Skrattar bäst som springer minst

Har ägnat en stund åt fältstudier på IKEA.
IKEA en söndagseftermiddag är fullt. Människor spankulerar omkring i godan ro och plockar ned både planerade och oplanerade varor i sina vagnar. Stämningen är ganska godmodig, bortsett från några ledsna barn och uttråkade herrar, ända tills man ser kassorna.

På "vårt" IKEA ser man kassorna redan när man nått halva "Tag-själv-lagret" och då, då är det som att något kommer över dem som inte har något att hämta på "Tag-själv-lagret". En slags känsla av att ha nått upploppet och att nu ska här spurtas fram till kassorna, men samtidigt ska det inte märkas så tydligt.

Resultatet blir att de går snabbt, på gränsen till att springa, men absolut inte springer. Lite som travhästar på gränsen till galopp, men med sulkyn framför sig istället för efter. Helt plötsligt förvandlas de övriga, som inte tidigare tagits någon som helst notis om, till konkurrenter om köplatser. Och alla travar på i lite högre fart, diskret sneglande åt sidorna, bara för att väl framme vid målet, ställa sig i de fyra långa köerna rakt framför gången som ledde dem dit.

De som uppmärksammade att det fanns fler öppna kassor bortom "Gör-det-själv" kassorna ställde sig nöjda i betydligt kortare köer. Gemensamt för de flesta av dem i denna kategori var att de inte tagit notis, eller åtminstone inte hade deltagit i upploppet.