Ute, ute, ute!
Jag kan inte få nog!
Jag tror att jag paradoxalt nog uppskattar solen och värmen ännu mycket mer nu när de egentligen inte skulle vara så närvarande, när de inte är självklara. Varje chans att sitta ute tas tillvara, fikaraster, lunch och vid hemkomst.
Att dessutom avnjuta dessa härligheter på min nya veranda som maken snickrat så förträffligt. (Trappan är inte klar ännu)
Sitta där bland slängda cyklar och barn som kommer och går, slår sig ned en stund för att sedan ge sig av en sväng, prata lite om dagen, om livet i de korta mötena.
Se vårt lands vackra flagga fladdra där bakom träden och fundera över just vår familjs flaggvanor. Vi flaggar inte så ofta men när vi gör det flaggar vi ordentligt. Jag törs nästan inte skriva detta då jag vet att min far är en ganska trogen läsare och han är en liten aning pillinoga med att flaggor ska vara halade 21:00 och om han visste att vår hängt där sedan i söndags finns risken att han blir något misslynt med vår behandling av fanan.
Jag sitter ute och njuter. Dricker mitt kaffe.
Sitter så länge att middagen blir sen.
Men det gör inte så mycket när några är på fotboll och några cyklat till stallet.
Jag gräver upp min potatis och går in och borstar den. Men alla dörrar står på vid gavel så att jag får vara lite ute, även inne.
Ja, visst är det härliga dagar!
SvaraRaderaVilken fin veranda ni får och visst njuter man extra nu! Försöker suga ut varenda minut av denna underbara sensommar och höst!
SvaraRaderaKraam
Petronella
Vad fint han gjort. Jag känner så väl igen det, nu och alla andra startar på hösten. Man vill ta tillvara på varje sekvens och krama ut det sista av den goa värmen. Någon hemlig dragningskraft gör att jag tar varje tillfälle i akt, till att ha ett ärende ut.
SvaraRaderaDin pappa förlåter dig säkert. Du flaggar lite för honom också.