Sju år

Jag fick höstlov även jag. Ett litet kort bestående av torsdag, fredag, lördag och söndag.

Jag fick något mer också.

Jag fick en sjuåring!

Då huset var fullt av ungdomar och sängplatserna därmed lite omkastade hade Yngste sitt natthärbärge i makens och mitt rum. det var således där vår förstärkta familjeskara väckte honom med skönsång och paket.

Vi var ju som sagt lite fler än vanligt så den sedvanliga frukosten i sängen blev faktiskt frukost i köket efter moget övervägande. Amerikanska pannkakor med sommarens blåbär och smultron i ljuv kombination med lönnsirap gjorde födelsedagsbarnet glatt i sinnet. En liten tårta på det sen och vi kände oss alla trinda om magen.

Gossen önskade, motvillig mamma till trots, att ha ett lite mindre kalas på Leos lekland framför ett lite större hemma, så så fick det bli. I StarWars-rummet blev det ännu mer pannkakor, dock svenska den här gången, och marängsviss och efter det svisch i hela lokalen för kalasdeltagarna. För maken och mig blev det en kopp kaffe i en strategiskt placerad soffa.  

Men inte var kalasandet slut i och med det. I går bjöds det till vuxenkalas. Men jag tror att släktkalas egentligen vore en bättre benämning men nu heter det vuxenkalas enligt familjetraditionen så vi fortsätter väl så, alla kusiner och sysslingar till trots. Det är ju ändå far- och morföräldrar, fastrar, mostrar, far- och morbröder, gammelmostrar- och morbröder och annat vuxet folk representerade också.

Menyn var beställd till Korv och potatismos med kokta morötter. Mycket passande på ett vuxenkalas för ett barn. Tårtan var i vanlig ordning ett försök till en form utav en kungakrona. Det här med traditioner tycker han om, Yngste.

En annan tradition han tycker väldigt mycket om, och talar väldigt långt i förväg om, är hissningen. Att bli uppslängd sju gånger i taket, det är roligt det!

Så nu är han sju år min lille.