måndag 31 oktober 2011

Femårsdag

Idag var då ÄNTLIGEN den stora, efterlängtade femårsdagen här!
Efter att ha varit utelåst ifrån sitt överfyllda, omysiga, kaotiska rum i närmare en månad var förväntan på topp i morse. Och naturligtvis var det morgon väldigt tidigt i Yngstes värld.


Efter en instruktion om hur födelsedagsmorgnar vanligen går till gick han med på att ligga kvar i sängen i väntan på sång, paket och frukost. Och han klarade det, han till och med sov räv när vi kom intågande hela skaran, i gemensam, morgonouppsjungen falsksång.

 
Ingen frukost och inga paket dock. Däremot en insvepning i täcket, en upplyftning i pappas famn och sedan upp till det så länge låsta rummet.


Där både frukost och paket väntade men framför allt ett helt "nytt" rum.


Med havstema enligt önskemål.




Godismackan var brödernas idé och ja, den uppskattades.


En egen liten hörna för pyssel, ritande och skapande


Äldste intog frukosten med utsikt, en aning ihoptryckt.


Rummet fick klart godkänt ur leksynpunkt.


Och sedan fortsatte leken på Barnens Djungel, en sådan där industrilokal som gjorts om till gigantisk lekplats.
Nu sover en mycket nöjd femåring vid min sida efter att ha avkrävt mig ett löfte om att jag ska tillbringa hela natten på soffan, utanför hans rum och inte gå ner utan honom.

söndag 30 oktober 2011

Födelsedagstårta

Kvart i sex i morse, vintertid, väcktes jag av en ytterst ivrig gosse på hans sista dag som fyraåring. Han kunde inte tänka sig något som helst alternativ till att göra tårta denna arla morgonstund så jag kravlade mig snällt ur sängen och ut i köket via badrummet, för att börja kavlandet.



Förlagan till den tårta han valt var en egenhändigt tillverkad sticker. Dock skulle den nedersta färgen vara lila och inte svart.


Igår hade ägg och övriga ingredienser blivit en tårtbotten. Visst levererar våra hönor de vackraste äggulor.


Denna tårtbotten beskars efter bästa förmåga


Och fylldes med ett lager Drottningsylt och grädde och ett lager med lättmosade jordgubbar och blåbär. Sist ett lager med vaniljkräm format så det blev lite bulligt på mitten

Så långt var det alltså färdigt och morgonens projekt blev att kavla och forma sockermassan för att få till en tårta så nära ursprungstanken som möjligt. En MYCKET ivrig Yngste hjälpte gladeligen till med allt kavling, pensling och beskärning och naturligtvis med alla viktiga beslut.


Om det inte framgått så skulle tårtan föreställa ett rymdskepp med en utomjording i, och så här såg det ut när det lyfte på sin avfärd, bort från alla fikasugna jordgubbar.

lördag 29 oktober 2011

Färgämnen



Infärgningen av sockermassa till morgondagens tårta fick mig att fundera lite över min egen brist på konsekvens. Generellt sett så är jag ganska negativt inställd till artificiella färg- och smakämnen men just när det kommer till födelsedagstårtor har det blivit så att pojkarna helt fritt får fantisera ihop sin tårta och jag försöker komma så nära denna idé som möjligt. Då önskningarna varierat och bland annat inneburit svart tårta, tågtårta, turkos tårta, skidbacke, kungakrona, nalle etc, etc, så har jag nästan utan betänkligheter och, ska erkännas, med glädje, inhandlat behövliga färgämnen och sedan satt igång.

Efter en stunds grubblande och knådande idag kom jag dock fram till att min inkonsekvens får försvaras med att gossarna under övriga året får i sig väldigt lite av dessa ämnen så vi kan unna oss detta på födelsedagar. Men helt ärligt så är nog min förtjusning över bakutmaningar en betydligt större bakomliggande faktor.

fredag 28 oktober 2011

Lättköpt hjärta

Vägen till mitt hjärta kan vara tämligen kort, det var den idag.
På blomsteraffären hittade Yngste en liten avbruten ljungkvist och i kassakön viskade han: ´"Mamma, jag vill ha den inslagen som en blomma". Varpå jag viskade tillbaka att: "Det går nog inte, för så gör de bara med blommor som man köper".
Dock hörde den unga damen, som tog betalt, tydligen vår dämpade konversation för när det blev vår tur vände hon sig först till Yngste och frågade: "Får jag låna din blomma en liten stund?" 
Det fick hon, varpå hon rev av en pytteliten bit inslagningspapper och virade in ljungkvisten i den, precis som en riktig, stor bukett, fast väldigt liten. Gissa vem som var lycklig, eller kanske bättre, gissa vilka!
Jag bekänner härmed att jag är ytterst lättköpt. Den odiskutabelt snabbaste vägen till mitt hjärta är att göra något fint för, eller säga något vackert om mina barn.
Den som gör detta anser jag helt enkelt, ofrånkomligen och helt reflexmässigt vara en sympatisk människa.





Maskerade hönor

Denna dag började tidigt.


Då det var två fasansfulla pirater som skulle sändas iväg till skolans maskeraddag, och det krävde lite förberedelser att omvandla gossarna.



En pirat måste naturligtvis ha en papegoja på axeln.


Och inte verkade "papegojorna" ha något emot den nya miljön, så länge piraterna var i deras omedelbara närhet.


Och när de ändå var på besök i huset ville naturligtvis Yngste visa upp dem på dagis. Han hade, mig ovetandes, redan gjort upp om planerna tidigare i veckan, med sina fröknar och igår, när jag hämtade honom blev jag varse att det skulle vara hönbesök idag. Även detta gick relativt bra. De yngre barnen var lite mer ljudliga och oberäkneliga än skolbarnen, så de små hönorna släppte två pluttar i ren förskräckelse. Några barn tyckte nog detsamma om hönorna och några tårar visade sig, även de i ren förskräckelse. Men alla som ville fick klappa och både Gullviva och Blåklocka fick päron, så nöjdhetsgraden var god till slut och då i synnerhet hos Yngste som fått visa sina keldjur för kompisar och fröknar.

Nu är de båda utflyktsdjuren återbördade till sitt hem så de kan vila upp sig, och värpa, för det fick de då ingen ro till i skolan.






torsdag 27 oktober 2011

Historieglädje

Äldste har historieprov om Stormaktstiden imorgon, och det har jag längtat efter ända sedan han började skolan. Till att börja med delade han inte min entusiasm till fullo. Visserligen har han vuxit upp med historiska anekdoter som underhållning vid bilresor, så helt ovetande om denna entusiasm var han inte, men delade den gjorde han ändå inte helt. Nu har vi dock ägnat några kvällar åt de instuderingsfrågor han ska lära in, men tagit reda på mer där omkring och ikväll erkände han att det blir mycket roligare när man vet mer, när det blir ett begripligt mönster, när man inser hur alla dessa Karl och Gustav är släkt, farfar och sonson osv, när man försöker förstå hur en bonde reagerade under Kristinas styre för att sedan förstå lättnaden för sonsonen när Karl XI istället var regent.



Och jag, jag har så roligt, vi har roligt tillsammans, och alltid lär man sig något nytt när man dyker lite.

Ansiktslyft kruka


Vi har femårskalas här på söndag. Och naturligtvis är förväntningarna höga, stora delar av släkten kommer, jubilaren får välja tårta och allt som hör till.
För min del är det också väldigt roligt och en bieffekt dessa släktkals för med sig är att, oavsett årstid, måste mina utekrukor få ett ansiktslyft. Damerna som kommer är nämligen väldigt kreativa och ordningssamma med sina planteringar och brukar lägga en hel del energi på att undersöka, uppmuntra och beundra varandras sådana vid sammankomster. Detta för med sig en liten press, som inte är negativ utan snarare en sporre för mig att göra något jag i själva verket tycker är roligt och som jag dagligen får njuta av men som av olika anledningar skjuts på framtiden. Men nu är krukan på trappen iordning, den står där och ser så välkomnande ut. Jag tände ljusen för att maken ska känna sig just lite extra välkommen när han, förhoppningsvis snart, kommer hem efter en lång dag.







onsdag 26 oktober 2011

Matsäck

Imorgon ska två av barnen på utflykt med skolan, en till Vasamuséet och en till Historiska muséet. Detta förstörde lite av mina planer inför höstlovet men det finns ju ett antal fler muséer att välja på, så det borde nog ordna sig ändå.

Nu är i alla fall matsäcken iordninggjord, det blev så fantasifullt som pannkakor med blåbärssylt, mjölk, hemvärpt ägg, äpple, bulle och kaka. Beträffande de två sistnämnda svävar dock berörda parter ännu i ovisshet.


Jag hoppas det blir till deras belåtenhet.



Busstreck

Nu uppfyller jag ett löfte.
Igår visade det sig att en av mina pojkar inte behärskade kunskapen att skjuta sudd med linjal. Medan vi rådde bot på denna brist passade en annan gosse på att fota övningen. Och med en gemensam och ganska intensiv övertalningskampanj de fick mig att lova att lägga ut det på bloggen. Så här kommer ett bildbevis på dumheterna. Men roligt hade vi!



tisdag 25 oktober 2011

Bättre och bättre år för år...

Jag måste erkänna, jag är löjligt nöjd och nästan lite lycklig.
Här sitter jag på sena kvällen och äter en smörgås med brunost. Inte vilken brunost som helst utan en jag gjort själv, utan recept.

Sanningen att säga så är den ganska långt ifrån perfekt men den är även ganska långt mycket bättre än förra årets. Eftersom jag vanligen ystar endast en gång om året och först förra året insåg att brunost, som för övrigt Mellan älskar så mycket att det hänt att han fått ett kilo i födelsedagspresent, görs på vassle, den där biprodukten från ost som i bästa fall tidigare delvis använts som degvätska men nu fick en alldeles ny funktion. Problemet var dock att något recept inte gick att uppbringa och mina efterforskningar hos norrmän i bekantskapskretsen var tämligen fruktlösa. Så det var bara att ge sig i kast med projektet på vinst och förlust. Resultatet förra året blev en ganska grynig, oformlig massa men med rätt smak.

Efter att, i brist på recept, noga ha studerat innehållsförteckningar prövade jag på nytt i år.


Efter att jag tagit bort en del till den sedvanliga brödbaket återstod sju liter vassle som långsamt fick reduceras på svag värme och med viss omrörning då och då.


När cirka nio timmar förflutit hade laktosen karamelliserats och färgen övergått i brunt. Här tillsatte jag nu fyra deciliter grädde, men slutsatsen så här i efterhand är att det nog borde ha varit mer. Och så fick det puttra på en stund till, nu med mer effektiv omrörning. När massan blivit ganska seg hällde jag upp den i ett tomt mjölkpaket och lät den svalna.


Årets resultat smakar som det ska och går att skiva med osthyvel!
Därav min glädje. Men en del av den gryniga känslan finns fortfarande kvar även om den är mindre i år. Om någon innehar kunskap på området så mottages ett delgivande av denna tacksamt. Om inte så får mitt experimenterande fortsätta nästa år och vem vet om tio, femton år kanske jag till fullo besitter konsten att göra brunost.

måndag 24 oktober 2011

En liten gul PostIt-lapp

Att en liten gul PostIt-lapp totalt kan smälta ett hjärta.
En liten gul, fullplitad lapp, så full av små bokstäver att endast ett ord snabbt kunde urskiljas.
Ett ord, som till skillnad från de andra var skrivet med versaler.
Rubriken var mindre i storlek "Inköpslista till jul" stod det. Och under den stod det stora ordet, där stod
MAMMA
och sedan alla andra.
Jag blev så rörd att jag tappade fattningen, fick påminnas om vad jag gjorde där, fick dölja tårarna.
Den där mamma som är så där hemvan och lite tråkig, nästan tillhör köksinventarierna, hon som påminner om läxor, och påminner igen, som envisas med att man ska ha rena kläder som passar ihop och annat oväsentligt.
Hon fick stå först, med versaler.
Så här två månader innan, på dagen, gjorde han min jul.
Min lilla fina gosse.

söndag 23 oktober 2011

Saknad syster

Har med sorg i hjärtat vinkat av min syster och  hennes två underbara barn vilka jag har äran att vara moster till. Det är en gåva att ha dessa kära människor i sitt liv men bedrövligt att hon fann kärleken på andra sidan vårt land. Kärleken hon fann är dock inte på något sätt bedrövlig endast hans hemvistort. Men tapper är hon, min syster, som far 112 mil ensam med två små, bara över helgen, för att de ska få umgås med sina kusiner några timmar. Men utnyttjas dessa timmar maximalt så hinner man allt med en del ändå.


Som att leka häst

Laga mat

 
Klä ut sig till superhjälte, cowboy och Emil i Lönneberga.








Smygstarta lite på femårsfirandet med paket och pavlova.


Och brottas med pappa/morbror med mera, med mera.
Helgen har varit underbar och nu längtar jag till nästa gång vi får vara tillsammans.

lördag 22 oktober 2011

Äta blommor



Att äta blommor till kvällsmat är en favorit så här års i denna familj. Kronärtskocka med smör och ett gott bröd till är fantastiskt mysigt. Det är så pilligt och tar så lång tid att äta vilket genererar mycket tid att prata och umgås. Och alla förundras lika mycket varje gång att man kan bli mätt på så lite.

Till efterrätt tog vi denna vecka varianten: Alla får välja en sak. Resultatet blev en ganska osmaklig kombination av marshmallows, ölkorv, glass, gruyèreost, chokladpudding och surkål. Så kan det gå när det är många kockar. Ingen var dock tvungen att äta av allt och positivt var ju att det fanns något för en var.



torsdag 20 oktober 2011

Julens startskott

Idag gick startskottet för julen i vårt hem, lite senare än vanligt, men nu har äntligen tiden för julförberedelser börjat.


Hos oss börjar den med tio liter icke homogeniserad mjölk och en liten deciliter filmjölk som värms till 30 grader under omrörning då och då. När rätta temperaturen är uppnådd blandas 1,5 msk löpe med 1,5 msk vatten för att sedan röras i mjölken. Detta ska nu stå i minst en halvtimme. Under denna tid kan man passa på att hämta ett barn och lämna ett annat, huruvida man gör det eller ej har dock ingen som helst inverkan på resultatet.

När man åter ankommer hemmet har mjölken troligen löpnat och det är dags att skära den, först åt ena hållet och sedan åt andra så det blir kvadratcentimeterstora bitar




Dessa får nu stå och vila i tio minuter, en kvart (här kan resterande barn hämtas) och när det är gjort ska mjölken lugnt och försiktigt under en och annan omrörning värmas upp till 37 grader.


Vid det här laget är det hög tid att doppa en tunn duk, exempelvis en sliten, dock ren diskhandduk, eller för ändamålet tillverkad silduk, i vasslen och sedan lägga den i en korg. Nu börjar det roliga! Ta upp massa i en sil och flocka den noga, alltså gegga runt ordentligt, pressa den genom fingrarna.


Och lägg sedan ner den i korgen där den ska tryckas ut ordentligt och saltas lite mellan varje lager.
När all massan är slut skall klumpen vändas med hjälp av ytterligare en vassledoppad silduk, och har man då tur så har man gjort sig en


JULOST!

Ja, riktigt klar är den ju inte än. Nu  ska den vändas, några gånger samma dag med vassledoppade dukar. Sedan en gång om dagen med torr duk, i en vecka. Första dagen ska osten saltas på ytan. Den lilla godingen ska ligga i rumstemperatur i två veckor och sedan svalt och efter ca två månader är den klar att avnjutas. Om osten under mognadsfasen får sprickor, fyll med smör, om osten får mögel, tvätta med någon alkohol.




Jag vill bara avsluta med att visa på det fina hantverk ostkorgarna är. Flätade av rötter i fina mönster. Det är en ära att få använda bruksföremål gjorda med sådan omsorg.

onsdag 19 oktober 2011

Vissa dagar

Vissa dagar är som ett naturfenomen.
Fulla av kraft och fulla av innehåll. Idag är en sådan dag.
Där finns glädje, kärlek, oro, ilska, lycka, stress och skratt representerat.
Och när den nu börjar gå mot sitt slut befinner jag mig i ett nästan apatiskt tillstånd, slutkörd.
Både lycklig och besviken, på olika, på samma gång.



tisdag 18 oktober 2011

Harmonins raka motsats

I går kväll, när maken tittade på datorn, brast han ut i ett veritabelt gapflabb, det var min blogg han var inne på, och inlägget "Kvällsharmoni". Hans reaktion på detta berodde på att gårkvällen var ungefär så långt ifrån harmoni som det går att komma.

Det började med pingis och slutade med brand.
Historien där emellan är följande: Pojkarna lyckades vid pingisspel förstöra två bollar och som "alla" vet så brinner de på ett väldigt roligt sätt. De frågade så fint om de fick elda upp dem, och fick noggranna säkerhetsföreskrift er vilka de höll sig till. Så länge det handlade om pingisbollarna. Dock var ju det roliga allt för snabbt över och helt utan min vetskap gick de på jakt efter nya eldfängda mål. Första stoppet blev piltavlan. Om man lindar papper runt pilspetsen och tänder på för att sedan skjuta prick med blir det tydligen väldigt effektfullt. Att sedan tavlan var placerad på garagets bakre vägg var det ingen som ägnade minsta lilla tanke åt.

Vidare fortsatte eskapaderna med att en flera år gammal fackla letades upp. Den brann dåligt!
Men skam den som ger sig. Om facklan doppas i bensin så ändras nog detta faktum. Om sedan bensindunken välts ut två decimeter framför garageporten och när facklan tänds, man blir så rädd av "foffet" att facklan tappas ner i den utspillda bensinen.
Då händer det grejer!

Att sedan modern, som faktiskt trodde hon besatt en tämligen stor portion sinnesnärvaro, reagerar med att stå på verandan och skrika och vifta hjälpte föga upp situationen. Det är då man är tacksam för goda grannar, speciellt goda grannar med pulversläckare och sinnesnärvaro nog att hämta och använda den.

Det enda som blev helförstört var en toarulle, och den förlusten kan vi leva med.
Idag har jag mest ägnat mig åt att vara tacksam för att ingen blev skadad och att huset står kvar. Så det blev väl lite harmoni på slutet i alla fall.












En liten blombukett som tack, en ny pulversläckare fick det också bli idag.

Att bo i ett hus med fem herrar blir sällan långtråkigt kan jag lova.