Brunch och farväl

Om man är i Göteborgstrakten och är sugen på Brunch så kan jag verkligen rekommendera detta på Skansenkronan. Min allra käraste syster och min far hade undersökt utbudet och valt detta intressanta och mysiga ställe. 

Vi gick uppför en vindlande stentrappa med lågt i tak och en liten järnstång som räcke för att vid trappans slut komma ut i en rund sal med kanonhål, kanoner, kanonkulor och mitt i detta dukade bord och kandelabrar med levande ljus. Vi var femton personer i sällskapet och blev placerade lite i mitten. 

När man är så många och i varierande åldrar med olika smakpreferenser är det finurligt med buffé. Alla hittar något som passar just sina smaklökar oavsett om det är mögelost, prinskorv, danska smörrebröd eller något annat. Och att ha ett dessertbord till frukost uppskattades särskilt av vissa.

Mätta och glada gick vi ytterligare en våning upp för paketutdelning till dem som fyllt och dem som ska fylla år utav de vuxna. Fars dag firar vi nu på vägen hem. 

Det fanns möjlighet att gå ut på en liten avsats, vid nödutgången, för att beskåda utsikten. Några av oss gjorde detta. Vackert, kallt och blåsigt och så BANG. Yngste hade slagit igen dörren och branddörrar har inte alltid ett handtag på utsidan, denna dörr var en sådan dörr. Där stod vi nu snopna och ihopklämda på en liten gallerplattform, kapplösa och med högklackade skor vars köackar envisades med att glida ned i gallerhålen. Efter några försök fick vi slutligen telefonkontakt med släkten på andra sidan murarna, det var väl någon som råkat komma förbi ett kanonhål och nåtts av lite elektromagnetiska vågor vilka genererat ett uns mottagning för telefonen. Vi blev insläppta igen och kunde ta farväl av varandra på ett lite värdigare sätt.