Ärligt men en aning partiellt

Jag har fått frågan hur det kommer sig att jag valt att framställa mig som jag gör i bloggen, och jag har funderat över denna fråga. Mitt liv består ju av fler delar än de jag skriver om. 

Först och främst bloggar jag för att jag har ett trängtande skrivbehov. Jag tycker om att formulera ord till berättelser. Det har jag gjort sedan jag lärde mig denna konst. Jag tycker om att skriva för att roa ibland, för att glädja ibland, för att engagera ibland och ibland bara för att skriva.

Jag skriver inte så ofta om när jag är arg dels för att jag inte tror det är så intressant att läsa om och dels för att jag inte vill fokusera på det. Bloggen är ett sätt för mig att räkna mina välsignelser. Att lägga min energi på det som är gott i mitt liv, det som verkligen har ett värde. Min filosofi är att det som får mitt fokus även växer i min upplevelse. Fokuserar jag på kärleken och glädjen i mitt liv är det också det jag upplever dominerar.

Vad är då viktigt? Min tro på Jesus är viktig för mig. Min familj är viktig och den kärlek som finns emellan oss. Den vardag som så lätt glöms bort för att den är just vardag, den är viktig. Att se det fantastiska, roliga och dråpliga i vardagliga situationer är också viktigt. Att knyta ihop historia med nutid med framtid är spännande ihop med barnen. att följa med i gossarnas kloka funderingar. Och så att stöka i köket, för jag har slutligen landat i att det nog är just det som är min hobby.

Att jag oftast inte skriver om mitt jobb beror inte på att det är oviktigt men dels så är den världen till fullo inte min att skriva om. Och dels så är min hemmavärld den som ger mig mest energi. Skulle jag av någon anledning vara tvungen att välja värld skulle det alla gånger bli min hemmavärld som vann. Den värld som har mer bestående värden.

Där någonstans har jag hamnat i mina funderingar. 

Det är grunden till den Hanna ni får tillgång till här. 

Ärligt men en aning partiellt.

Det var lite skralt med nytagna egobilder så det blev denna. En mobilbild av en mycket blöt Hanna.