Om den lokala livsmedelsbutiken utskänker vackra apelsiner, inte sådana där klonade och kliniskt rena utan autentiska med lite fläckar, veck och löv, för blott sju och nittio kilot.
Och om då mormors gamla bok Hemkonservering gör sig påmind i mitt medvetande.
Då kan det hända att stora saftgrytan får komma in ifrån sitt vinterhärbärge i garaget och åter fyllas av solsken och vitaminer.
Och skulle det nu bli nödår så kommer vi i alla fall att ha Apelsinmarmelad att överleva på för det var då väldigt vad jag gick loss på dessa söta citrusar.
Nu står grytans innehåll och gojsar ihop sig i skafferiet för att få sista uppkoket imorgon och därefter hällas på burkar. Jag satte en deg också så att vi ska ha nybakat bröd till provsmaket.
Underbart!!!! Och såå himla gott med hemgjord! Sedan grymt impad över kilopriset och det lilla lövet!
SvaraRaderaKraam
Petronella
Det där är någonting som väntar på att göras här nästa vecka.
SvaraRaderaSolguld på burk, inte illa alls. Hoppas den yngre avkomman, alla tre har kunnat komma ner från övervåningen nu:)
Nu har de möjligheten Karin. :)
RaderaSå himla gott! Jag gjorde min mormors häromdagen och bloggade också om det. Och jag har en bok liknande din, en annan årgång bara tror jag :) Stor varm kram!
SvaraRaderaSå vackert! Tänk, jag har aldrig kokat marmelad, men jag blir så sugen på att försöka när jag läser ditt inlägg. Den ser fantastisk ut!
SvaraRaderaVilken underbar solgul och orange färg som lyser upp ert bord när ni serverar marmeladen, det bli som en påhälsning av vår och sommar på samma gång.
SvaraRaderaKram Christina
Nostalgin flödar. Jag minns min mors Hemkonserveringsbok som var flitigt använd. Marmelad är rena lyxen. Man kan ju göra marmelad av nästan allting. Kram
SvaraRaderaVad duktig du är. Läcker gul färg.
SvaraRadera