tisdag 28 maj 2013

Utesovarpremiär utan mor


Det begicks utesovapremiär i afton.
Utan modern!
Hon har blivit så vuxligt tråkförståndig att en utesovarpremiär inte kan begås en vardagskväll.
Kan ni höra kritiken?


Nej, det är bara Äldste och Mellan som spenderar natten i tält. Efter detta kommer det att bli svårt att få in dem igen innan hösten gör sitt intåg. 
Det var inte helt lätt att överge myset efter godnattsägandet. Men jag gjorde det och ligger nu i min egen säng och längtar ut, 
klok och förståndig.


På vägen ifrån tältet gick jag förbi mitt sandlådeland och fann att bushönsen varit där i smyg och behandlat mina små tulpaner å det skändligaste vis. De har liksom helt tappat anknytningen till jorden efter ivrigt sprättande.


Äppelblommorna når hönorna dock inte upp till så denna fägring njuter jag av till fullo. 
Äppelblom och fåglarnas aftonserenad. 
Och pojkars förtjusta mummel och fniss genom en tältduk.

måndag 27 maj 2013

Bot på lätt panik


Om man ska ha middagsgäster och först frun glömmer att ta den avsedda steken ur frysen och då ombeder maken att göra det i hennes ställa, och om då han också glömmer att ta densamma ur frysen så uppstår ett problem.

Lägger man därtill att affären inte ligger nästgårds samt att tiden är knapp och att man vaktar en skock barn så får fantasin jobba hårt.

Lösningen blev en soppa gjord på Findus grönsaksblandning "Herrgårdsgrönsaker" som så vänligt låg och väntade i frysen, fraich, dill och lite annat. Tillsammans med nybakade baguetter blev det inte så illa, den lätta paniken till trots.

söndag 26 maj 2013

Mors Dag

Bild: Kunde bara inte låta bli...bara som en liten påminnelse till min kära familj hur jag vill bli firad... ;)

En vän delade med sig av Mors Dagsinstruktioner på Facebook. Jag tycker att mina barn, (och min man) har uppfyllt dem till full nöjsamhet, helt utan att ha läst dem innan.


1. Sveriges vackra flagga var hissad på hemmets stång och vajade så skönt där i solskenet.


2. Jag väcktes, tro det eller ej, av trestämmig skönsång av mina söner. Då jag inte sover med kameran så har jag dessvärre inte detta dokumenterat. Ni får helt enkelt tro mig på mitt ord.


3. Kaffe och bröd bjöds jag på. Dock efter uppstigning, men i omedelbar anslutning därtill. Det var Hattings så delvis egenhändigt bakat var det, av maken i alla fall.


Och fina gåvor och blommor hedrades jag också med.


4. Friheten ifrån hushållsarbetet är det mest maken som sett till att jag fått. Han har pysslat om mig något alldeles förskräckligt idag. Riktigt bortskämd är jag. 

5. Jag fick tårta till eftermiddagskaffet, det var högtidligt. Fadern har ju medverkat hela dagen så han gjorde inget extra inhopp vid denna tidpunkt. Och vi nöjde oss med att samtala med varandra, allihop, helt utan dikter.

6. Tack och lov har jag ännu inga frånvarande barn, så något telegram dök inte upp. Jag har inte heller telegraferat min egen mor trots att hon befinner sig på landets västra kust. Hon har dock både fått ett SMS och ett telefonsamtal.

Jag gillar att bli firad!

Vi har även firat vår församling idag, som fyller 30 år. Det bjöds på återblickar och tårta. Så att så här mycket tårta som jag ätit idag var det väldigt länge sedan jag senast förtärde.

lördag 25 maj 2013

Blommig lördag

Idag var det 40-årsfest!
Det är inte klokt vad vänner och bekantar börjar bli gamla. I mitt huvud är det fortfarande mina föräldrar och deras vänner som fyller 40 men jag börjar inse att det inte riktigt är så verkligheten förhåller sig.



Presenten blev sådant man kan plantera i trädgården och istället för en snittblomma fick det bli en flaska saft.


Gossarna har spenderat dagen hos kusinerna i en av huvudstadens kravallfria förorter. De är så stora nu att de tog tåget hem och maken for för att hämta upp dem på stationen. Under tiden passade jag på att äntligen få ner potatis och lök i de för ändamålet avsedda odlingsbänkarna.


Det visade sig att makens gode vän var ute med andra vänner och deras barn och flög modellflygplan. Jag kommer med andra ord att spendera aftonen allena. Det är allt bra skönt att vara lite solokvist små stunder ibland. I synnerhet när livets tempo för tillfället dragits upp en aning. Att få gå där och spankulera, försjunken i tankar, med ögonen vilande på de falnande häggblommorna,


Vars vita prakt successivt ersätts av Slånens vita skyar. Inte lika påfallande välluktande, mer i skymningen omslutande mjuk, nästan omärklig, men med en så njutbar doft.


Tuvor av Gullvivor lyser upp här och var.


Och snart, mycket snart står Syrenen i full blom. Jag kan redan gå och ana doften ifrån dem.


Våra äppelträd har ännu bara knopp. Men Äldste kom hem ifrån skogen med en Vildapelgren i full blom. Det är inte så dumt att var den enda kvinnan i fyra herrars liv!
Dock är jag medveten om att det är en tidsbegränsad ynnest, så jag njuter så mycket jag bara kan.

onsdag 22 maj 2013

Maj

I maj händer visst allt!
Det är utvecklingssamtal, vårfester, avslutningar och andra jippon.
Fotbollen kör två gånger i veckan istället för en.
Naturen är ett paradis och vädret gör att jag aldrig vill gå in.
Och så ska Äldste och jag stå på marknad vilket kräver viss förberedelse.
Roligt alltsammans. Och tidskrävande.

Idag har jag gått med ett fånleende på läpparna och glatt mig, hela dagen, för i morse fick min kära vän en liten dotter.
GRATTIS!!!

söndag 19 maj 2013

Ljuvliga natt

Gästerna har gått hem. Barnen sover tidigt efter en rolig och fullspäckad helg med sena kvällar. Maken är sysselsatt med något, kan ha hört något om hockey. Själv tog jag en liten ytte, pytte gnutta till av desserten, Smälta rabarber, och gick ut i den ljumma trädgården.

Och här sitter jag ännu, trots att fågelsången tystnat och mörkret fallit, så förmår jag inte lämna detta mörka paradis, så uppfyllt av dofter ifrån alla vita blommor som pryder såväl fågel, fisk som mitt i mellan. Jag överväger att smyga in efter sovsäcken och spendera hela natten ute.

Hela kroppen fylls nämligen sv en sådan obändlig längtan efter just detta, ljumma kvällar. Dessvärre vet jag att jag skulle få bannor imorgon om jag begick premiär allena. Samma längtan, och vana med för den delen, har gått i arv.

Det blir nog till att nöja sig med att slå upp fönstret på vid gavel och njuta vårnatten vidare där inunder.

lördag 18 maj 2013

Pannkakor och körsbärsblom


Det finns en hage, inte alls långt ifrån oss, där det växer en hel massa körsbärsträd. Det är en salighet att få vara inunder deras kronor när de står i full blom. Något år, gjorde jag pannkakor och tog med dit och sedan dess har detta blivit tradition. 


För ungefär ett år sedan hade jag ganska nyss börjat arbeta i ett arbete med fasta tider och jag var så enormt trött på eftermiddagarna. När körsbärsträden blommade var jag dessutom på resa i Rom och livet var ovanligt och annorlunda emot de tidigare tretton årens leverne. Det blev inga pannkakor under körsbärsträdens blommande kronor förra året.


Så nu u var det helt enkelt dags att återerövra traditionen! Gossarna rörde ihop smeten och jag fick äran att grädda medan de packade korgen. Så slet vi pappan ifrån kontoret och gav oss av.


Man njuter trädkronor bäst liggandes på rygg.


Pannkaksdags! 
Mor bereder och delar ut. På så vis kan filten återanvändas utan mellanvarande tvätt, några gånger i alla fall.



När magarna var mätta plockade fadern fram sitt ess: Sega Jättesåpbubblor!


Tänk vad man kan ha roligt med såpbubblor! 
Och vackra är de. 
De också!


Det skuttades och fångades och smälldes bubblor. 


Vi fascinerades över dess olika former och försökte blåsa de lågtgående över taggiga slånbärssnår.


Så mycket skönhet att mitt hjärta är sprängfyllt. 
Söner och make, lek och kärlek
i Guds underbara natur när den är som allra vackrast, i hänryckningens tid.
Glad Pingst önskar jag er alla!


I morgon ska vi till huvudstaden och delta i Jesusmanifestationen som går av stapeln där. Det är också härligt och  högtidligt, men på ett litet annat vis.

tisdag 14 maj 2013

Grannar och Nässelsoppa

Vi bor ju inte helt ödsligt, även att vi bor lite på landet. Vi bor längs en liten grusväg med ett tjugotal hus. De allra flesta av våra grannar är väldigt trevliga. Det är faktiskt svårt att tänka sig bättre grannar i det stora flertalet av hus. Dock finns ju alltid undantag som bekräftar regeln och ett sådant undantag kontaktade oss häromdagen. Nu ska jag inte vara allt för hård, de har många goda sidor också, men de meddelade att de inte vill ha en tupp galandes under sin semester då de ansåg att detta helt skulle ruinera ledigheten. Lagen är hård på detta område. Vi måste dessvärre göra oss av med Äldstes vackra, keliga, egenhändigt framkläckta Yo-Yo. Sorgen är stor. Och förlåtelsen är väldigt avlägsen.


Tack och lov har vi som sagt underbara grannar också. Medkännande människor både vad gäller tuppen och mitt nässelbehov, då hönorna äter upp alla våra, fick jag fritt tillträde till grannens trädgård och deras nässelstånd.


Det blev en riktig lyxmiddag!
Nässelsoppa med pocherat ägg.
Det gick nästan att se hur vitaminer och andra nyttigheter satt i knäet på varandra och trängdes. Och även att det inte tröstade så lenade det nog lite i alla fall i sorgset pojkhjärta.


Ett härligt, nybakat Dinkelbröd till det och festen var fullbordad.
Vetskapen om att en portion kostade tre-fyra kronor tilltalade dessutom min småländska själ. Och med tanke på förra inlägget så är det väl bäst att jag börjar öva. Nej, jag skojar lite. Det blir nog inte så illa. Jag kan lugna alla som oroat sig för min ålderdom att jag haft andra pensionslösningar parallellt med denna, och de förvaltarna sköter sig betydligt bättre.


måndag 13 maj 2013

Pensionsförvaltning

Ni som följt bloggen ett tag, ett år eller mer sisådär, kanske minns att jag ojade mig över min pension för ganska precis ett år sedan. Misstänkte att jag skulle bli en mager gammal dam.

Saken är som sådan att jag arbetade och stretade som kassörska under hela min gymnasietid, avstod en hel massa roligheter varannan helg och alla lov. Men kunde å andra sidan unna mig en hel del andra roligheter för lönen. Lite pension trodde jag nog att jag tjänade ihop också, så jag skulle kunna roa mig även i framtiden. Så var också fallet.

Dock har mina pensionsbesked varit allt annat än betryggande. Trots att jag några år senare bättrade på just denna tjänstepension med ytterligare kassaarbete under min fortsatta studietid. 


I min mening har man gjort ett uselt jobb om ens faktiska profession är att förvalta pengar, i akt och mening att de ska förökas, men det visar sig att man 14 år, efter den sista intjänade kronan, har  förslösat precis hela summan.
Och dessutom tagit betalt för det!
Enligt min erfarenhet av börshandel och oerfarenhet men dock viss kunskap om fondförvaltning så är slutsatsen att detta är uselt jobbat av Fora!



Dock var det ju gentilt att de nöjde sig med blotta 9 riksdaler detta år. Att jag inte blev återbetalningsskyldig trots allt för Foras eminenta förvaltarskap.

lördag 11 maj 2013

Drömmars uppfyllelse


Nu har drömmen gått i uppfyllelse, nästan i alla fall. Jag har druckit kaffe ur termosen, på utemöblerna, i solsken med min älskade mitt emot. Dock utan fridfullt lekande barn att beskåda. 


Men frukost i morgonsol i härligt sällskap är inte pjåkigt det inte. 
Denna dagen har vi varit flitiga som små myror. Två höga och förhoppningsvis hönssäkra odlingsbänkar har fyllts med jord och gödsel. Eller rättare sagt, en har fyllts, och till den andra räckte inte släpkärrelasten jord hela vägen upp.


Vår verksamhet har noga iakttagits. Antagligen för att de snarast skall upptäcka säkerhetsbristerna i den nya odlingen.


Kälkar och sparkar har ännu inte plockats in för sommarförvaringen utan får samsas med vårbestyrens redskap.


Flera gånger under dagen har jag spanat upp i körsbärsträdens kronor. Det är nästan en fråga om timmar nu tills den prakt de bjuder slår ut.


Nu får spaden välförtjänt vila mitt i sipprakten. 
Det kan vara skön omväxling efter all gödseln. 

Om någon undrar så testar jag lite olika funktioner på min kamera, därav bildernas olika utformning.

Carbonara med Sparris

Det hör inte till vanligheterna att jag hittar matinspiration i tidningen Vi i villa. Men i senaste numret gjorde jag det. Och gissa varför? Jo, det var ju sparris med på bilden. En Carbonara med Sparris i. Inte illa tänkte jag. Snabb mat som passar bra en trädgårdsjobbardag, och så med sparris i.


Carbonara med Sparris
ca 6 portioner

280 g bacon, skuret i bitar
1 gul lök, hackad
2 vitlöksklyftor, hackad
Gör i ordning och lägg i en stekgryta

500 g sparris, skuren i bitar

4 ägg
1,5 dl grädde
100 g riven parmesanost
 2 pressade vitlöksklyftor
Salt och svartpeppar
Vispa ihop i en skål och ställ åt sidan

400 g pasta
Koka enligt anvisningen minus någon minut

Fräs på Baconhacket under omrörning tills det har blivit knaprigt
Tillsätt då sparrisen och låt fräsa med 2-3 minuter
Tillsätt den kokta pastan och
Blanda runt
När matens temperatur är under 70 grader tillsätts äggblandningen
Om det är varmare koagulerar ägget och det blir små klumpar vilka inte gör något för smaken men för utseendet.
Blanda ordentligt
Riv över generöst med parmesanost, mortla svartpeppar över och servera.

fredag 10 maj 2013

Om ett bad


Det här med att bada har aldrig varit min grej riktigt. Inte för att jag inte har velat utan snarare för att det har gjort så ont. Saken är nämligen som sådan att jag sedan barnaben lidit ganska ordentligt av eksem. Mer ibland och mindre ibland. Efter att Mellan föddes var det i sanning en merperiod. 

Då jag av min moster brukar få tidningen Land, satt jag en gång och bläddrade i ett nummer och fann en liten, pytteliten notis om att en ny substans, verksam mot just Atopiskt eksem uppfunnits. Jag bokade genast tid på stadens hudmottagning och blev efter en ifrån mig kraftfull övertalningskampanj, den första i länet som fick denna Protopic utskriven. Det hjälpte avsevärt.

Trots detta har bad torkat ut min hud så pass att det smärtar. Sjövatten går bättre än klorvatten men min tub med mjukgörande är aldrig långt bort ifrån mig i sådana stunder. Att bada badkar har varit något jag suktat efter men ändå inte funnit värt priset. Men så fick jag vid en födelsedag tre badmojänger av min kära kusin. Det var inte badbomber utan såg mer ut som stora chokladpraliner, och det var inte så långt ifrån vad det egentligen var. Nämligen kakaosmör med lite mer ingredienser såsom lavendel och rosenknoppar i. De låg länge i sin ask utan att jag vågade försöka mig på att använda dem. Tills en kall vinterdag när promenaden blivit längre än vad som varit avsett och kroppen kallare än behagligt, då tog jag chansen/risken.

Badet blev en ljuvlig upplevelse med doft av lavendel och ingen smärta i mitt skinn. Döm om min förvåning när jag sedan klev upp och fann att huden var mjukare än före badet och så förblev i flera dagar. De andra två badmojängerna användes de också och sedan började sökandet efter fler. Det fanns inte att uppbåda. Maken min har sökt med ljus och lykta helt utan resultat. Och mitt liv återgick till att bli badlöst.

Sisådär ett halvår senare satt en kollega på en fikarast och talade sig varm för att övertyga de andra om det förträffliga i en produkt hon testat och som nu var på extrapris på en webbshop. När jag kom in för att förena mig med dem utbrast hon:
Hanna, har du testat kakaosmör?

Om jag hade! Och om jag ville göra det igen!
Det var denna gång inte gjutet till söta pralinformar med lavendel och rosenknoppar i utan mer i ojämna, lite ruffiga bitar. På förpackningen står det att man kan använda det till allt ifrån att göra sin egen Raw-choklad, Smoothie eller smälta och blanda ned i sin hudkräm. Det står dock inte att man kan ta en liten, liten bit och lägga i hett vatten och på så sätt förvandla sitt bad till den allra härligaste hudvården. Men det går alldeles utmärkt. Och lavendel och rosenknoppar kan man ju tillsätta alldeles efter behag och tillgång.

Om någon blir intresserad så finns länken till kakaosmöret här.

torsdag 9 maj 2013

Ladugårdsklänning


Hur ljuvligt det är att gå omkring och pyssla och dona på bara fötter ibland blåsippor, vitsippor och torra fjolårslöv. Klädd i min blå klänning ifrån Gudrun Sjödén, som mor min tycker att det ser ut som jag just kommit ifrån ladugården och mjölkat korna i. Och det kanske är en av anledningarna till att jag tycker så mycket om den. Dess ganska tjocka, men ändå mjuka blå bomullstyg som så mycket påminner om morfars blåblus han använde när han var i just ladugården, eller i skogen, eller på åkrarna ja, i princip jämt när han var på gården och utomhus. När han gick in hängde de på de handsnidade, olikformade krokarna i snickarverkstan. De var brukskläder som det inte gjorde något om det var en och annan fläck på. De var till för att användas och arbeta i. 

Efter att morfar gått bort och när jag vuxit till mig lite tyckte jag så mycket om att använda de där blåblusarna då jag hjälpte mormor med diverse sysslor. Innan användning var de alltid så prydligt strukna och vikna och ändå kunde jag använda dem utan att behöva vara aktsam. 

Det är lite så jag använder min klänning. Den är fin, men på ett praktiskt sätt med stora fickor där sekatör, nyplockade ägg eller andra praktiska föremål ryms. Och den är så överhövan bekväm sådana här vårdagar, när det lite grövre tyget värmer samtidigt som solen kommer åt de bara ställena.

Jag tycker om min ladugårdsklänning, och jag tycker om att gå barfota klädd i den, ibland sippor och fjolårslöv.

Sparris och Mintchokladfondant på tu man hand

Vi har allt små resanden till barn. Nu när skolloven står i det närmaste som spön i backen.
Detta lov fyller den käre kusinen på västkusten år. Då vi varit lediga hela förra veckan syntes ingen möjlighet för föräldrarna att ta ledigt även denna fredag men morföräldrarna kom till undsättning med det gentila erbjudandet att ta med gossarna redan onsdageftermiddag, ner till sommarstugan i Småland för att sedan fara på det efterlängtade kalaset. Så här är vi nu, maken och jag, i ensamhet.

Jag är av den övertygelsen att det är bra att ha tid tillsammans bara som par, i teorin i alla fall. Men så förskräckligt tomt och tyst det är! Jag ska inte sticka under stol med att jag på intet sätt ser fram emot den dag pojkarna på riktigt kommer att lämna boet.

Nu var det bara att på bästa sätt ta tillvara på denna ensamtid. Jag började eftermiddagen med att lägga ut fårskinn på trädgårdssoffan och lurade allt till där i solen i väntan på makens hemkomst. En mycket lat eftermiddagssyssla, men behaglig. Lite tvätt, disk och ogräsrensning hanns med det också, är väl bäst att tillägga. Dagen var så ljuvligt solig, fågelkvittrig och vårblommig och ideligen kom grannbarn och frågade efter mina söner med nekande svar som resultat.

Aftonen fick ju mysas till lite extra med det absolut bästa som finns till buds just nu:
Sparris!


Så här på vårkanten hittar vi alla tänkbara tillfällen att äta dessa godsaker. De funkar att grilla, koka, varm, kalla, hemma, på picknick, ja, möjligheterna är oändliga. Denna afton serverades de kokta i tre minuter med en god olivolja och flingsalt på.


Och till det lite småplock och Parmaskinka med Balsamico och riven Parmesanost samt filmen En oväntad vänskap. Vilken helt underbar film!


Och naturligtvis en smarrig efterrätt som avslutning. Jag gjorde:

Mintchokladfondant, blott tre stycken

100 g smör
100 g Mintchoklad
Smält smöret och rör ned chokladen tills det är en jämn smet

2 ägg
1 dl strösocker
Rör ihop tills sockret löst upp sig
Häll ned chokladen i detta

0,5 dl vetemjöl
0,5 dl kakao
Sikta ned i smeten och rör ihop
Häll upp i lämpliga formar och grädda i 150 grader i 13-15 minuter
Servera med en god vaniljglass

Nu blir det mer mat. Jag ska gå och servera den ännu sovande maken frukost på sängen.

tisdag 7 maj 2013

Matvetesallad med vitlöksvinägrett och ölkorv


Tänk så förunderligt det är detta med mat, väder och hunger. Med ens det blir varmare i luften tappas allt sug på grytor och tyngre mat bort någonstans och ersätts av en lust till sådan mat man inte hugnat efter på många månader.

Äldste kom till mig på jobbet idag, efter att han slutat skolan för dagen. Vi skulle fara till Fäboden för att proviantera hönsfoder. På vägen dit stannade vi till vid en matlada för proviantering även av människoföda. Men hur vi än gick där och fantiserade var det inte mycket som smakade oss ens i fantasin. Och ingen matlagarlust infann sig heller.

Lösningen fick bli en matvetesallad, något så infernalisk god och lättlagad en härlig varm vårdag.

Jag började med att göra en vinägrett på 
Röd balsamvinäger, 
olivolja, 
2 hackade vitlöksklyftor, 
salt och peppar 
som fick stå och dra sig medan 
Matvete för fyra personer kokades.
När det kokat klart hällde jag över vinägretten och blandade runt ordentligt.
Därefter tillsattes, skurna i lagom stora bitar
Avocado
Paprika
Sojabönor
Morotsstrimlor
Ruccola
Ölkorv 
Fetaost

Det är mat som slinker ned i alla magar det, även när leklusten spritter i de små benen och de stora vill sitta och förgyllas av solen i lat stillhet.