En dag, inte som andra dagar

Det blir inte alltid som man har tänkt sig!

Men det kan bli bra ändå!

Det blev som så att jag plötsligt huserar här hemma alldeles allena i två dagar.

Hur konstigt är inte det?

Effekten blev lite som när barnen var små och maken och jag någon gång åt på tu man hand. I ett huj var maten slut eftersom vi båda var så vana att effektivt få i oss vår egen föda medan vi matade, skar upp, torkade, hämtade barn etc och när vi endast hade vår egen mat att fokusera på tog den slut så väldans snabbt.

Lite så har denna dag varit.

Nu hade jag dock besök av tre raska flickor i några timmar. De var här och sommarjobbade och det gjorde de så flinkt att Bagarstugan snart är lika tjusig som Vävstugan. 

Detta lilla hus ska vi hyra ut så snart vi har fått det i ordning.

Nu tjatar jag lite om trädgården igen men vart jag än vänder mig så blommar det praktfullt och doftar helt ljuvligt.

Som i ett hörn av trädgården där vi aldrig är.

Jag gick en lov runt husen för att se vad vi behövde klippa bort för att målarna ska komma åt ordentligt överallt och blev alldeles överrumplad av denna vildvuxna och extremt taggiga skönhet med fullt av prästkragar inunder.

För tillfället plockar jag in nya buketter varje dag och fyller vart utrymme som går även inomhus med väldoft och skönhet.

Eftersom jag hade så mycket tid över tog jag tag i ett avsomnat projekt. Jag borrade hål i min vintunna, skurade ur den och fyllde på med kottar i botten och jord därpå. 

Kottar är det bästa lecakulorsubstitut som tänkas kan.

Billiga är de också.

Och därefter fick alla butiksköpta örter och sallader en bättre plats i livet.

Vi får väl se vad som överlever men här har de i varje fall en chans.