Hägg

Doften i vår trädgård är himmelsk!

Häggen har slagit ut både här och där och vart man än går så fylls luften av denna härlighet.

Jag tycker att de doftar ännu mer på kvällen, när vi går en liten runda i trädgården. Och de lyser upp de där vita blommorna, inte bara häggens utan även slån, körsbär och plommonblommor. Som små stjärnor strösslade i övermåttan.

Tänk vilken gåva att få tillgång till en så överflödande trädgård.

Maken sa att om det nu varit trädgård här i 3-, 4-hundra år borde den väl klara även vår behandling. 

Och det hoppas jag verkligen att den gör, för jag njuter så av den.

Njuter av att inte behöva välja om vi ska ha en bukett blommor inne eller några få blommor i trädgården. Här kan jag fylla varje rum utan att det märks någon skillnad där ute.

På så sätt får vi ju njuta både inne och ute av den ljuvliga häggen.

Instagram

Nu finns företaget Hemkära Hanna på Instagram. Om du har intresse av det så får du gärna följa. Hoppas vi ses även där!

Regniga dagar

Idag kurar vi inne. 

Eldar i vedspisen och fascineras över hur mycket det faktiskt kan regna.

Bra för jord och växtlighet tänker vi och kryper närmare ihop. 

Apelsinmarmelad har tillverkats. 

Nu är det snart dags för marknad och vi måste ju ha något att sälja.

Livet pågår lite mer dämpat här i huset under regniga dagar än under soliga. 

Dämpat men behagligt.

Här och var sitter gossar och läser eller pratar, berättar om dagens friluftsdag och njuter av att det åter är ett litet lov.

En av mina svagheter

Blommande träd har en särskild plats i mitt hjärta något som familjen vet vilket jag skrivit om tidigare. 

Men det är så ljuvt när de där bastanta, grova träden spricker upp i den allra skiraste blomningen.

Det får mig att känna alldeles bubblande lycka och hopp om livet. 

Jag kan stå länge och bara betrakta en endaste liten blomma eller ligga på marken under en sky av dem. Vetskapen att blomningen är så kort, en dryg vecka, gör njutningen så bitterljuv och intensiv, nästan lite smärtsam.

Slänten bakom vårt hus är alldeles vildvuxen och full av sly, dock inte aspsly som på vårt förra ställe utan av plommonsly.

Vi har beskurit hårt. Rensat, klippt och släpat bort. Allt för att få fram några skott som kan få växa till sig och för att få ner ljuset.

Det visade sig att därinunder fanns en dold trädgård fylld av gullvivor, rosor, kaprifol, tulpaner och mycket mer. Allt väldigt spännande att upptäcka och roligt att klippa fram. Lite som en upptäcktsfärd.

Nu har dock plommonträd, sly och skott gått i blom och helt plötsligt kan jag inte förmå mig själv till att röja något mer. Inte minsta lilla pinne blir bortkapad.

Blommande träd är ju förunderligt bedårande.

Istället blir jag stående där med min såg och bara insuper denna skönhet.

Då var det dags

Idag var det så dags att för första gången på mer än fem månader gå till jobbet lite på riktigt. Jag var med på ett evenemang förra veckan så jag hade visat mig lite grann.  Två och en halv timme skulle jag vara på kontoret idag och det kändes nervöst.

Tänk att det kan kännas så oroligt och jobbigt att gå uppför den där trappan jag så ofta sprungit i. 

Det är förunderligt!

Det gick så bra så bra. Hela tiden fylldes av kramar och omsorger ifrån härliga kollegor vilket lättade upp mig betydligt. Nu ska jag skynda långsamt och inte alls tillbaka till samma roll jag tidigare haft.

Att sedan få komma hem och mötas av en kelsjuk liten hönkyckling som inte ville något hellre än att ligga i knäet och lura medan jag sakta strök över hennes mjuka fjädrar. Det är rofyllt och vilsamt för både kropp och själ.

När jag dessutom fick dricka kaffe med min själs älskade ute i vår härliga trädgård. 

Ja, då kändes det som en bra dag.

Avsevärt mycket bättre än vad jag trodde den skulle bli i morse.

Multikultiflock

En söndag i början på maj kan innehålla en Hönsbytardag där man måste var ute i god tid för att ha chans på de hönor man vill ha. Det innebär minst en halvtimma före utsatt tid.

Äldste vill ha många olika sorter så han utökade sin multikultiflock med några nya raser. Padunor, Arakonda (som för övrigt var oerhört kelsjuk till allas glädje), Mara, Skånska blommenhöns samt ytterligare två Orpington.

De har fått ett eget hönshus för sig själva till att börja med och så hoppas vi att de snart ska komma in i flocken.

I övrigt har vi haft släktingar på besök och ätit rabarberkaka som var god men inte färdig i mitten.

Så kan det gå.

Och vi åt den inne då vädret enligt Mellan var "Äckligt". 

Nu tar vi sats för en ny vecka och hoppas på soligare väder igen.

Rabarberkompott med krossade drömmar

Lagom när rabarberna försiktigt börjat sticka upp sina kulliga huvuden ringde det på dörren en mycket tidig morgon. Jag var allena hemma och fortfarande i sängen. Dörrklockeringaren visade sig vara av den envisare sorten så jag fick pallra mig upp, sno in mig i en kofta och går och öppna.

Där utanför stod en ung man och meddelade att detta var dagen då det skulle borras för bergvärme och var hade vi tänkt oss att ha hålen. 

Det här var små detaljer som maken i sin morfindimma glömt att delge mig och nu stod vi där, den unge mannen med en hel lastbil full med maskiner och en pyjamasklädd morgonrufsig och ovetande tant.

Jag ursäktade mig och klädde mig lite mer passande och därefter slog vi några lovar runt huset. Tydligen så fanns det ett bästa ställe för borrhål och jag valde att lita på experten. Dock stod två plommonträd i vägen samt de små rara rabarberna. Således börjar Hemkära Hanna morgonen med att med en Japansåg fälla två päronträd samt gräva upp ett tämligen stort och rejält stånd rabarber.

Det var en rivstart som krävde vila resten av den dagen.

De uppgrävda rabarberna planterade senare Äldste vid vinbärsbuskarna. Och nu några veckor senare kommer det åter små rara, kulliga rabarber både vid vinbärsbuskarna och, makalöst nog även på den gamla platsen där diverse tunga och oförsiktiga maskiner kört fram och tillbaka. Det är ena tåliga rackare de där rabarberna. 

Då de dock fortfarande är alltför små att skörda fick jag ett rejält knippe av en god vän igår. Av dem blev det:

Rabarberkompott med krossade drömmar

Sätt ugnen på 225 grader

600 g rabarber

sköljes, och skäres i ca 6 cm långa bitar

Lägg dem i ett lager i en smord ugnsfast form

2 dl muscovadosocker

2 msk potatismjöl

Blanda socker och potatismjöl och strö så blandningen över rabarberna.

Ställ in i mitten av ugnen i 20-25 minuter.

Häll upp i en trevlig skål

Krossa 4-6 Drömmar eller annan småkaka och strö över

Servera ljummen med lättvispad grädde 

För övrigt så har vi åter vatten.

Hurra!!!