Jag vill bara visa att jag har en symaskin i min ägo!
Dessvärre kommer vi inte särskilt väl överens.
Denna gång skulle jag blott sy ihop en söm som gått upp i en av mina klänningar. En helt vanlig raksöm i ett bomullstyg kan man ju tycka borde vara en enkel match, till och med för någon som valde träslöjd så snart tillfälle gavs, men ack nej.
Äldste, som är den som oftast nyttjar denna mackapär, plockade fram den åt mig. Själv letade jag reda på lämplig tråd och började med att spola tråd på undertrådsrullen. Hoppet steg då detta förflöt utan missöden. Så var det då dags att börja trä maskinen, lite krux då det var ett tag sedan senast, men det gick, det med. När jag så skulle påbörja själva sömnaden då, ja då, föll pressarfoten av. Bara så där, men jag hetsade inte upp mig nämnvärt över detta till att börja med utan pillade och pillrade för att få tillbaka den på rätt plats. Men när mina ansträngningar belönades med att även själva nålen behagade ta sig en utflykt över bordet då kändes det som att jag borde gå och leta upp en häftapparat istället och lösa den spruckna sömmen på det viset.
Maken hörde mitt lätt ilskna muttrande och kom till undsättning, därav bilden.
Han fick fast både nål och pressarfot och jag kunde återgå till den tänkta sysslan.
Hur gick det då? Ja, jag kan berätta att klänningen numer är hel, lagad av en ganska rak söm.
Och de begynnande fågelbona gick tämligen enkelt att klippa bort.
När maken så kom med ett nattlinne som legat på vänt för en mindre lagning en längre period, reste jag mig hastigt och överlät platsen åt honom.
Nu har jag ett helt nattlinne också, absolut fågelbofritt!
Underbar beskrivning! Tänk att ni kompletterar varandra så bra :D!!! /K
SvaraRaderaDet är bra när det finns folk med lite mera tålamod än vad man själv har:). Det där känner jag väl igen också hos oss
SvaraRaderakram
Jag är likadan! Valde träslöjd i skolan och undviker symaskinen. Men som tur ör finns det snälla släktingar som stickar sockor åt oss, och någon gång ska jag lära mig symaskinen så jag kan börja lappa våra kläder och sy egna kuddfodral och gardiner!
SvaraRaderaHärlig beskrivning av ditt syäventyr. Men jag kan berätta för dig att även om jag syr nästan dagligen så dyker det upp fågelbon (härligt uttryck) här med och nålar och pressarfötter far runt. Så misströsta inte. Det bor säkert en liten sömmerska i dig. Kram
SvaraRaderaKul att läsa men kanske inte lika kul för den som har en fight med en symaskin. Vi har också en hemma, men jag har inte testat den. Ingen ropar heller på mig. :)
SvaraRaderaJa, usch o fy för symaskiner. Jag kommer inte alls överens med dem. Fast jag önskar att jag gjorde det! Valde också träslöjd i skolan.
SvaraRadera