Nu ska jag bekänna en svaghet i min karaktär. Saken är som sådan att mitt känslomässiga pH tenderar att sjunka då jag lagt ned viss möda på att laga mat och resultatet faller platt hos familjen, ja, kanske till och med ratas.
På något sätt är matlagning ett sätt för mig att visa min kärlek och omtanke på och när det inte faller väl ut så händer det ibland att jag blir sårad av reaktionerna eller den till och med uteblivna reaktionen. Nu är det inte så att jag kräver att alla ska älska allt jag tillagar. Nu när jag ändå är ute och vädrar sanningar så erkänner jag även att allt inte alltid blir lyckat då jag testar oprövade saker allt för ofta. Men jag skulle uppskatta om ändå insatsen värderades, om alla smakade och vi sedan kunde diskutera vad som kunde förbättras till nästa försök.
Ja, ja, det är väl sådant som ingår i moder- hustruskapet och de flesta gånger så kan jag ta det på ett moget sätt men så idag sjönk då mitt pH ner närmare nollan dessvärre. Jag hade satsat, till och med följt ett recept, börjat redan efter frukost och låtit grytan puttra i närmare fem timmar. Alla var hungriga och det doftade gott. Vi dukade och ställde iordning.
Om det berodde på att vi var för hungriga eller något annat kan jag inte svara på men: Det borde varit ris istället för bulgur, Såsen var för simmig och Smaken lite besk. Två av fyra åt tyst så lite de kunde och på min sida av bordet sjönk humöret som en sten. Den uppbyggda förväntan tappade höjd farligt snabbt.
Vi avslutade måltiden och jag drog mig sårat undan för att slicka min stolthets sår i avskildhet. En blandad känsla av att vara försmådd och att vara barnslig fyllde mig.
Ja, det var den bekännelsen.
På bilden ser det i alla fall riktigt gott ut!
SvaraRaderaMen jag förstår din känsla, jag reagerar likadant om familjen inte uppskattar det jag lagat till. Man blir sårad eftersom man lagat till maten med omtanke och kärlek. Klart att man vill att omsorgen ska tas emot med god aptit och glada tillrop.
Önskar dig en fin fortsatt söndag!
Kram Christina
Det är naturligt att känna så.
SvaraRaderaKänner väl igen hur det var när barnen fortfarande bodde hemma.
Nu efteråt skrattar de åt mig och berättar att när jag sade att maten är riktigt god så blev de misstänksamma och trodde att den inte var det, på grund av mitt påstående.
Att tillreda mat är att skapa och man gör det för kärleks skull när det handlar om familjen.
Det är oftast Uffe som lagar maten hos oss och han är också känslig för kritik, han vill ju så gärna att den ska smaka bäst i hela världen. Det är den också!
Idag har jag bett om att få göra middagen, här slåss vi nästan om platsen vid spisen;). Jag vet att jag kommer att vara ängslig och säkert också bli ledsen om den inte tycks om.
Din mat på bilden ser väldigt god ut!
kram
Karin
Det är både mänskligt och naturligt att reagera så med all den tid du lagt ner. På bilden ser det riktigt aptitligt och färggrant ut. Jag minns när tjejerna var små och jag orättvist vann den "tävlingen" med mina enkla och säkra maträtter medans Solveigs fick rynkande ögonbryn och där de bara petade i maten som hon lagt ner så mycket tid och kärlek på. Det har rättat till sig nu. Jag kan erkänna att jag kommer först på fjärde plats när det gäller att vara duktig i köket. Jag är övertygad om att du är jätteduktig Hanna. När man provar nytt måste det finnas plats för att misslyckas. En sak som jag tycker är viktig är att man tackar ordentligt för maten även på hemmaplan. Tack för ett personligt och "naket" inlägg.
SvaraRaderaJag känner igen mig SÅ VÄL! Att laga mat eller baka något som inte blir som jag tänkt mig, gör mig skitsur och ledsen. Det har till och med hänt att jag har hällt ut hela grytor innan någon ens hunnit smaka, för att jag har blivit så arg och besviken. Sedan skäms jag som bara den över att jag är så bortskämd att jag slänger mat.
SvaraRaderaÖnskar er en fin söndag!
Det ser då gott ut :)
SvaraRaderaJag har hela mitt liv varit helt oduglig i köket till skillnad från min syster Kulturtanten som är en fena på matlagning. På nåt sätt har det fungerat ändå. Barnen var ju vana med min mat och var faktiskt inte så kräsna. Tack och lov för det.../Lilla gummann
SvaraRaderaMen det ÄR trist att lägga kärlek och tid på något som inte blir som man tänkt sig, eller som andra tänkt sig...visst är det trist men det är ju faktiskt mycket tanken som räknas <3
SvaraRadera