Ute, ute, ute

Ute, ute, ute!

Jag kan inte få nog!

Jag tror att jag paradoxalt nog uppskattar solen och värmen ännu mycket mer nu när de egentligen inte skulle vara så närvarande, när de inte är självklara. Varje chans att sitta ute tas tillvara, fikaraster, lunch och vid hemkomst.

Att dessutom avnjuta dessa härligheter på min nya veranda som maken snickrat så förträffligt. (Trappan är inte klar ännu)

Sitta där bland slängda cyklar och barn som kommer och går, slår sig ned en stund för att sedan ge sig av en sväng, prata lite om dagen, om livet i de korta mötena.

Se vårt lands vackra flagga fladdra där bakom träden och fundera över just vår familjs flaggvanor. Vi flaggar inte så ofta men när vi gör det flaggar vi ordentligt. Jag törs nästan inte skriva detta då jag vet att min far är en ganska trogen läsare och han är en liten aning pillinoga med att flaggor ska vara halade 21:00 och om han visste att vår hängt där sedan i söndags finns risken att han blir något misslynt med vår behandling av fanan.

Jag sitter ute och njuter. Dricker mitt kaffe. 

Sitter så länge att middagen blir sen. 

Men det gör inte så mycket när några är på fotboll och några cyklat till stallet. 

Jag gräver upp min potatis och går in och borstar den. Men alla dörrar står på vid gavel så att jag får vara lite ute, även inne.

Äppelkräm

Denna sol!

Och denna värme!

Det är så fantastiskt underbart att jag knappt finner ord att beskriva med.

När jag kom hem ifrån jobbet satte sig jag och Mellan, den enda av gossarna som var hemma, ute på altanen och lapade sol. Och där satt vi sedan, pratade, var tysta, njöt och pratade lite till ända tills dess att övriga familjemedlemmar började komma hem och alla magarna började kurra.

Då samlade vi ihop delar av gårdagens bordsdekorationer, fyllde på med några till och gick in och kokade Äppelkräm. 

Äppelkräm, det låter lika lent som det smakar.

Grillning och samkväm

Att förbereda för vänners ankomst är en trevlig syssla i sig. Även när planerna om blomsterinköp spricker för att vi åkte en annan väg än den jag tänkt. Att då fundera på vad som ska pryda bordet istället för det planerade och finna att röda päronlöv, gröna hostablad, nyuppgrävd lök och potatis, äpplen, bönor och nyponkvistar faktiskt blir riktigt vackert i mormors silverskål på fot, det är en lättnad det.

Serveringsbordet fick den enda solros vars frö letat sig ned i en öppnad gödselsäck i vintras och där slagit rot för att nu stå i full blom.

Barnens bord fick en lite mindre variant av samma.

Och så kom gästerna!

Och vi har ätit så mycket att jag nästan mår dåligt. 

Vi bjöd på Coca Colakokta - och grillade revbensspjäll, glödgad färskpotatis, grillad majs, höstsallad, HemkäraHannas BBQ-sås och nybakade baguetter. Och till efterrätt åt vi Mintchokladfondant.

Det var vad vi bjöd på.

Våra gäster bjöd på ett fantastiskt sällskap, många skratt och en härlig eftermiddag och kväll.

Att sitta ute och grilla den 8:e september till långt fram på aftonen. Tända en brasa och hämta lite filtar men fortfarande kunna sitta ute och njuta i vädret, det är något att glädjas över. Och att då få göra det i samkväm med trevliga människor gör ju det hela ännu så mycket bättre.

Enkel fest

Ibland är det enkla verkligen fest!

När de säljer tre majskolvar för tio kronor så kostar inte ens festen särskilt mycket. Och det är bra mysigt att sitta och gnaga på nykokta majskolvar med smör och salt på, tillsammans. Och le åt förra årets fadäs då det serverades majskolvar och Yngste envist gnagde och gnagde för att efter ett tag förtvivlat utbrista: "Det händer ju ingenting!"

Det var nämligen inte så lätt att äta just majskolvar när alla de fyra framtänderna saknades. 

I år gick det dock alldeles utmärkt.

Med nybakade baguetter blir måltiden till och med ännu bättre.

Ibland är det enkla det bästa.

Jobb

Tisdag och onsdag var stora delar av personalstyrkan på utbildning. En väldans bra utbildning dessutom. Det är dock lite ovant för denna människa, som är jag, att vara yrkesverksam så många timmar per dag. Alldeles särskilt gällde det tisdagen då jag fick fara till kontoret efter utbildningen och styra om lite saker. Att arbeta till halv sju är väl inte helt min melodi men ibland så. 

Bra dock att maken, på grund av Obamas besök, inte var välkommen till sitt jobb utan befann sig på hemmaplan och skötte hem och barn.

Allt hann han dock inte med så det var bara att knata ut i mörkret och hänga tvätt där på aftonen. Tänk att det är så varmt att tvätten torkar så galant trots att vi är i september. 

Det är härligt det!

Övrig tid har spenderats med de fina pojkarna. 

De är ljuset i mitt liv.

Höstpromenad i solen

Mellan och Yngste fick skjuts med grannfrun ifrån skolan idag. Det är så förnämligt med goda grannar. När jag så kom hem kom strax en önskan om att gå på promenad, den långa slingan.

Och det gjorde vi. Jag skuttade ur mina högklackade och i sandalerna, hämtade kameran och så gav vi oss av. Mellan tog med sin videokamera.

Säga vad man vill om hösten men otroligt vacker är den.

Och många hinkar hade vi behövt ha med oss. En för nypon, en för slånbär, en för lingon, en för gräshoppor, en för vilda plommon och en för fina stenar. Nu hade vi inte ens en kasse med oss så nästa promenad är redan inplanerad och hinkarna förberedda.

Tänk vad man kan fåna sig och ha roligt med skuggor. I synnerhet sådana här långa skuggor. Det är lite som att gå in i en spegelsal, fast alldeles gratis.

Röda rönnbär och knallblå himmel. 

Den skönheten!

En stor engren släpade vi hem. 

Vem vet, kanske att den kan få bli bärare av lite galgar i vår hall. Den skulle nog trivas tillsammans med den gamla granen som redan står där.

Skafferiet

Det är en stilla fröjd att glädjas länge över det att skafferiet fylls på allt mer inför vintern. Senaste tillskottet är lingonsylt och jag tror att den skall räcka över hela den kalla delen av året. Den står där i mitt fina skafferi, som maken byggt och tapetserat, och trängs helt fridfullt med Rabarbersaft, Jordgubbssaft, Blåbärssaft, Svartvinbärssaft och lite andra safter, Vattenlingon, sylter av olika slag och då mest Drottningsylt som nog är familjens samlade favorit, näst efter Hjortronsylt, men de bären har vi så dålig tillgång på. De trevligaste burkarna, i mitt tycke, innehåller marmelad. En bestående av Jordgubb, rabarber och vanilj och den andra av Jordgubb, rabarber och fläderblom. Den sistnämnda är så god att jag skulle kunna sitta och äta den med sked rakt ur burken. Det är som att äta sommar.

Jag finner en verklig tillfredsställelse över att bara gå in i skafferiet och titta. Mycket av det som görs i hemmet såsom matlagning, disk och tvätt märks ju inte några längre stunder. Men dessa burkar och flaskor visar ju på resultatet av mitt arbete under en så mycket längre tid och ibland är det skönt att njuta av sitt arbete, att få vara lite nöjd med det som åstadkommits. 

De fina etiketterna har en före detta kollega designat åt mig, och gjort en fiffig liten mall som jag har i datorn där jag snabbt och lätt kan ändra text och storlek. Det var väldigt vad det blev roligt med etiketter sedan jag fick den.