Lite trädgårdsarbete är gott för själen.
Upp till vårt hus leder en 300 år gammal allé. Lindarna är ihåliga och märkta av tidens tand men oerhört vackra. Jag kan sitta på den lilla verandan, blickande ut över åkrarna via allén och fundera över alla de människor med sina livsöden som måste ha vandrat denna väg upp under trädens kronor. Det är en märkligt vördnadsbjudande tanke.
Nu har jag i alla fall klippt och sågat av alla rotskott som glatt stulit av trädens näring. Äldste hjälpte mig att såga av några grenar som hängde ned allt för långt. Elda upp allt ris får vi göra lite senare.
Dylika arbeten är tillfredsställande i så lång tid om jag jämför med hushållsarbetet snabbt försvinnande tillfredsställelse. Alléns arbete kan jag njuta av i flera år innan det är dags att göra om det. Diskbänkens renhet kan jag njuta av i några timmar.
Men de små lavendelbuketterna jag hängt i fönstren ska jag sy in i påsar och njuta doften av länge.
Vilken härlig utsikt du har! Så vackert det är med lavendelbuketten som hänger där. Kram
SvaraRaderaFin allé, en sån skulle man ha :)
SvaraRaderaVacker allé och riktigt tjusig grind ni har!
SvaraRaderaÅååååh, det är så länge sedan vi gjorde lavendelpåsar, det ska bli av till sommaren! Underbart pyssel, tack snälla du!
SvaraRadera