Hönsen trivs minst sagt i vår nya trädgård. Och med att ha sällskap här på hemmafronten.
Jag behöver inte gå ensam en meter. Så snart jag visar mig så kommer de trippandes ifrån alla de håll och följer mig gärna både till brevlåda och soptunna. Och visst är det ett sällskap att gå och småprata med här på vägen.
När de inte följer med på promenad roar de sig på allehanda andra vis och undersöker och gör det ena området efter det andra till sina.
Just de här vita skönheterna fick Äldste av SLU. De hade varit observationsobjekt i en beteendestudie av kycklingar och då de inte längre var kycklingar gick de ett snabbt slut till mötes. Dock hade en annan medarbetare sett sonens skylt om äggförsäljning på sin hemväg och stannade till en dag och frågade om han ville ha tio, snart värpklara hönor.
Det ville han.
De var så förskrämda i början då de aldrig sett dagens ljus förut, stod och tryckte i dörren utan att våga följa de andra ut i friheten. Det beteendet avtog dock snabbt och idag är de nog de mest äventyrliga och nyfikna i flocken.
Alltid pigga på nya upptåg som att hoppa upp på bilar, gå en promenad eller bara bli klappade en stund.
Så kan det gå om man är ett studieobjekt med lite tur.
Jag sitter här och småler när jag läser ditt inlägg. Så fint att din son tog hand om hönorna. Jag minns reportaget om honom i tidningen för nåt år sen. Kul att han håller fast vid sitt intresse. Djur är underbara, det spelar ingen roll vilken sort...katt, hund, höna osv alla är lika mysiga. Jag saknar min lille Santos något oerhört. Kram
SvaraRaderaVad skönt för studieobjekten att komma till er :)
SvaraRaderaSå vackert ni bor!!! Vilken allé upp till ert hus, solskens historien om sonens höns och en underbar veranda tycker jag mig se. Skönt med bergvärme kan jag tro...vi var också inne på det men det finns inga bra lösningar då man har kulvert som vi har så vi får fortsätta med ved!
SvaraRaderaTrevlig helg,
Sussi på Stolpås