En dag fylld av ljuspunkter

Jag börjar vakna upp ur min feberyra för att åter se världen. Och dagen har innehållit så härligt med ljuspunkter som jag haft kraft att uppskatta.

 Jag kravlade mig ända till soffan idag, ett bra avancemang efter två och ett halvt dygn i sängen. Yngste, Mellan och jag satt där, tätt tillsammans, och tittade på Snapphanarna ifrån 1941. En film jag såg i väldigt unga år och som bidrog till att få mig historieintresserad och även mina gossar verkade uppskatta den. 

Det kom ett brev med posten idag, med en inbjudan till tjusig middag. Det är glädjande, och något att se fram emot. I övrigt tycker jag att det är riktigt coolt, om jag nu kan använda ett sådant uttryck men här ansåg jag det passa, att kunna skiva en avsändaradress som ovan. Det var nästan det bästa med brevet. Att besitta ett ämbete så unikt att det räcker med titel för att ett brev som eventuellt inte når adressaten ska komma åter till avsändaren. De tankarna underhöll mig en lång stund.

En, utav maken, alldeles renbäddad säng med en Puss i mitten är ytterligare ett glädjeämne. Det är fint att ha någon som älskar en så mycket att han kommer hem, ser att sängen är tom på fru men fylld av en massa baskilusker och andra otrevligheter och byter lakan i kärlek och omsorg. Sådant gläder mig.

Och det bästa av allt har jag spart till sist. Äldste insåg att hans mor troligen inte skulle orka baka bullar på Kanelbullens dag. Han själv kommer inte att vara hemma imorgon men han ville inte låta sina bröder vara bullösa denna högtid så han ställde sig och bakade just bullar efter middagen. 

Det är väl kärlek?!

Vi fick provsmaka. 

Och de var fantastiska! 

Trots att det var första vetebrödsbaket i gossens liv.

Imorgon skall de som haft hand om honom under hans praovecka också få ta del av godsakerna.

Så min dag har haft en hel del ljuspunkter och jag blir friskare och friskare. 

Det är allt en ljuspunkt i sig.