Akuten och otäcka minnen med dipp

Igår fick jag sällskap i sjukstugan utav Yngste. Han vaknade i arla morgonstund med ont i magen och illamående. Vi pysslade om varandra under dagens gång men huden under hans ögon började bete sig underligt, blev röd och svullen. Efter ett tag började även röda svullnader slå upp på fötter och händer och de kliade på honom. 

Dagen gick och vi och planerade och förberedde kvällens mat och lilla extra. Yngste hade bestämt gurk- och morotsstavar med dipp  men lagom när det var dags att hugga in på dessa godsaker blev svullnaderna under ögonen väldigt stora och lite rödlila. Det såg så illa ut att vi ringde sjukvårdsupplysningen. De befarade förgiftning och det gjordes hastigt iordning för avfärd. Det var maken och Yngste som for.

Hemma var vi andra med vår oro, i synnerhet Mellan var väldigt orolig och ledsen. Minnena ifrån Yngstes förra färd till sjukhuset väcktes till obehagligt liv. Den gången hade jag inte klarat färden utan Mellans hjälp, han skötte det så bra då, så vuxet, så vuxet som en 10-åring inte skulle borda behöva men som jag är så tacksam över att han gjorde. Detta kom åter upp till ytan.Vi fick prata och gråta tillsammans, minnas och prata om minnena och efter ett tag fick vi lugnande besked ifrån barnakuten. En fnittrande Yngste berättade att han kissat i en kopp och att pappa varit jätterädd för att hålla i sagda kopp. De första proverna hade visat på goda resultat men de skulle vänta kvar på dem som tog lite längre tid.

Hemma andades vi ut en aning och tog vi itu med grönsaksstavarna. Vi kröp ihop, nära, nära i soffan och väntade. När så äntligen billyktornas ljuskäglor svepte över vardagsrumsväggen sprang vi nedför trappan för att möta en sovande Yngste och en lättad far. En virusinfektion var det som ställt till all denna oro och allt besvär för den lille.

Hängig är han fortfarande, så hängig som nu den gossen kan bli, men för att var Yngste så är han hängig. Han konstaterade redan i morse, mycket sammanbitet att vi glufsat i oss alla gurk- och morotsstavar samt all dipp. Detta var han mycket missnöjd med så vi fick helt enkelt ta en repris i afton. Men det gjorde vi så gärna, glada över att vara en hel familj.