Har varit och fyllt på mitt kylskåp och medan jag bar in den oändliga mängden kassar så var det minsann några som passade på.
De undrar nog vad som hänt. Dörrarna är numer oftast stängda vilket allvarligt försvårar möjligheten att smita in och värpa i de gosiga sängarna. Påpassliga är de dock! Om dörren står öppen en aldrig så liten stund så hinner de in. Häromdagen, när en hantverkare var på besök och jag inte var hemma ringde min telefon:
-Alltså, är det okej att hönorna är inne? Svaret som gavs var ett: Nej.
-Nej, jag tänkte väl det. Jag trodde länge det var en katt som låg i er säng men när jag gick in så blev den nog rädd och började flaxa och kackla och då förstod jag ju att det inte var en katt och att det kanske inte var helt okej att en höna var i sängen. Rädd blev jag också.
Sådana är de, våra hönor, envisa och egensinniga. Och mysiga!
men gud så söta!
SvaraRaderaTack,vi är över hövan förtjusta i dem. Och då vi har pälsdjursallergi i familjen (jag, jag erkänner, jag är boven) så har barnen dem som keldjur, vilket kan förklara deras förkärlek till att gå in. Goda ägg med gulgul ägggula ger de också.
SvaraRadera