Familjens födelsedagsrace började ju för ett tag sedan med Yngste. Nu är vi på västkusten och firar familjen prinsessa! Kusinskarans enda tös. En underbar liten systerdotter har jag, charmig, vänlig, go med en portion envishet. Söt som en sockerbit är hon också!
Min allra käraste syster hade lagt ut kalastutor vid barnens platser. Hur hon tänkte då var vi många som undrade över. Men som så ofta när vi ställer dylika frågor så har barnen väldigt roligt och det var väl det hon tänkte kan jag tro.
En tämligen rosa tårta som var fantastiskt god bestående av bland annat rosa maräng och hemgjord daimglass.
Hissad blev hon, fem gånger upp i taket!
Födelsedagsflickan fick en gigantisk låda med hårsaker. Morbror och hon satt sedan en lång stund och försökte gemensamt lista ut hur de olika attiraljerna skulle användas och pyntade sedan hennes hår. Om man betänker den erfarenhet som tre söner ger på detta område så var resultatet över hövan.
När så kvällen nalkades och övriga gäster tackat för sig och bara vi övernattande var kvar samlades vi åter runt bordet och en stor gryta Chili-con-Carne. Där satt vi sedan till dess kuddens rop blev svårt att stå emot.
Det är fint att få umgås! Och jag tycker mindre och mindre om alla de där milen som skiljer oss åt!
Låter som en härlig dag för både barn och vuxna.
SvaraRaderaJag har också familjen utspridd lite här och var, från väst- till östkust men tack och lov inte för långt norröver i alla fall. Mina föräldrar har jag tillräckligt nära nu (1,5 h bilkörning) för att kunna hälsa på över dagen om andan skulle falla på. Bröderna är det värre med.
Jag drömmer om att bo stort, riktigt stort, men inte för att jag ska kunna glida runt i mitt jättehus alldeles själv, utan för att kunna samla hela familjen - permanent eller till högtider. Generationsboende skulle passa mig alldeles utmärkt tror jag.
Kramar!
Jäklar vilken maffig tårta!
SvaraRaderaMil emellan är så jobbiga....
SvaraRaderaNi verkade ha det fint och mysigt ❤️