måndag 6 maj 2013

Hemåt det bär

Här kommer mitt sista inlägg om vår resa.


Vi fortsatte västerut, mot kusten, och Pegasusbron. Den första plats som de allierade intog vid dagen D 1944.


Museet på plats bjuder på personliga berättelser om människor som var med. Deras bakgrund, ålder vid slaget, om de överlevde hur deras liv varit därefter.
Denna hjälm bars av en major Howard, han blev skjuten av en tysk kula men tack vare att hjälmen var för stor gick kulan rakt igenom och strök blott jäms med huvudskulten. Han återvände varje år fram till 2006 för att hedra sina stupade kamrater.


Ovan nämnde major var med och ledde anfallet och det första hus som befriades ifrån den tyska ockupationen var detta, precis bredvid bron.


Jag fick lära mig en del nya saker så som att det bara var ett fåtal soldater som faaktiskt hoppade fallskärm. Det stora flertalet sattes ned med sådana här gigantiska engångssegelflygplan, Horsa. Ett bombplan bogserade flera Horsor och i varje Horsa rymdes 30 soldater, piloterna inberäknade då de var fallskärmsjägare med ytterst lite flygutbildning. Horsorna var byggda i trä och efter en landning var de slut. Bombplanen kopplade loss dem och de seglade i princip ljudlöst ned mot marken. Vid Pegasusbron landade de blott 47 meter ifrån målet, soldaterna rusade ut, överrumplade tyskarna, desarmerade sprängladdningarna och intog bron. Sedan skulle de hålla bron tills dess de vid kusten ilandsatta soldaterna nådde fram. Det lyckades men var nog i det närmaste ett övermänskligt uppdrag då de var omgivna av fienden på alla sidor och deras egna dröjde.


För oss tog det 7 minuter att åka med bil ifrån bron till havet. För soldaterna tog det 20 timmar att ta sig samma väg i den motsatta riktningen 1944. Och det kostade 10 000 allierade soldaters liv. Och då fanns inga uppgifter på hur många tyska och franska liv som utsläcktes. 

Det ljusa i detta är väl dock att det var början till slutet på kriget. 



När vi begrundat detta en god stund fick dock livsglädjen åter ta överhand. Vi njöt av sol, hav och sand och pojkar till bredden fyllda av liv och bus.






Våra stiliga gossar som ger oss så mycket glädje och kärlek och lite huvudbry då och då. Precis så som barn ska göra.



Ja, det var vår resa.

Eller åtminstone delar av den. Vi for ju hem också, i vår bil. Åt middag i Frankrike, de flesta sov igenom Belgien, åt frukost i Tyskland, lunch i Danmark och kvällsmat i Sverige. 
Det är lite märkligt när Yngste vaknar och hans första fråga är: Vilket land är vi i? 

Jublet steg mot skyn när vi passerade gränsen till Sverige,
 och det åter gick att surfa på mobilerna.

6 kommentarer:

  1. Åh, vilken härlig resa ni har haft! Så många underbara bilder på fina ställen och fina barn=)

    SvaraRadera
  2. En väldigt givande resa, för er men också för oss som har följt er på vägen.
    Idag blev det mycket eftertanke. Dagen D..
    Tack än en gång Hanna för trevliga bloggdagar i Frankrike!

    SvaraRadera
  3. Roligt att hitta in till dig!
    Vilken härlig resa ni gjort...
    //bara Anna
    Annacecar.blogspot.com

    SvaraRadera
  4. Vilken härlig familje resa! Tänk för er alla att minnas och glädjas åt både där och då och framöver i livet. Vilka minnen upplevelser och roligheter :)
    Tack att vi med fick följa med på trippen, både med er, historien och genom bilder.
    Kram Sussi på Stolpås

    SvaraRadera
  5. Vilken gullig och passande fråga. "Vilket land är vi i?" Jag blev impad av bredden av aktiviteter du visar upp för oss. Precis som jag tycker att en långresa ska innehålla för att dels passa alla och dessutom ge olika bestående minnen. Både ljusa och lite mer eftertänksamma. Det verkar ha varit en underbar resa. Bäst är det alltid när man kommit hem lyckligt och väl.

    SvaraRadera
  6. Vilken otrolig resa ni har gjort och vilka fina bilder och vilken historia du bjuder på. Är väldigt intresserad av 2:a världskriget och ser alltid dokumentärer på TV, så fort de visas. Härliga bilder på dig och dina fina, fina barn!

    Kraam
    Petronella

    SvaraRadera

Hej!
Vad roligt att du vill lämna ett litet spår på min blogg!