De underbaraste tofflor

Tänk att man kan bli så nöjd över att åter äga ett par fårskinnstofflor!

Och inte vilka tofflor som helst utan ett par ifrån Tranås, med dubbla sulor och dubbla sömmar, inhandlade på marknad i Staden.

Jag har varit hjälplöst toffellös sedan juni då sulan släppte så mycket ifrån ovanstycket att det fladdrade när jag gick. Nu trivs jag ju väldigt bra även barfota, så denna varma sommar har det på intet sätt gått någon nöd på mig. Bara fötter mot gräs, rötter och skogsstigar är en förunderligt ljuvlig känsla. 

Men så blev det ju kallare. 

Bara fötter på nyskurat trägolv är ljuvligt det också. 

Dock är våra trägolv inte alltid nyskurat och när de dessutom börjar bli väldigt kalla så trivs inte alls fötterna därpå. 

Då saknar de ett par rejäla fårskinnstofflor.

Saken är den att största delen av årets morgnar är det första jag gör, efter att vrängt av mig täcket, just att köra ned fossingarna i ett par ulliga tofflor. Morgonen känns då genast mindre kall, kantig och ovälkomnande. Sedan sitter de på tills det är dags att lämna stugan för dagen. Vid hemkomst står de där, redo precis innanför dörren och omfamnar mina fötter efter en hel dag i högklackat. 

Då är vi hemma, fötterna och jag.

Med denna förhållning till tofflor kan det inte vara svårt att begripa att jag saknat att ha ett par fårskinnstofflor i mina ägor. Varför då inte gå till närmaste skoaffär och införskaffa ett par? Jo, för det har jag försökt och det är på intet sätt detsamma. Den dubbla sulan på Tranåstofflorna gör att även när jag nött bort all ull på sulans insida finns där ändå ett värmande lager inunder, mellan de båda sulorna. Och de dubbla sömmarna gör att tofflorna i alla fall håller ett år, ibland ett och ett halvt. 

Det gör inte skoffärstofflorna kan jag intyga!

Problemet är dock att det bar är marknad två dagar, två gånger om året, så då gäller det att jag har koll och inte har något annat för mig. Denna gång hade jag koll. Jag har haft koll i flera veckor efter att ha undersökt Stadens hemsida för att finna vilka datum som är de rätta. Äldste kom till mitt jobb efter skolan och gemensamt for vi ned till knallarna på torget. Jag visste precis vart jag skulle, fann vad jag längtat efter, betalade och var klar. Det var inte sonen. Det blev lite marknadsgodis till sjukisen hemma också. Men framför allt, nu är jag åter ägare till ett par alldeles, alldeles underbara, lurviga, trevnadsskapande, bruna fårskinnstofflor.

Och rabatt fick jag också, då jag är en stamkund.