Hennes frukost och Kulturnatten

Vi hade en lördag späckfull med aktiviteter.

Det började för min del vid tiotiden med att det var frukost för damer i kyrkan. Och med damer menas även flickor, tjejer, kvinnor, tanter etc. Vi var en bit över tvåhundra stycken som fick avnjuta en frukostbuffé, massa trevliga samtal och en helt förträfflig föreläsning av Cajsa Tengblad om Självbild. Sålunda en mycket bra start på dagen. 

När frukosten så var avslutad framåt ettsnåret, det är oöverträffat härligt med lååånga frukostar, så kom maken, sönerna och lånebarn in till kyrkan och plockade upp mig för vidare färd in till staden. Det var nämligen Kulturnatt! En av årets höjdpunkter i familjen. Det är så fantastiskt roligt att testa på sådant man tänkt att man ska göra en längre tid, sådant man aldrig tänkt på att man kan göra och en hel hoper andra saker. Ett av problemen med detta är dock att det bjuds 704 olika programpunkter och timmarna är allt för få.

Vi hann dock med en hel del roliga saker såsom att träffa ett skönt gäng Airsoftare. Vuxna män som lägger ned tiotusentals kronor på att leka krig och lajva i kombination. Det var ett antal väldigt tindrande ögon i vårt sällskap kan jag lova. Dock är det 18-årsgräns på dessa leksaker så gossarna fick nöja sig med att prova kamouflage. 

Bygga bårar och ha dragkamp med de lekglada och trevliga grönklädda männen.

Hela stan sjöd av sång, skratt och liv. Jazz på ena stället, country runt gathörnet, elektronisk musik i ett valv, linedance som samsas med en nyckelharpa och hårdrock på varsin stump av gatan.

Och så Kulningen!

En fascinerande upplevelse då några få människor stod utspridda runt ån mellan två broar och Kulade till varandra. Hur folk började stämma in, pröva sina röster och hur vackert det blev. Ett litet smakprov har jag här även om det inte kan mäta sig med verkligheten så ger det kanske ändå en uppfattning.

Lite spontandans här och var. Just här med stickgraffiti i bakgrunden.

Och så all denna goda mat. Det är ju finurligt när var och en kan hitta något efter sin smak för att sedan sammanstråla och äta tillsammans. Just Samosa var jag ensam om att Oha över, och det har sin egen historia, men det är som sagt en helt egen historia. Den var god den här också även om den inte nådde de Kenyanska höjderna.

Då programpunkterna var så många och viljorna lite olika på grund av ålder så delade vi på oss en stund. Maken och de äldre gossarna gick på Parkouruppvisning medan Yngste och jag tog en tur på en fikaflotte längs med ån. Yngste fick till och med styra vilket var förfärligt spännande, både för honom och för övriga passagerare.

På flotten satt vi sedan vid små cafébord och färdades stilla under broarna där arrangörerna ställt upp glasburkar med levande ljus i. Det var allt en härlig upplevelse.

Lite origamivikning fick vi också till och mycket, mycket mera. Då jag inte hade min kamera med utan blott mobilen sjönk bildkvalitén dramatiskt i takt med att dagens ljus försvann så återstoden av upplevelser får ni försöka föreställa er i fantasin.

Det är mörkt. Mellan Domkyrkan och slottet är en tornerbana upplyst av levande eldar. Banan är avgränsad med rep och i mitten en träbarriär. Sidorna fylls på med mer och mer folk, spända och förväntansfulla barn, spända och förväntansfulla spanjorer, lite stöddiga ungdomar som sett detta tusen gånger förut och berättar det högt och ljudligt men ändå är där, vuxna som i smyg också är ganska förväntansfulla. Lite spännande musik med mycket trummor ljuder över den månghövdade samlingen. Vi var där trettio minuter innan start så gossarna står precis vid repet ganska nära mitten. Deras fickor är laddade med brända mandlar för att de ska orka vänta. Och så brakar det loss. Musiken byts till Rammstein, speakerrösten vrålar ut riddarnamnen när de stormar fram för presentation, eldsprutarna gör verkligen sitt jobb ordentligt. Det är en show som heter duga. Hästar, konster, riddare och eld, massor av eld, slagsmål och mer konster i över en halvtimme. Pojkarna var helnöjda!

När detta var slut marscherade vi i rask takt upp till slottet för en upplevelse av helt annan art, en Symaskinskonsert. efter att ha köat i 25 minuter tillsammans med alldeles för många människor i ett alldeles för litet rum och med alldeles för få brända mandlar blev vi insläppta i ett ytterligare litet rum med konstverk utplacerade på golvet. Där fanns i princip inga stolar så det var bara att slå sig ned på golvet. Då vi hade de minsta besökarna med oss fick vi plats längst fram. Efter en stund kom en lite blyg man i jeanstunika in och satte sig vid en symaskin placerad på ett tygbeklätt bord, han knackade lite på symaskinen, spänningen steg, han slog på maskinen, nu satt alla förväntansfullt, han började sy i ett stort sammetssjok samtidigt som elektroniska ljud plingade ut i rummet. Yngste somnade. Mellan muttrade och jag hyschade. 

Konserten fortsatte på samma vis. Ärligt talat så gick nog detta oss en bit ovanför huvudet. Vi begrep nog inte alls grejen. 

När vi kom ut brast Mellan förtrytsamt ut: "Trodde han att han lurade oss eller?! Det fattar väl alla att han gömt en Ipad bakom duken med de där ljuden på. Det var ju inte symaskinen han spelade på ju!!!"

Vi brast ut i ett förlösande skratt som bar oss hela vägen nedför slottsbacken. Men alldeles oavsett om vi begrep oss på detta eller ej så enades vi om att vi nu definitivt var en upplevelse till rikare. En upplevelse vi aldrig fått om vi inte hade haft Kulturnatten i stan.