Inte bara romantiskt

Det här att bo på landet i ett gammalt hus är en dröm som gått i uppfyllelse. Dock är det nog på sin plats att nämna att livsstilen inte enbart bjuder på romantiska ögonblick.

I morse fanns plötsligt inget vatten i kranarna. Diskmaskinen tjöt ilsket för att den inte kunde utföra sina arbetsuppgifter utan tillgång på nämnda vätska och felsökningen satte genast igång. Det visade sig att säkringen till vattenpumpen gått och vi hade inga i rätt ampere hemma. Således genomfördes morgontvagningens början av en tur till den gamla handpumpen i trädgården med en hink i högsta hugg, in igen och så som sagt tvaga sig. Vattnet hade en allt annat än genomskinlig färg, såg mest ut som rabarbersaft faktiskt. Ja, ja, lite renare blev jag väl dock.

När så fadern skulle ta sönerna till respektive busshållplats och skola slog Yngste armarna om mig, snusade några extra gånger och utbrast:

Mamma, du luktar så gott! Som när jag var liten!

Jag kanske borde ha duschat lite oftare i gossens späda år om jag då bar en doft av grumligt vatten som stått stilla i något år eller så.

Vi lämnade dock hemmet fullt förvissade om att maken skulle införskaffa erforderliga säkringar och allt skulle ordnas framåt eftermiddagen.

Så blev det inte.

Jo, maken införskaffade de rätta säkringarna men då en sprillans ny brann av fortare än den satts på plats insåg han att felet låg någon annanstans. En kopplingsdosa med brunna kablar visade sig vara boven i dramat.

Tja, vad gör man?

En fredagkväll utan allt för djupa kunskaper inom elektronik och framför allt utan de rätta grejerna.

Jo, dricksvatten har vi  fått hämta hos en granne och spolvatten till toaletterna ...

Nu kan man få se familjen i gåsmarsch, med alla hinkar huset har att erbjuda, ner till trädgårdens handpump för att där pumpa för fulla krafter och så fylla på alla ämbar, därefter i gåsmarsch tillbaka in i huset med fulla hinkar, var och en efter sin storlek och styrka samt eventuella handikapp. På badrummen står de sedan på rad, hinkarna alltså, och efter ett tag kan man se roliga mönster i de odefinierade partiklarna som hunnit sjunka till bottnarna och därmed förbättrat sikten i vattnet något. 

Något att roa sig med när man ändå sitter där.

Så kan det gå till i ett gammalt hus på landet.

Aftonmål i allén

Yngste och jag var allena hemma igår kväll. Det härliga vädret höll oss sysselsatta utomhus lite för länge. Sonen planterade fröer och jag klippte och beskar rossnår och plommonsly. 

När vi upptäckte vad klockan var slagen fick dock jag lite bråttom, vi var ju tvungna att få något i magen innan läggdags. 

Pannkakor önskades det, ute, i solen.

På vägen in plockade vi med oss några ägg. Yngste tog fram Kråkes kokbok och började styra om med smeten. Grädda fick dock jag göra. Själv smet han återigen ut. Tog det lilla, vita cafébordet och rände runt med detta i trädgården för att hitta den bästa platsen att inmundiga kvällsmålet på. 

Det blev i allén!

Vi hade en god stund där inunder grenarna i aftonsolen. Mätta och glada tog sonen itu med gunga och lian och jag iakttog njutningsfullt. Mitt lilla försök att klättra i lianer blev inte dokumenterat men gunga klarar jag fortfarande av.

Läggningen blev en liten aning jättesenarelagd på grund av idel härligheter. 

Golv

Blott två av våra rum har plankgolv, övriga har plastmattor ifrån 60- och 70-talen. I mitt tycke så stämmer  inte plastmattor överens med husets karaktär. Det tyckte inte heller en bonde här i socknen som på besök frågade om vi inte ville ha furuplank i gammal, ojämn stil.

Utan överdrift kan vi nog säga att vi tyckte sammalunda. Några dagar senare ringde han ifrån sin skördare och meddelade att han stod framför några rejäla furor. Ville vi ha dem?

Om vi ville!

Nu har de varit fällda i några månader och det har blivit dags att såga upp dem i 6 cm tjocka och härligt ojämnt breda brädor. Maken, bonden och ägaren till den smidiga mobila sågen har senaste veckan nyttjat var ledig stund till detta. Ja, maken har kanske mest varit moraliskt stöd och kaffeupphällare med tanke på sin rygg.

Nu ska brädorna torka ute i ett år och därefter inne i ytterligare 2-3 år. 

Mellans förskräkta utrop på den informationen var:

3, 4 år!!!

Då är ju Äldste gift och har barn!

Jag informerade lite försiktigt om att hans bror blott var 15 och att jag hoppades att han i alla fall skulle ta studenten innan bröllop ståndar. 

Men till dess vårt golv är torrt så kanske vi får lägga in ett enkelt klickgolv i pojkarnas rum då golv och tapeter inte alls ger ett ens i närheten av harmoniskt sinnestillstånd.

Min lilla moster har dock haft utrensning bland sina trasmattor och vi förärades en hel hoper skönheter.

Trasmattor förhöjer i mitt tycke vilket golv som helst även att jag nu drömmer om dem på vitsåpade breda golvtiljor. 

Impressionism i levande livet

Mina söner och jag for till mors och fars stuga på Valborg. Maken kan inte åka bil så långt ännu efter operationen så han fick stanna hemma. Stugan ligger vid en sjö och jag fascinerades över vyns föränderlighet på bara några timmar ifrån det att vi kom till dess vi gick och lade oss.  

Yngste passade på att testa sina fiskarkunskaper då tunga regnmoln precis dragit förbi och utgjutit sitt innehåll.

En stund senare hade himlen spruckit upp och solen hann att visa sig en liten stund innan den gick ned.

Därefter fick vi beundra skymningens reflektioner i vattnet ackompanjerat av morfars och sönernas valborgsfyrverkeri.

När så jag gick över till gäststugan  för att krypa till kojs var utsikten magiskt vacker. Jag stannade på mina bara fötter, trots att kylan bet i dem, drog koftan tätare om mig och bara njöt. 

Impressionism i levande livet.

Studieobjekt med tur

Hönsen trivs minst sagt i vår nya trädgård. Och med att ha sällskap här på hemmafronten.

Jag behöver inte gå ensam en meter. Så snart jag visar mig så kommer de trippandes ifrån alla de håll och följer mig gärna både till brevlåda och soptunna. Och visst är det ett sällskap att gå och småprata med här på vägen.

När de inte följer med på promenad roar de sig på allehanda andra vis och undersöker och gör det ena området efter det andra till sina.

Just de här vita skönheterna fick Äldste av SLU. De hade varit observationsobjekt i en beteendestudie av kycklingar och då de inte längre var kycklingar gick de ett snabbt slut till mötes. Dock hade en annan medarbetare sett sonens skylt om äggförsäljning på sin hemväg och stannade till en dag och frågade om han ville ha tio, snart värpklara hönor. 

Det ville han.

De var så förskrämda i början då de aldrig sett dagens ljus förut, stod och tryckte i dörren utan att våga följa de andra ut i friheten. Det beteendet avtog dock snabbt och idag är de nog de mest äventyrliga och nyfikna i flocken. 

Alltid pigga på nya upptåg som att hoppa upp på bilar, gå en promenad eller bara bli klappade en stund.

Så kan det gå om man är ett studieobjekt med lite tur.

Favoritplats

Äldste har gjort i ordning en grillplats åt oss.

Där vi kan sitta i kvällningen medan fåglarna kvittrar sin aftonserenad och grilla vår kvällsmat.

Eller ligga och vila ibland spirande Gullvivor.

Under körsbärsträdens knoppande grenar.

Jag längtar att sitta därinunder då de slår ut.

Tillfredsställelse

Lite trädgårdsarbete är gott för själen.

Upp till vårt hus leder en 300 år gammal allé. Lindarna är ihåliga och märkta av tidens tand men oerhört vackra. Jag kan sitta på den lilla verandan, blickande ut över åkrarna via allén och fundera över alla de människor med sina livsöden som måste ha vandrat denna väg upp under trädens kronor. Det är en märkligt vördnadsbjudande tanke. 

Nu har jag i alla fall klippt och sågat av alla rotskott som glatt stulit av trädens näring. Äldste hjälpte mig att såga av några grenar som hängde ned allt för långt. Elda upp allt ris får vi göra lite senare.

Dylika arbeten är tillfredsställande i så lång tid om jag jämför med hushållsarbetet snabbt försvinnande tillfredsställelse. Alléns arbete kan jag njuta av i flera år innan det är dags att göra om det. Diskbänkens renhet kan jag njuta av i några timmar.

Men de små lavendelbuketterna jag hängt i fönstren ska jag sy in i påsar och njuta doften av länge.