Porlande morgonstund

Då delar av min hjärna inte verkar vara överens med resten av kroppen ifråga om mitt sömnbehov, och det dessvärre verkar vara just de hjärndelarn som styr vakenhetan, klev jag, efter att ha lyssnat på Sommar med Trita Parsi, motvilligt upp ur sängen.

Väl uppe är det inte så dumt att i stillhet koka sig en kopp kaffe och titta ut på det stillsamt strilande regnet. Jag tror att jag har börjat förlika mig med vädret. Det finns något roingivande i regn ändå och tänk vilket slit det har sparat mig med tanke på alla kannor vatten jag sluppit bära. Och så uppskattar jag solen så mycket mer när den sticker fram mellan molnen en liten stund.

Efter kaffet passade jag på att sila Fläderblomssaften som nu stått till sig i fem dagar. Så nu porlar och droppar det även inomhus. Riktigt trevligt och gott doftar det också, sommar.

Nu tror jag att jag tar mig en kopp till och lyssnar på "Ring så spelar vi" tills de andra tumlar ur bingen.

God morgon på er!