningar går tvärt emot varandra på den punkten kan jag meddela.

torsdag 25 augusti 2011

Fyndläge



Idag öppnade ett stort antal nya butiker i ett köpcentrum i staden. Självklart med fina öppningserbjudanden och däribland på ett regnställ.

Behovet av just ett regnställ har varit skriande sedan början av sommaren, och då speciellt av en jacka. Vid sommarlovets första regn skulle Yngste ta på sig för vädret passande kläder. Byxorna gick bra men när han kom till jackan stod armarna rakt bakåt. Något var uppenbarligen fel, och felet var att gossen fått med sig någon annans jacka hem, någon som var ungefär hälften så stor.

Behovet var alltså kartlagt och nu till lösningen. Då jag hade möjlighet att vara i butiken vid öppning tänkte jag att detta skulle vara snabbt avklarat. De flesta  människor har sannolikt inte möjlighet att gå och shoppa en torsdag förmiddag, tänkte jag. Men ack vad jag bedrog mig.

Butiken var fylld till bristningsgränsen, regnställen som fanns kvar var få. Men jag fick ett. Och sedan var det kön. Kön var det som gjorde butiken stoppfull, den ringlade sig igenom hela butiken och de tre stackarna som stod i kassorna fick en, i men mening, icke önskvärd start i nya butiken. Femtiofem minuter tog det och armarna var vid det laget bortdomnade av den statiska ansträgning de utsatts för. (Det blev några fler saker än regnstället. Bla två vattenflaskor á en krona som var tämligen otämjda och därmed inte ville vara i min famn någon längre stund i taget.)

Tja, där uppenbarades det vad man är villig att utsätta sig för om det finns en möjlighet att göra ett fynd. Tur att det är intressant att studera medmänniskor samt filosofera över vad som styr förändringar i en kö, som tidsfördriv.

onsdag 24 augusti 2011

Lärdom

Sedan stödhjulen plockats av Yngstes cykel har jag sprungit låångt med en kroppsställning lik en fällkniv. Flåsandet har blandats med uppgivna uppmaningar att han ska trampa! Vilket han inte gjort då det är ytterligt mer bekvämt att låta mamma putta sig fram här i livet.

När uppgivenheten slutligen tog sig uttryck i en rakare position och ett "Du kan väl sparka dig fram lite och försöka hitta balansen." gjorde den lille gossen lydigt som mamma sa i ungefär en minut. Sedan konstaterade han sakligt. "Så här gör Äldste och Mellan!"

Och så cyklade han!

Mos


Igår kokade jag äppelmos. Och jag försökte, vis av erfarenhet att ta det lite i omgångar för att undvika kaos. Entusiasmen har en stark tendens att ta över hos mig. Allt ska tas om hand, inget får förfaras.

I början av min moskarriär fick jag en säck äpplen av en vänlig människa. Med friskt mod plockade jag fram alla kastruller, hinkar och övriga kärl huset kunde uppbåda för att raskt sätta igång med att skära och rensa, alla äpplen. Det var många äpplen.

Att sedan koka dem lite lätt gick på löpande band och varvades effektivt med att passera de färdigkokade i assistenten. Saftgrytan på 25 liter fylldes, när den även lika rymliga safthinken började nå sina begränsningar kikade jag på de äpplen som var kvar och insåg att, det var många äpplen.

I mitt kök fanns vid detta laget inte mycket mer utrymme. Det stod bunkar, grytor och hinkar både högt och lågt. Och det snillrika system jag utformat i det tidigare skedet började så smått att krackelera. Moshinken var farligt nära att svämma över. Men bättre brödlös än rådlös! (Moslös var jag i alla fall inte) Mellan, som då var bebis, hade ju en badbalja! Den rymmer mycket! Snabbt som tanken handlade jag. Baljan behövde saneras, diskhon var för liten, ut med diskattiraljer i badrummet. Jag vet inte om den hade gått igenom livsmedelsverkets granskning men när maken kom hem var den full med äppelmos det var även saftgrytan och hinkar. Och köket var ett enda kaos. Men vi hade garanterat äppelmos så vi klarade oss hela den vintern.

Gårdagens projekt var betydligt mer sansat. Och Yngste, som nu varit med några gånger, intog position och matade ner äpplen från tråget ner i maskinen i precis rätt mängd och hastighet. Så länge han hade lust i alla fall.

Mostillverkningen blev riktigt trevligt denna gång, ganska långt från kaos.

måndag 22 augusti 2011

Läsning



Jag vill tipsa om boken jag just nu läser, min andra av författaren, Steve Sem-Sandberg, men det lär bli fler. Speciellt med tanke på att denna volym är en trilogi och jag bara är inne på den första delen. Han har ett lite annorlunda och mycket intressant sätt att skriva sina berättelser på. De följer ingen tidslinje och händelserna som följer varandra på sidorna har vid första anblicken inget direkt samband, ändå skapar de en förståelse och känsla av och för karaktärerna. En annorlunda läsupplevelse.

I förordet, av Gabriella Håkansson, återfinns ett citat av Irena Vrkljan, som väl fångar detta: "Det förflutna lever i oss utan kronologi...Varje berättelse skulle kunna uttrycka helheten om det inte vore så att vi lärt oss tänka i sekvenser, hierarkier. Viktigt, oviktigt. Början, slut. Detta godtycke kommer av vår önskan att blanda oss i, att förklara. Men också detta att begå våld på det vi upplevt."

Fascinerande att skriva en bok mer som vi tänker än traditionellt och ändå skapa en förståelse hos läsaren, vilken faktiskt saknar kontexten sedan tidigare.

söndag 21 augusti 2011

Rehabiliteringsmys


Två sjuklingar på bättringsvägen myser i varsin Onepiece, med varsin bok, varsin kopp kaffe på studsmattan i solen. Livet är högeligen njutbart allt emellanåt.


Och när det sedan kommer en sällskapsjuk höna som vill vara med och mysa kan det inte bli bättre enligt hälften av oss.

Lyx

Nu har jag lyxar till livet lite. När man kokar kaffe, som jag gör, alltså inte brygger, så kan man i vanliga matbutiker välja mellan de olika smakerna kok och ... kok. Det är alltså tur att kok är så gott för annars kanske risken att tröttna skulle uppstå.

Hur som helst så var jag inne i en thébutik häromdagen och som i många andra thébutiker sålde de även nymalt kaffe i olika skojiga rostningar och varianter. Det har nog aldrig tidigare slagit mig att de skulle kunna mala så att det passar min lilla kokare, men denna gång dök tanken ändock upp och jag frågade. Och visst var det möjligt. Damen och jag hade ett långt trevligt samtal om allt från personliga kaffeupplevelser till rostningar och bönors ursprung. Tänk vad jag oförhappandes blev klokare inom detta område, och dessutom fick jag veta att när man provar kaffe så, just det, kokar man det, för det är då bönan släpper ifrån sig maximalt med aromer. Det var roligt att veta tyckte jag och kanske svaret på varför jag inte tröttnar trots det klena variationsutbudet.

Nu bar det sig inte bättre än att jag slog till på ett halvkilo innan jag frågat om priset, vilket i sin tur resulterade i en liten studs i mitt småländskt ekonomiska sinne. Men sagt är sagt så jag betalade och bar ändå väldigt nöjd hem min lilla påse och med den följde en himelsk doft. Drickas ska det göras på förmiddagen har jag bestämt, för morgontåren är inte värdig denna böna.

lördag 20 augusti 2011

Något för mig?

Jag har funderat en tid på att börja blogga och då en faslig massa outnyttjad tid uppenbarade sig slog jag till. Så nu är det bara till att hoppas att den outnyttjade tiden räcker till att lära sig alla finurliga finesser för att göra detta bra också. Vi får väl helt enkelt se.